Miljöövervakningens programområde Landskap

De fasta standardrutterna inom Svensk Fågeltaxering (SFT) är samlokaliserade med NILS-programmets observationsnät i fjällområdet. 

Från 2008 har NILS också medel från Naturvårdsverkets anslag för biologisk mångfald för att göra extra inventeringsmoment för att följa upp EU:s art- och habitatdirektiv.

Många länsstyrelser finansierar inventering av standardrutter inom Svensk Fågeltaxering.

Senaste övergripande programrevision ägde rum 1999, som en del av revisionen av hela miljöövervakningen. En översyn av fågelövervakningen avslutades i slutet av 2011. En översyn av NILS-programmet gjordes 2007–2008, och en extern utvärdering gjordes 2011. För närvarande utreds en fördjupad integrering mellan NILS och den biogeografiska uppföljningen av Art- och habitatdirektivet.

• Utvärdering av NILS-programmet

NILS-programmet (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige) startade år 2003 och är det första svenska övervakningen som omfattar alla landmiljöer, det vill säga jordbruksmark, skogsmark, våtmarker, stränder, fjäll och bebyggda områden.

Detta har skett genom stickprov på drygt 600 permanenta rutor (25 km² stora) över hela landet. Rutorna har sedan 2003 besöks i fält i ett rullande omdrev med fem års intervall mellan återkartering av varje ruta. De har också karterats med hjälp av infraröda flygbilder. En första återinventering i fält inleddes 2008, en andra 2014 (efter ett års inventeringsuppehåll 2013). Huvudsyftet är att följa hur förändringar i det svenska landskapet påverkar den biologiska mångfalden.

Under 2019 tog inventeringen en ny paus (utom i fjällområdet), och en genomgripande översyn av inriktning och design genomfördes, med syfte att strömlinjeforma programmet för att bättre fånga upp tillståndet i naturtyper (definierade enligt Art- och habitatdirektivet, men även andra) med relativt liten areal. Under 2020 har utlägget av ett nytt stickprov påbörjats, i lövskogar och gräsmarker.

Utförare är Institutionen för skoglig resurshushållning, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Data är ännu inte tillgängliga via nätet, men kommer snart att vara tillgängliga genom datavärdskap vid SLU. Kontakta tills vidare programchef via NILS' webbsidor, där också publicerade rapporter kan laddas ned.

Naturvårdsverket driver sedan 2010 ett delprogram för volontärbaserad övervakning av dagfjärilar inom miljöövervakningens programområde Landskap.

Övervakningen baseras på att fjärilsintresserade personer rapporterar in observationer av dagfjärilar från samma plats 3-7 gånger mellan 1 april och 30 september varje år. Räkningen sker med en standardiserad metod vilket gör att data kan användas för att analysera förändringar i fjärilsfaunans numerär och sammansättning.

Verksamheten fortsätter sprida sig i landet. Nya inventerare i hela landet är varmt välkomna!”

Utförare är Biologiska institutionen, Lunds universitet. Kontaktperson är Lars Pettersson, Biologiska institutionen, Lunds universitet, telefonnummer 046-222 38 18.

E-post: lars.pettersson@biol.lu.se

Trenddata från den svenska dagfjärilsövervakningen är en del av den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar sedan 2011. Tillsammans med data från många andra länder i Europa utgör dessa data en årlig signal för miljön i EU som visar hur tillståndet utvecklas för viktiga komponenter i den biologiska mångfalden. Sedan 2016 är den svenska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar en officiell indikator inom miljömålet Ett rikt odlingslandskap i Sveriges miljömål.

Delprogrammet organiserar övervakning av häckfåglar samt stannfåglar vintertid, till stora delar baserat på frivilliga insatser.

De viktigaste använda metoderna är:

• Punkttaxering, där inventerare väljer en godtycklig rutt och stannar 5 minuter på 20 punkter och räknar alla hörda och sedda fåglar. Detta sker en gång om året sommartid. Under en speciell vinterfågelinventering besöks likadana rutter 1–5 gånger vintertid.
• Fast standardrutt, vilken utgörs av en kvadrat om 2 x 2 kilometer, längs vilken man (en gång per sommar) dels noterar alla fåglar längs linjen (linjetaxering), dels stannar 5 minuter på 8 fasta punkter och utför punkttaxeringar. Det finns en standardrutt per 25 x 25 km ruta (de gamla topografiska kartbladen).
• Sedan 2010 bedrivs också en inventering av nattaktiva häckfåglar. Metoden är en hybrid mellan standardrutterna och de fria punktrutterna. Som för standardrutterna ska det finnas en rutt per 25 x 25 km ruta. Däremot har varje rutt ingen fix position på kartbladet utan rutten dras så att den kan köras med bil.

