Stockholmskonventionen – långlivade organiska föroreningar, POPs

Granskad: ‎den ‎20‎ ‎december‎ ‎2024

Stockholmskonventionen är en internationell konvention som ska skydda människor och miljö från skadlig påverkan från långlivade organiska föroreningar, så kallade POPs.

Syftet med Stockholmskonventionen är att förhindra skadlig påverkan av långlivade organiska föroreningar på människors hälsa och miljön genom att förbjuda, avveckla eller begränsa användning och produktion samt att minimera eller där så är möjligt eliminera utsläpp av oavsiktligt bildade biprodukter. Konventionen reglerar även import och export samt omhändertagande av lager och avfall av långlivade organiska föreningar.

Formellt namn

Stockholm Convention on Persistent Organic Pollutants (POPs)

Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar

Vardagsnamn

Stockholmskonventionen, POPs-konventionen

Kort om konventionen

En global miljö- och hälsoskyddskonvention för att skydda människors hälsa och miljön från långlivade organiska föroreningar (POPs). Konventionen omfattar produktion, användning, avfallshantering, oavsiktlig bildning och miljöövervakning.

Stockholmskonventionen omfattar idag 34 ämnen varav några är industrikemikalier. Konventionen, som har arbetats fram inom FN-systemet, undertecknades år 2001 och trädde i kraft 2004. Sverige har ratificerat konventionen. Idag är 186 länder är parter till konventionen.

Konventionen firade 2021 sitt 20-årsjubileum, för att fira detta producerade sekretariatet videoserien "Twenty Voices for Twenty Years" för att dela berättelser, erfarenheter och framgångar från konventionens 20 år. Videoserien finansierades av Naturvårdsverket och finns att se här:

20th Anniversary (pops.int)

Varför finns konventionen?

Vissa föroreningar – POPs – kan redan i låga halter skada levande organismer, åtminstone om de får verka under en längre tid. Det är särskilt ämnen som är stabila och därmed långlivade (svårnedbrytbara) och bioackumulerbara som blir miljögifter.

De orsakar effekter under lång tid och hinner spridas över stora områden, kan lagras i allt högre koncentrationer innan de bryts ned. Om ett sådant ämne lagras i levande vävnader, särskilt om ämnet är fettlösligt, är risken stor att det ställer till skador, däribland fosterskador hos människor och djur.

Hur fattas och genomförs konventionsbeslut?

Konventionens parter möts i Partskonferensen.

EU och konventionen

EU har ratificerat konventionen och införlivat den och protokollet om långlivade organiska föroreningar till Konventionen om långväga och gränsöverskridande luftföroreningar (CLRTAP) i EU:s förordning 2019/1021 om POPs som är direkt tillämplig för verksamhetsutövare.

Europaparlamentets och rådets förordning om POPs (EU) 2019/1021 (eur-lex.europa.eu)

Konventionens sekretariat och webbplats

FN:s miljöprogram (United Nations Environmental Program) står för konventionens sekretariat i Genève. På webbplatsen finns information på engelska om konventionen och konventionsarbetet. Där finns också bland annat konventionstexten och länkar till tidigare internationella möten och dokument som lett fram till konventionen.

Stockholmskonventionens webbplats

Genomförandeplanen

Länder som är parter till konventionen ska utarbeta och genomföra nationella genomförande (National Implementation Plan, NIP) för att begränsa eller helt få bort utsläpp av POPs. Den första genomförandeplanen togs fram 2006 för tolv POPs och innehåller en beskrivning av läget i Sverige, identifierade pågående åtgärder samt presenterar strategier för kommande arbete. NIP:en från 2006 har uppdaterats fyra gånger, den senaste gången 2020.

Naturvårdsverket har i samråd med Kemikalieinspektionen och Havs- och vattenmyndigheten uppdaterat den svenska genomförandeplanen. Genomförandeplan har uppdaterats i enlighet med de beslut som fattades på konventionens partsmöten år 2017 och 2019 avseende tillägg av totalt fyra ämnen (kortkedjiga klorparaffiner, dekabromdifenyleter, perfluoroktansyra (PFOA), och PFOA-relaterade ämnen och dikofol) och redovisades till Regeringskansliet den 30 september 2020.

Sveriges genomförandeplaner