Skog, utsläpp och upptag av växthusgaser

De årliga nettoupptagen och nettoutsläppen av växthusgaser genererade på skogsmark är uppdelade efter så kallade kolpooler: 

• Levande biomassa (levande träd och växter).
• Dött organiskt material (döda träd och växter).
• Markkol (mineraljord och organogen jord).
• Övriga utsläpp (bränder och gödsling med mera). 

Det årliga nettoupptaget totalt och alla kolpooler på skogsmark har varierat under perioden 1990 till 2022. Totalen har i genomsnitt varit 48 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. För 2022 redovisas ett totalt nettoupptag på knappt 38 miljoner ton koldioxidekvivalenter. 

Den dominerande kolpoolen på skogsmark är levande biomassa (träden) och mineraljord. Förändringen i levande biomassa följer utvecklingen i förhållandet mellan tillväxt och avgång (avverkning plus naturlig avgång). Under den senaste tioårsperioden har tillväxttakten avtagit samtidigt som både avverkningen och den naturliga avgången, till följd av torkan och insektsangreppen, ökat. Tillsammans leder det till att nettoupptaget i levande biomassa är knappt hälften så stor som för tio år sedan.

Att nettoupptaget trots allt inte är ännu lägre beror på att tillväxten i levande biomassa fortfarande är högre än avgången (om än med en liten marginal, se länk nedan) och att kolförrådet i dött organiskt material med stubbar ökar vid avverkning samt på en hög kolinlagring i mineraljord. De större förändringar i trenden förutom efter 2013, som går att se i trenden, återfinns i levande biomassa framför allt runt 2005 och till viss del 2007. 

Nedgången i nettoupptaget då berodde på stormarna Gudrun och Per som tog ner mycket skog vilket ledde till ett ökat virkesuttag. Att avverkningen blev större dessa år samt åren efter 2012 avspeglas också i kolpoolen avverkade träprodukter, se websidan Nettoutsläpp och nettoupptag av växthusgaser från markanvändning (LULUCF).

Biomassa som används för bioenergi redovisas som ett omedelbart utsläpp, medan utsläpp från biomassa som används i träprodukter senareläggs.

Nettoutsläpp och nettoupptag av växthusgaser från markanvändning (LULUCF) 

Upptaget av kol i mineraljorden är en långsam process, som bland annat beror på mängden avverkningsrester och det årliga förnafallet från träden (barr och löv), tillsammans benämnt dött organiskt material, samt hur snabbt dessa växtdelar bryts ner och bildar mer stabilt markkol. I förhållande till den totala markkolspoolen är det årliga nettoupptaget mycket liten. Det gör också att förändringarna är svåra att skatta.

De huvudsakliga nettoutsläppen kommer från dränerad organogen jord. Nettoutsläppen kan vara både i form av koldioxid, metan och lustgas beroende på innehållet av kväve och vattennivå i marken. På skogsmark var nettoutsläppet från dränerad organogen jord lite drygt 5 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

Det är viktigt att notera att osäkerheten är stor i beräkningarna för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. Exempelvis är osäkerheten för levande träd och växter tre miljoner ton koldioxidekvivalenter. 

Årligt virkesförråd i skogen

Tillväxt och avverkningar i skogen

Metoderna för beräkning av territoriella utsläpp och upptag finns beskrivna i detalj i rapporten om Sveriges nationella växthusgasinventering även kallad National Inventory Report (NIR). Metoderna beskrivs översiktligt i huvudrapporten och i mer detalj för de specifika delsektorerna i separata bilagor. Beräkningarna följer rapporteringsriktlinjer från FN:s klimatkonvention (UNFCCC) och metodriktlinjer från FN:s expertorgan IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), och gäller för hela tidsserien från år 1990 fram till senaste publicerade året.

Metoderna kan delas in tre metodnivåer. Den första metodnivån (Tier I) använder enklare aktivitetsdata och rekommenderade emissionsfaktorer framtagna av IPCC. De två nästkommande metodnivåerna (Tier II och III) utgår från mer detaljerade aktivitetsdata och nationella emissionsfaktorer på sektors- respektive anläggningsnivå.

Statistik om territoriella utsläpp och upptag fram till ett givet år publiceras i slutet av efterföljande år av Naturvårdsverket. NIR-rapporten publiceras sen årligen våren därpå i samband med den svenska rapporteringen till EU-kommissionen senast 15 mars och till FN senast 15 april.  År 2024 är deadline för rapportering till FN uppskjuten till 31 december 2024 på grund av att nya rapporteringstabeller håller på att utvecklas av UNFCCC sekretariatet. Naturvårdsverket rapporterade NIR-rapporten till EU den 15 mars som går att ladda ner på länken nedan.

Sweden 2024 National Inventory Report (NIR) (cdr.eionet.europa.eu)

Årligen rapporteras de samlade utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan, dikväveoxid och fluorerade gaser till FN:s klimatkonvention och till EU-kommissionen. För att få alla växthusgaser jämförbara multipliceras alla utsläpp, förutom koldioxid, med en global uppvärmningspotential (Global Warming Potential – GWP), se tabellen.