Utförare är Biologiska institutionen, Lunds universitet. Flera inventerare är välkomna, speciellt i Norrland. Kontakta projektledare Åke Lindström, ake.lindstrom@biol.lu.se.

Delprogrammet syftar till att samla in data och beskriva trender för häckande kustfåglar längs med Sveriges kust.

Delprogrammet som pågått sedan 2015 syftar till att förbättra kunskapsunderlaget för sjöfåglar som häckar längs med Östersjökusten, i synnerhet alfågel och ejder som under flera år visat på svikande populationssiffror.

Programmet inventerar sjöfåglar på öar längs med Sveriges kust,  och levererar data som förutom att beskriva populationstrender för de arter som ingår också används till miljömålsuppföljning och internationell rapportering, till exempel i enlighet med EU:s fågeldirektiv och havsmiljödirektivet.

Grundprogrammet består av inventering av 200 fasta inventeringsrutor per år, där varje ruta är två gånger två kilometer stor och är fördelade över Sveriges kust baserat på förekomst av öar och skär med förekomst av häckande sjöfåglar. Inventeringarna koordineras och utförs i vissa fall av länsstyrelsen i respektive kustlän.

Inventeringarna genomförs mellan den 20 maj och den 25 juni, datumen är något olika för norra respektive södra Sverige. Inventeringarna görs med båt och endast vid ett tillfälle. De arter som räknas är främst sjöfåglar såsom änder, gäss, svanar och måsfåglar, men även havsörn och ett antal tättingarter. Även förekomst av mink registreras.

2018 inventerades samtliga rutor, och årligt index har beräknats på 47 arter. Av dessa är det sex arter som minskat sedan räkningarna började, och en art som konstant ökat under samma period.

Under 2018 räknades liksom 2017 antalet ungar av ejder för att få ett mått på reproduktionsframgång. Räkningarna visade att det under 2018 gick bättre för ejdern i Skåne och Blekinge än längs öst- och västkusten.

Under 2018 räknades även i Stockholms län ungar av ett antal andra arter förutom ejder, som en del i ett pilotprojekt att följa reproduktion.

För ytterligare information, kontakta programmets projektledare vid Lunds universitet, Martin Green martin.green@biol.lu.se eller Fredrik Haas fredrik.haas@biol.lu.se.

Vid Ottenby (Ölands sydspets) fångas, huvudsakligen med nät, framför allt småfåglar för räkning och ringmärkning under tiden 15/3–15/6 och 25/7–15/11.

Ölands södra udde utgör tillsammans med Falsterbo i sydvästra Skåne två av de viktigaste lokalerna för räkning och fångst av flyttande fåglar i Sverige. Under hösten passerar stora mängder tättingar och vadare Ölands södra udde, och stationen har bedrivit fångst sedan 1946. Ringmärkningen och vadarräkningen ingår i Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram.

Den huvudsakliga fångsten av tättingar bedrivs med så kallat slöjnät samt ett par stora fällor (Helgolandsfällor). Förutom dagar med dåligt väder bedrivs nätfångst och nät och fällor vittjas två gånger i timmen från gryning till skymning. Från de sista dagarna av juni till minst mitten av september bedrivs även fångst av vadarfåglar med speciella fångstburar som placeras i tången på udden.

Utförare är Ottenby fågelstation, som drivs av Sveriges Ornitologiska förening. För ytterligare information, kontakta projektledaren Åke Lindström vid Lunds universitet: ake.lindstrom@biol.lu.se.

Stationens långa tidsserie utgör ett mycket bra underlag för analyser av fenologi, dvs hur naturen förändras över tid. Flyttfåglarnas ankomsttid på våren är i dag ca fem dagar tidigare jämfört med 1979, sannolikt som en respons på förändringar i klimatet.

Data från programmet fungerar även som ett komplement till delprogrammet Svensk Fågeltaxering och tillsammans utgör programmen ett bra verktyg för att följa förändringar i populationsstatus för ett stort antal arter.

Den dagliga fångsten presenteras på Ottenbys webbplats. Även sträckande fåglar räknas regelbundet på Ottenby, dessa data presenteras på Artportalen. Ringmärkningsdata skickas till Naturhistoriska riksmuseets ringmärkningscentral.

Räkning av rovfåglar och ett stort antal andra utsträckande fågelarter sker vid Nabben (SV Skåne) varje höst.

