Egen uppvärmning av bostäder och lokaler, utsläpp av växthusgaser
Utsläppen av växthusgaser från egen uppvärmning av bostäder och lokaler har minskat med 91 procent sedan 1990. Utfasning av oljepannor har bidragit mest till minskningen av växthusgasutsläppen.
Preliminära utsläpp för år 2023
Enligt den preliminära statistiken så minskade utsläppen med 8 procent år 2023 jämfört med 2022. Utsläppen låg på drygt 0,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2023.
Slutgiltiga utsläpp för år 2022
Utsläppen har minskat från 9,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter 1990 till nästan 0,8 miljoner ton 2022. År 2022 stod sektorn för knappt 2 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser.
Sektorn omfattar växthusgasutsläppen från egen förbränning av bränslen för uppvärmning och varmvatten i bostäder och lokaler, inklusive lokaler i jordbruk och skogsbruk. Utsläpp orsakade av fjärrvärme och el som används inom sektorn, men inte produceras där, ingår inte i bostäder och lokaler utan redovisas i el- och fjärrvärmesektorn. Under 2021 ökade utsläppen något från sektorn, vilket beror på ökad bränsleanvändning för egen uppvärmning i bostäder och jordbrukslokaler.
Utsläppen från bostäder har minskat mest
Bostäder och kommersiella och offentliga lokaler stod 2022 båda för 43 procent vardera av sektorns växthusgasutsläpp. Båda delsektorerna har haft en stor utsläppsminskning jämfört med 1990, även om bostäder har haft den största med 95 procent minskning jämfört med 1990. Även för kommersiella och offentliga lokaler har det skett en betydande utsläppsminskning på 87 procent. Lokaler i jordbruk och skogsbruk har minskat utsläppen med 77 procent från en redan låg utsläppsnivå 1990. I bostäder har även utsläppen minskat från 6,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter 1990 till 0,3 miljoner ton 2022, vilket är den största minskningen i antal ton.
Byte av uppvärmningssätt har minskat utsläppen
Denna sektor har bidragit mest till minskningen av de totala svenska växthusgasutsläppen. Att oljeeldning för uppvärmning av bostäder och lokaler till stor del har ersatts av biobränslebaserad fjärrvärme är den omställning som i första hand åstadkommit utsläppsminskningen. Även övergång till elvärme var viktigt för utfasningen av olja, framför allt under perioden 1970–1990, men användningen av elvärme har sedan dess minskat. Den ökande användningen av värmepumpar har också bidragit till de minskade utsläppen, men innebär även ett ökat behov av el till värmepumparna.
Höga oljepriser samt energiskatt och koldioxidskatt har bidragit till att användningen av fossila bränslen för uppvärmning minskat. Även bättre tillgång till alternativ till fossila bränslen, såsom fjärrvärmenät, värmepumpar och pelletspannor, har påverkat utvecklingen. Åtgärder för att öka energieffektiviteten har bidragit till utsläppsminskningen, men det finns mer att göra för att ytterligare minska utsläppen. Exempelvis behöver många bostäder energieffektiviseras, vilket även är viktigt för att minska utsläppen från el- och fjärrvärmesektorn. En fortsatt utfasning av oljepannorna bedöms ske utan ytterligare styrmedel, då andra uppvärmningssätt är mer lönsamma.
Slutlig statistik för 2023 publiceras i december 2024
Naturvårdsverket ansvarar för att publicera Sveriges årliga officiella utsläppsstatistik som används för att följa upp klimatmålen som fastställts internationellt, inom EU och nationellt för Sverige. Utsläppen för 2023 är preliminära och kommer att uppdateras. Den slutgiltiga officiella statistiken för 2023 publiceras i december 2024.
Detaljerad statistik om Sveriges växthusgasutsläpp (SCB:s statistikdatabas)
Så beräknas preliminär statistik för Sveriges territoriella utsläpp
ANSVARIG MYNDIGHET
- Naturvårdsverket
Metoderna för beräkning av territoriella utsläpp och upptag finns beskrivna i detalj i rapporten om Sveriges nationella växthusgasinventering även kallad National Inventory Report (NIR). Metoderna beskrivs översiktligt i huvudrapporten och i mer detalj för de specifika delsektorerna i separata bilagor. Beräkningarna följer rapporteringsriktlinjer från FN:s klimatkonvention (UNFCCC) och metodriktlinjer från FN:s expertorgan IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), och gäller för hela tidsserien från år 1990 fram till senaste publicerade året.
