Baselkonventionen – om gränsöverskridande transporter av avfall

Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall. Basel Convention on the Control of Transboundary Movements of Hazardous Waste and Their Disposal.

Baselkonventionen

Konventionen, som har arbetats fram inom FN-systemet, undertecknades 1989 och trädde i kraft 1992. Till konventionen hör bilagor och protokoll.

En ändring av konventionen, det så kallade Baselförbudet (på engelska Ban Amendment) undertecknades 1995 och trädde i kraft den 5 december 2019. Baselförbudet innebär ett förbud mot export av farligt avfall från OECD-länder och EU-länder till länder som inte är medlemmar av OECD eller EU.

Ansvarsprotokollet (Basel Protocol on Liability and Compensation) undertecknades 1999 men har ännu inte trätt i kraft. Det handlar om vem som är ekonomiskt ansvarig och skadeståndsskyldig vid skada till följd av gränsöverskridande transport och slutligt omhändertagande av farligt avfall och annat avfall inklusive illegala transporter av sådana avfall.

Sverige har ratificerat konventionen och ändringen, men inte ratificerat protokollet.

När miljökraven skärptes i västvärlden under 1980-talet, ökade kostnaderna för att på ett acceptabelt sätt ta hand om farligt avfall (avfall som är giftigt, explosivt, frätande, brandfarligt, miljöfarligt eller sjukdomsframkallande). "Avfallshandlare" började erbjuda sina tjänster att skicka farligt avfall billigt till utvecklingsländer och länder i Östeuropa, där det saknades resurser eller kunskap att hantera avfallet på ett miljö- och hälsoriktigt sätt. När detta blev internationellt känt drev det fram krav på ett internationellt avtal för att få stopp på handeln.

De grundläggande principerna i konventionen är att

• gränsöverskridande transporter av farligt avfall ska minskas till ett minimum
• att avfallet ska tas om hand på rätt sätt
• att det ska hanteras så nära källan (där det producerades) som möjligt
• samt att man redan från början ska sträva efter att det uppstår så lite farligt avfall som möjligt.

Länderna (konventionens parter) ska sträva efter att kontrollera gränsöverskridande transporter av farligt avfall, övervaka och förhindra illegal avfallshandel, ge bistånd till miljömässigt sund hantering av farligt avfall, främja samarbete samt utarbeta tekniska riktlinjer för hanteringen av farligt avfall.

Representanter för konventionsparterna möts vart annat år i Partskonferenser.

EU har ratificerat konventionen och den är sedan 1993 genomförd i EU:s lagstiftning. Sedan år 2006 genom förordning (EG) 1013/2006 om transport av avfall, den s.k. avfallstransportförordningen. Den förordningen har nu upphävts och ersatts av en ny avfallstransportförordning, förordning (EU) 2024/1157 , som trädde i kraft den 20 maj 2024, men som i de flesta delar ska tillämpas först från och med 21 maj 2026. EU:s förordningar är till alla delar bindande och direkt tillämpliga i alla EU-länder.

FN:s miljöprogram (UNEP) i Genève har upprättat ett konventionssekretariat. På Baselkonventionens webbplats finns information på engelska om konventionen och konventionsarbetet. Där finns också texterna till konventionen, ändringen och ansvarsprotokollet.

Läs mer på: Baselkonventionens webbplats