Varg, inavel i Skandinavien
Efter att inavelsgraden sjunkit från 0,31 till 0,23 bland familjegrupper i Skandinavien mellan 2005 och 2016, visade vargstammen en ökning av inavelsgraden 2017 och 2018, men sjönk något 2020. Den genomsnittliga inavelsgraden för familjegrupper i Skandinavien 2023 är 0,23.
Fortfarande vissa problem med inavel
Att inaveln minskar beror på att avkommor till de invandrade vargarna har fått valpar och på så sätt sprids nya gener i vargpopulationen.
Hela den skandinaviska vargstammen härstammar från endast fem invandrande vargar från den finsk-ryska populationen:
- Vargparet i reviret i Nyskoga som grundade populationen 1983.
- Hanen i reviret i Gillhov som fick valpar åren 1991–1993.
- Hanarna i reviren i Kynna och Galven som båda fick valpar första gången 2008.
- Tiken i Tiveden fick 2017–2019 valpar med en skandinavisk hane och 2020 reproducerade sig för första gången tre av deras avkommor.
- Ytterligare en reproducerande finsk/rysk hane finns i Norge i reviret Setten sedan 2021. Den har reproducerat sig men än så länge har ingen av dess valpar reproducerat sig vilket krävs för att få räknas som grundare av populationen. En valp finns 2023/24 dokumenterad i ett revirmarkerande par i Uppsala län. Det återstår alltså att se om paret får valpar våren 2024.
Inavelskoefficient
Inavelskoefficienten är ett mått på andelen identiska gener (alleler) med gemensamt ursprung som en individ ärver från sina föräldrar. Den varierar mellan noll och ett. Inavelskoefficienten blir högre ju mer besläktade föräldrarna är. Exempelvis är inavelskoefficienten 0,25 bland avkommor till ett syskonpar, medan den är 0,13 för avkommor till kusiner. Bland valpkullar som föddes mellan 1996 och 2006 steg den genomsnittliga inavelskoefficienten från 0,13 till 0,31.
Sedan 2006 har inavelskoefficienten bland valpkullarna minskat. Dock skedde en ökning med 0,02 under åren 2017 och 2018, för att därefter sjunka med 0,01 till 2019. Den genomsnittliga inavelskoefficienten för vinterns familjegrupper har beräknats till 0,23 (±0,10 SD),
Invandrade vargar kan bidra med nya gener
Vargar från den finsk-ryska populationen är viktiga för att minska inaveln i den skandinaviska vargstammen.
De finsk-ryska vargar som dokumenterats under årets inventering är:
- Vanligen är de finsk-ryska vargar som vandrar in hanar men denna säsong dokumenterades även tikar, en i Norrbottens län och två i Finnmarks fylke. Vargtiken i Norrbotten fälldes vid skyddsjakt samma månad som den först dokumenterades (februari). I tillägg till dessa tre tikar dokumenterades två hanar varav en i Norrbottens län i oktober 2023. Den andra hanvargen dokumenterades först i Jämtlands län i december 2023 men vandrade strax in i Norge och försågs där med en GPS-sändare av norsk förvaltning. Efter några månaders vandring på norsk sida av riksgränsen, framförallt utanför vargzonen, flyttades vargen in i den norska vargzonen, i april 2024.
- I det norska Setten-reviret är en finsk-rysk hanvarg etablerad som revirhävdande varg. Settenvargen dokumenterades första gången i Skandinavien år 2019 och har därefter vid ett tillfälle i januari 2021 flyttats av norsk förvaltning in i vargzonen. Våren 2023 föddes tredje kullen i reviret och fem nya avkommor har identifierats i Setten under vinterns inventering.
RELATERADE MILJÖMÅL
- Ett rikt växt- och djurliv
ANSVARIG MYNDIGHET
- Naturvårdsverket