Metoderna kan delas in tre metodnivåer. Den första metodnivån (Tier I) använder enklare aktivitetsdata och rekommenderade emissionsfaktorer framtagna av IPCC. De två nästkommande metodnivåerna (Tier II och III) utgår från mer detaljerade aktivitetsdata och nationella emissionsfaktorer på sektors- respektive anläggningsnivå.
Statistik om territoriella utsläpp och upptag fram till ett givet år publiceras i slutet av efterföljande år av Naturvårdsverket. NIR-rapporten publiceras sen årligen våren därpå i samband med den svenska rapporteringen till EU-kommissionen senast 15 mars och till FN senast 15 april. År 2024 är deadline för rapportering till FN uppskjuten till 31 december 2024 på grund av att nya rapporteringstabeller håller på att utvecklas av UNFCCC sekretariatet. Naturvårdsverket rapporterade NIR-rapporten till EU den 15 mars som går att ladda ner på länken nedan.
Sweden 2024 National Inventory Report (NIR) (cdr.eionet.europa.eu)
Statistiken uppdaterades med GWP AR5 den 15 mars 2023
Statistiken för utsläpp och upptag av växthusgaser uppdaterades den 15 mars 2023 på grund av en övergång från att använda ”Global Warming Potentials” från Fourth Assessment Report (AR4) till Fifth Assessment Report (AR5) enligt rapporteringsriktlinjer från Europeiska Unionen. Mer information finns här:
Nya riktlinjer och metodik sedan 2013
Från och med klimatstatistiken för utsläppsåret 2013 används nya rapporterings- och metodriktlinjer enligt beslut inom FN:s klimatkonvention. Utsläppsberäkningarna (för alla år i statistiken) är baserade på IPCC:s metodriktlinjer för nationella växthusgasinventeringar från 2006.
Koldioxidekvivalenter
Statistik om växthusgasutsläpp summeras i en enhet som kallas koldioxidekvivalenter. Enheten samlar klimatpåverkan från utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan, lustgas och fluorerade gaser till ett mått som redovisar total påverkan i motsvarande koldioxidutsläpp.
För att få alla växthusgaser jämförbara multipliceras alla utsläpp, förutom koldioxid, med 100-årsvärdet av en global uppvärmningspotential som kallas GWP (Global Warming Potential), se omräkningstabell. Denna faktor varierar för respektive gas och ger totalt bidrag till den globala uppvärmningen för den aktuella gasen.
Växthusgas | Uppvärmningspotential (GWP) |
---|---|
Koldioxid, CO2 | 1 |
Metan, CH4 | 28 |
Lustgas, N2O | 265 |
Räknat per utsläppt ton och i ett 100-årsperspektiv bidrar exempelvis metan 28 gånger mer till växthuseffekten än koldioxid. Ett metanutsläpp på ett ton motsvarar därför 28 ton koldioxidekvivalenter. Dessa omräkningsfaktorer kommer från FN:s klimatpanel IPCC:s femte utvärderingsrapport (AR5), och används i den nationella rapporteringen av växthusgaser.
Mer om statistiken och dess kvalitet
Naturvårdsverket är ansvarig för publicering och internationell rapportering av Sveriges officiella statistik om växthusgaser. Underlag till statistiken är framtagna av SMED (Svenska MiljöEmissionsData) på uppdrag av Naturvårdsverket.
Detaljerade uppgifter om utsläppen finns i SCB:s statistikdatabas. Här återfinns tabeller om utsläppen, dokumentation samt en utförlig beskrivning av statistikens kvalitet i kvalitetsdeklarationen. Här återfinns tabeller om utsläppen, dokumentation samt en utförlig beskrivning av statistikens kvalitet finns i kvalitetsdeklarationen.
Utsläpp och upptag av växthusgaser – detaljerad statistik och dokumentation (SCB:s webbplats)
ANSVARIG MYNDIGHET
- Naturvårdsverket
Detaljerade uppgifter om utsläppen finns i SCB:s statistikdatabas:
Detaljerad statistik om Sveriges växthusgasutsläpp (scb.se)
Så beräknas preliminär statistik för Sveriges territoriella utsläpp
Mer information om statistikens indelning:
ANSVARIG MYNDIGHET
- Naturvårdsverket