Naturskydd och dispenser

Miljöbalkens bestämmelser ska tillämpas så att bevarande av biologisk mångfald främjas. Sammantaget framstår det som att det här finns ett starkt skydd. Men potentiellt skadliga aktiviteter kan ändå tillåtas under särskilda omständigheter. Syftet med studien är att med avseende på måluppfyllelse och rättssäkerhet analysera hur reglerna om biotopskydd och artskydd tillämpas av länsstyrelser och kommuner vid prövningar av dispenser.

Forskningen leds av Charlotta Zetterberg vid Uppsala universitet och syftar till att tydliggöra hur kommuner och länsstyrelser tolkar miljöbalkens bestämmelser. Särskild uppmärksamhet får tillämpningen av miljöbalkens regler om skyddsåtgärder och platsval liksom den rimlighetsavvägning som ska ske. Här saknas vägledning från domstolarna vilket riskerar att leda till åtgärder som inte är kostnadseffektiva för att nå miljömål. Tolkningen av olika dispensgrunder som ”särskilda skäl” och ”strängt kontrollerade förhållanden” analyseras. Vidare undersöks om prövningen sker konsistent vid olika länsstyrelser och kommuner och om det finns skillnader till exempel i fråga om genomslaget för försiktighetsprincipen eller vad gäller transparens.

Där regionala skillnader i tolkning och processer konstateras kommer projektet att analysera orsaker och i vad mån skillnaderna kan förklaras av samhälleliga och miljömässiga olikheter. Ambitionen är att dra slutsatser om vad som främjar eller hindrar måluppfyllelse och rättssäkerhet i dispensbesluten och att ge rekommendationer om hur styrmedlen kan förbättras. Projektet bygger på miljörättslig teori och metod.

Dispens från förbud att skada naturen