Tillsammans med Ölands södra udde utgör Falsterbo en av de viktigaste lokalerna för observationer av flyttande fåglar i Sverige. Under hösten innehar Falsterbo en särställning i och med de stora mängderna rovfåglar som passerar Nabben. Sedan 1973 har räkningarna ingått i Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram.

Från 1 augusti till 20 november räknas årligen de flesta arter som sträcker ut från Sverige mot vinterkvarteren. Räkningarna utförs från gryning till klockan 14:00. Under perioder med lägre antal flyttande fåglar utförs räkningarna av endast en person, men under perioderna då majoriteten av sträcket sker bemannas lokalen av två räknare. Utöver att räkna antalet individer som passerar åldersbestäms även rovfåglar samt ett antal andra arter.

Programmet fångar upp långsiktiga trender för de i Sverige häckande arterna, och totalt sett kan vi se att det är fler arter som ökar än som minskar Röd glada är alltjämt mest ökande på sikt, medan kråkan är den art som minskar mest på lång sikt.

Totalt 4,3 miljoner fåglar passerade Nabben 2019, vilket är den högsta siffran sedan räkningarna inleddes. Framförallt beror detta på att de tre vanligaste arterna var ovanligt talrika, där bo/bergfink uppgick till nästan två miljoner, en miljon ringduvor och närmare en halv miljon vitkindade gäss. Stare, som minskar på lång sikt, kom på fjärde plats med 135 tusen individer, vilket innebär andra hösten i rad väl över medel.

Ett exempel på en annan art som verkar ha vänt en negativ trend är hämpling, En art som däremot visar fortsatt negativ trend är ejder, vilket följer den allmänna minskningen som kan ses över hela landet. De flesta rovfåglar räknades i relativt höga antal, där arter som blå kärrhök och tornfalk gynnades av god gnagarförekomst i det norrländska skogslandet.

För ett antal arter kunde ovanligt höga årsummor noteras, däribland prutgås, sångsvan, flertalet simänder, vit stork, ägretthäger, skogssnäppa, skräntärna, fjällabb, trädlärka och gulhämpling. En del arter uppträder vissa år invasionslikt, till exempel då födotillgången i norr är sämre. Under 2019 uteblev dock till stor del dessa invasionsarter, vilket antas bero på att frö- och fruktsättning varit osedvanligt bra över större delen av landet.

Data presenteras på webbplatsen för sträckfågelräkningen samt på Artportalen.

Utförare är Biologiska institutionen, Lunds universitet, samt Skånes Ornitologiska Förening. Projektledare är Nils Kjellén, nils.kjellen@biol.lu.se

Delprogrammet är den svenska delen av en internationellt samordnad räkning av simfåglar, framför allt andfåglar, på övervintringsområden.

Inventeringen är ett åtagande enligt Ramsarkonventionen och koordineras av Wetlands International. Inventeringarna genomförs i över 100 länder i världen och resultaten redovisas sammanställs i en publik databas. I mitten av januari varje år inventerar frivilliga observatörer ett hundratal utvalda områden I Sverige – främst längs med Östersjökusten – genom observationer från land. Vissa områden inventeras därutöver med flyg och/eller båt.

Inventeringarna ger en överblick över populationsförändringar och syftar till att följa trender för de arter som omfattas av programmet. De data som samlas in används bland annat till rapportering till EU, enligt krav i fågeldirektivet och havsmiljödirektivet om att följa och redovisa status för de arter som direktiven omfattar. Data används även i rapportering enligt andra internationella konventioner.

Utförare är Biologiska institutionen, Lunds universitet. Projektledare är Fredrik Haas, fredrik.haas@biol.lu.se.

Databasen: Waterbird Population Estimates

Bland de arter som visar ökande trender kan bland annat nämnas knöl- och sångsvan samt vigg och knipa, där den sistnämnda gynnats av retirerande istäcke och numera uppträder i större antal längs Norrlandskusten

De senaste årens nedgångar i alfågelpopulationen fortgår, på både öst- och västkusten. För ejdern skiljer sig trenderna från östra och västra Sverige: på östkusten visar den på en kraftigt vikande trend de senaste tio åren medan den på västkusten ökar under samma period. Det sistnämnda beror dock snarast på förändring i födosöksområden än på en faktisk populationsökning.

Den minskande isen längs Norrlandskusten har medfört att ett större antal lokaler i de norra delarna av Östersjön kunnat inventerats, vilket gjorts sedan 2016..

Information om hur det går för Sveriges fåglar hos Svensk fågeltaxering