Miljökvalitetsnormer samt transporter till och från en miljöfarlig verksamhet
Här hittar du stöd och information om vad praxis anger när det gäller möjlighet att reglera utsläpp till luft från transporter i samband med prövning av tillstånd till miljöfarlig verksamhet.
Syftet med sidan är att informera om den praxis som finns när det gäller reglering av utsläpp till luft från transporter till och från en miljöfarlig verksamhet. En miljöfarlig verksamhet kan påverka möjligheten att följa en miljökvalitetsnorm på flera olika sätt. Verksamheten vid själva anläggningen kan genom utsläpp medföra en sådan påverkan men även transporterna till och från anläggningen kan ge upphov till utsläpp som inverkan på möjligheten att följa en eller flera miljökvalitetsnormer.
Sidan vänder sig till
Sidan riktar sig i första hand till länsstyrelser, kommuner och andra myndigheter som deltar i tillståndsprövningar där villkor för miljöfarliga verksamheter fastställs samt till tillsynsmyndigheter som utövar tillsyn över miljöfarliga verksamheter. Också verksamhetsutövare kan ha nytta av sammanställningen.
Bra att veta
Redogörelsen av praxis är inte uttömmande och ny praxis kan tillkomma. Innehållet på sidan kan därför komma att uppdateras.
Lagstiftning
Reglering av transporter till och från en miljöfarlig verksamhet
Högsta domstolen har angett att vid tillståndsprövning av en miljöfarlig verksamhet kan villkor för transporter komma i fråga när de ger upphov till störningar i anläggningens närområde, men villkoren ska inte tillämpas som en indirekt reglering av transportsektorn (NJA 2004 s. 421). Naturvårdsverkets bedömning är att detta även gäller för en tillsynsmyndighets föreläggande. Transporter kan till exempel ge upphov till buller, damning och olika typer av luftutsläpp. Oavsett vilken typ av störning eller olägenhet som det är fråga bedömer Naturvårdsverket att Högsta domstolens praxis gäller.
Praxis kring transporter och miljökvalitetsnormer
När det gäller luftutsläpp från transporter kan de i vissa fall ha en inverkan på miljökvalitetsnormer för utomhusluft. Miljööverdomstolen (numera Mark- och miljööverdomstolen) har i en rad avgöranden tagit ställning till möjligheten att reglera transporter till och från en anläggning, så kallad följdverksamhet, när en miljökvalitetsnorm för utomhusluft inte följs eller riskerar att inte följas.
När det gäller villkor för så kallad följdverksamhet kan avgörandena sammanfattningsvis ange att bland annat följande omständigheter behöver uppfyllas.
- Verksamhetsutövaren måste ha faktisk och rättslig möjlighet att kunna efterleva villkoren.
- Endast följdverksamheter som har ett omedelbart samband med verksamheten får beaktas.
- Effekterna av följdverksamheten måste göra att det är motiverat att föreskriva villkor.
Naturvårdsverket bedömer att ovanstående slutsats kan göras utifrån följande praxis.
I MÖD 2009:17 fann Miljööverdomstolen att bolagets transporter inte gav upphov till sådana effekter i närområdet att det fanns anledning att reglera dem genom villkor i tillståndet. Sammanfattningsvis ansåg Miljööverdomstolen att lastbilstrafiken till och från bolagets anläggning bidrog endast till en obetydlig del till överskridandet av miljökvalitetsnormer för PM10 och att överskridandet hängde samman med den allmänna trafikbelastningen till och från Stockholm och den damning som uppkom bland annat till följd av halkbekämpning och dubbdäck. Miljööverdomstolen ansåg att den reglering av bolagets transporter som skedde genom generella styrmedel var tillräcklig.
I MÖD 2007:5 fann Miljööverdomstolen däremot att det fanns anledning att föreskriva villkor om avfallstransporter eftersom det var angeläget att minska det totala utsläppet av kväveoxider i regionen. Sammanfattningsvis ansåg Miljööverdomstolen att behovet av att minska utsläppen av kväveoxider från transporter motiverades av att de bidrog till haltnivåer som var skadliga för hälsan och till en risk för överskridande av miljökvalitetsnormer lokalt i Göteborgsområdet. Mot bland annat denna bakgrund var det motiverat att genom villkor reglera de avfallstransporter som hade anläggningen som slutdestination. Även om transporterna inte till fullo skedde i bolagets egen regi bedömdes bolaget ändå ha möjlighet att genom avtal ställa krav på transporterna. Bolaget ålades att begränsa utsläppen bland annat genom aktiv transportstyrning och förarutbildning samt att viss andel av transporterna med tunga fordon på väg skulle ske med fordon av en viss miljöklass som lägst.
I avgörande den 26 februari 2008 i mål nr M 10242-06 fann Miljööverdomstolen att det var motiverat att reglera bolagets tillstånd med villkor om miljöklass för transporter med tunga fordon av råvaror och produkter till och från bolagets verksamhet. Detta gällde inom ett begränsat vägavsnitt. Miljööverdomstolen instämde i Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolens, bedömning angående den geografiska avgränsningen av villkoret. I övrigt framgår av miljödomstolens avgörande (den 24 november 2006 i mål nr M 16274-05) att miljödomstolens bedömning var att påverkan från verksamhetsrelaterade transporter inte torde vara försumbar i flera av de områden som utsattes för kvävedioxidhalter som överskrid miljökvalitetsnormen för kvävedioxid samt att en ökning av antalet transporter till följd av den utökade verksamheter kunde ge upphov till utsläpp av en omfattning som påkallade skyddsåtgärder i syfte att minska NO2-belastningen i utsatta områden.
Mer Information
För mark- och miljödomstolens dom den 24 november 2016 i mål nr M 1627-05 hänvisar vi till Vänersborgs tingsrätt och för Mark- och miljööverdomstolens dom den 26 februari 2008 i mål nr M 10242-06 hänvisar till Svea hovrätt.