Det boreala skogslandskapets gröna infrastruktur
Naturvårdsverket har finansierat forskning som tar fram bästa möjliga underlag om var och hur befintligt skyddad skog kan kompletteras med nya avsättningar, restaureringsskötsel och anpassat skogsbruk.
Biologisk mångfald, naturliga ekologiska processer och ekosystemtjänster i det boreala skogslandskapet är i hög grad knutna till skog med kontinuitetsvärden. Grön infrastruktur innebär att strukturer, habitat och ekosystemtjänster som har betydelse för bevarande av biologisk mångfald länkas samman i ett fungerande nätverk som medger att ekologiska processer och funktioner säkerställs även med pågående skogsbruk och klimatförändringar.
Förlust och fragmentering av äldre skog
Forskningsprojektets inriktning har varit skogslandskapet och övergången till det alpina landskapet. Forskningsresultaten visar påtagliga effekter av kal- och trakthyggesbruket under senare hälften av 1900-talet på det svenska skogslandskapet. Områden som tidigare inte varit produktiv skogsmark – exempelvis våtmarker och öppna/halvöppna marker har omförts till skog. Mycket av resterna av det äldre landskapet är borta från stora delar av Norrlands inland.
Med hjälp av satellitbilder har forskarna tagit fram en tidsserie över de senaste 50 till 60 årens avverkningar. Resultaten visar en successiv förlust och fragmentering av äldre skog och mer sammanhängande skogslandskap. För en funktionell grön infrastruktur är kulturskogslandskapet i Norrlands inland som en barriär mellan kust och fjäll.
Restaurering och områdesskydd
– Dagens tillstånd i skogslandskapet speglar skogspolitiken och det behövs nu en politik som har betydligt högre hållbarhets- och naturvårdsambition och som även är inriktad mot naturvårdsrestaurering och kontinuitetsskogsbruk som komplement till vardagsskogsbruket, säger projektledaren Johan Svensson vid SLU.
För en sammanhållen grön infrastruktur i Norrlands inland och kustland är det, enligt forskarna, nödvändigt att samla mer data och kunskap samt förstärka naturskogsfragment och landskap med ansamling av naturvärden, för att skapa fungerande spridningslänkar och värdenätverk. Resurserna bör kraftsamlas till landskapsavsnitt, naturvårdslandskap, där det är praktiskt görligt att tillskapa funktionell konnektivitet.
Den fjällnära skogen behöver värnas
Den fjällnära gränsen etablerades 1991. Ovanför den skulle ett mer skonsamt skogsbruk bedrivas och kalavverkningar blev tillståndspliktiga. I dessa områden finns idag skogar med höga naturvärden i stora, sammanlänkade områden i ett ”grönt bälte” längs fjällkedjan. Detta är ett av få intakta skogslandskap i Europa.
– Den fjällnära skogen har ett mycket högt internationellt värde. Den stoppade nyckelbiotopsinventeringen och den otydliga tillämpningen av skogspolitiken kan få mycket negativa konsekvenser. Skogsägande och skogsbrukande måste vara möjligt utan att de samlade värdena i den fjällnära skogen riskeras, säger projektledaren Johan Svensson.
Slutrapport
Det boreala skogslandskapets gröna infrastruktur
Användarblad som bygger på forskningsrapporten:
Grön infrastruktur i den fjällnära skogen och norra Sveriges skogslandskap (pdf 602 kB)
Fakta om projektet
Projektets namn: Förvaltning av det boreala skogslandskapets Gröna Infrastruktur
Pågår: 2016–2019
Naturvårdsverket bidrar med: 5 miljoner kronor
Deltagare: Grzegorz Mikusinski, SLU, Jon Andersson, Sweco Environment AB, Beng-Gunnar Jonsson, Mittuniversitetet, Sarah Grabbe och Liselott Nilsson, Skogsstyrelsen, Pekka Bader, Pär Hedberg och Jessica Jonasson, Länsstyrelserna.
Projektledare: Johan Svensson, SLU, johan.svensson@slu.se