PCB i fisk

Granskad: ‎den ‎21‎ ‎maj‎ ‎2024

Sedan användningen av PCB förbjöds i Sverige har halterna minskat i både sillgrissla och sill/strömming. Men ämnena finns fortfarande kvar i miljön eftersom de bryts ner långsamt. Resultaten kommer från det nationella övervakningsprogrammet för kust och hav.

      PCB är industrikemikalier som har använts i stor utsträckning i till exempel fogmassor vid byggnation. De har visat sig vara giftiga då de påverkar immunförsvar, fortplantning och är cancerframkallande. Användningen av PCB i nya produkter förbjöds därför i Sverige 1978. Från 1995 får inga produkter som innehåller PCB användas över huvud taget. Ämnena bryts dock ner långsamt och därför finns PCB fortfarande kvar i miljön.

      PCB är fettlösligt och lagras i vävnaden hos levande organismer. Halterna är högst hos djur i toppen av den marina näringskedjan, såsom fiskar, sälar och i fåglar som äter fisk. Människor får i sig PCB via födan, till exempel genom att äta fet Östersjöfisk, spädbarn kan få i sig PCB via bröstmjölken.

      Övervakningen visar tydligt att halterna av PCB i både sillgrissleägg och sill/strömming från alla provplatser minskar. I sillgrissleägg är halterna ungefär 30–50 gånger lägre än de var på 1970-talet, och i sill/strömming är de omkring 5–10 gånger lägre i jämförelse med början av 1980-talet. Halterna i sillgrissla minskar med ungefär 9 procent per år och i sill/strömming med 4–6 procent per år. Halterna är högre i Östersjön än de är på Västkusten.

      sPCB anger ett uppskattat värde av den totala summan av PCB baserat på resultat för ett antal PCB kongener samt ett antagande om en viss fördelning mellan olika PCB kongener. PCB-153 är en av de kongener som analyseras och används ibland som indikator för hela gruppen PCB:er. Se mer information under fliken Om data.

      ANSVARIG MYNDIGHET

      • Naturvårdsverket