Svaveldioxid i urban bakgrund och gaturum (98-percentil för timmedelvärden)

Utsläppen av svaveldioxid från energiproduktion, uppvärmning och industriprocesser, har minskat kraftigt sedan 1970-talet. Det är framför allt en följd av sänkt svavelinnehåll i bränslen, internationella överenskommelser om minskade utsläpp samt en omstrukturering av industrin, som gett positiva resultat.

Halterna av svaveldioxid i luften har sjunkit kraftigt (med mer än 90 procent jämfört med under 1960- och 1970-talen) och ligger nu långt under miljökvalitetsnormerna, MKN, för timme och dygn. Ett undantag noterades under 2019–2020 i Säffle där en enskild industriverksamhet bidrog till periodvis mycket höga timmedelvärden, verksamheten har nu dock upphört. 

Industrin är den största utsläppskällan för svaveldioxid i Sverige, men utgör idag nationellt sett en femtedel av utsläppsnivåerna på 1990-talet. Lokalt påverkas halterna dock främst av sjöfarten, i farleder och hamnstäder. Sedan SECA-avtalet trädde i kraft 2015, med begränsning av svavelinnehåll i fartygsbränsle, har halterna dock minskat.

Förhöjda halter av svaveldioxid kan ge hälsoeffekter, främst genom irritation av luftvägarna.

Idag är halterna i svenska tätorter så låga att de inte ger upphov till några hälsoproblem.

SMHI är, på uppdrag av Naturvårdsverket, datavärd för luft.

• Kommunerna rapporterar data till datavärden varje år senast den 31 mars.
• Nästa uppdatering av diagrammet sker hösten 2025. 

Mer data kan hämtas via datavärden:

Datavärdskap för luftkvalitet på SMHI:s webbplats