Avfall i EU

De tio medlemsländer som har störst uppkommen avfallsmängd, svarar tillsammans för 84 procent av allt avfall som uppkommer inom EU.

Tyskland och Frankrike, som hade störst uppkommen avfallsmängd inom EU år 2020, svarade för en tredjedel av det totala avfallet i EU det året.

Sverige placerar sig år 2020 på en femteplats på listan över total uppkommen avfallsmängd, bland de 27 medlemsländerna. Sverige har sakta klättrat uppåt på listan sedan 2010 då man låg på en nionde plats.

Av de 2,2 miljarder ton avfall som uppkom i EU 2020 var 64 procent, 1,4 miljarder ton, mineralavfall (definieras som ”major mineral waste” på engelska). 

Hur stor andel av det uppkomna avfallet som utgörs av mineralavfall, varierar mellan medlemsländerna. Andelen påverkas bland annat av olika ekonomiska strukturer. EU-länder med hög andel mineralavfall har ofta en relativt stor utvinningsverksamhet (exempelvis Rumänien, Finland, Bulgarien och Sverige).

Utvinning av mineral men även byggverksamhet är branscher inom EU som tillsammans ger upphov till stor andel uppkommet avfall.

Under 2020 genererade EU:s medlemsländer ett genomsnitt på 1,7 ton avfall per invånare, exklusive mineralavfall. Sverige placerade sig på en sjundeplats på listan med 2,0 ton avfall per invånare och ligger därmed över genomsnittet i EU.

Det land med störst avfallsmängd per invånare (exklusive mineralavfall) var Estland följt av Belgien, Bulgarien och Nederländerna. 

Avfallsmängden per invånare skiljer sig kraftigt mellan de olika EU-länderna. Från knappt ett ton avfall per invånare i Malta och Rumänien, till 6,3 ton avfall per invånare i Estland.

När även mineralavfallet räknades in var Finland det land med störst avfallsmängd per invånare, följt av Bulgarien och Sverige. Detta belyser återigen hur mineralavfall från utvinningsbranschen påverkar mängden uppkommet avfall.

Den genomsnittliga mängden avfall per invånare i hela EU har minskat något mellan 2010 och 2020. Från 5 ton till 4,8 ton, vilket innebär en avfallsminskning på cirka 200 kg per invånare.

Under 2020 behandlades knappt 2 miljarder ton avfall i EU:s medlemsländer. Detta omfattar även avfall som importerats till EU och exporterats ut ur EU. Detta innebär att de behandlade mängderna inte kan jämföras med uppgifterna om uppkomna avfallsmängder i EU.

År 2020 materialåtervanns 40 procent av det behandlade avfallet inom EU (inklusive mineralavfall). Andelen som återvanns på annat sätt var 19 procent, varav sju procent förbrändes med energiåtervinning. I Sverige är det förhållandevis stor andel av det behandlade avfallet som går till energiåtervinning.

Andelen som deponeras minskar långsamt i EU som helhet - från 27 procent år 2010 till 19 procent år 2020. Sett till behandlat avfall (exklusive mineralavfall) deponerades i Sverige sex procent år 2020. Andra EU-länder med samma eller lägre andel deponering var Luxemburg, Belgien, Slovenien, Danmark och Nederländerna. Andra länder har en betydligt högre andel deponering. Exempelvis deponerade Malta 97 procent och Estland 81 procent samma år.

Mängden uppkommet kommunalt avfall varierar stort bland EU:s medlemsländer.

Österrike (834 kg), Danmark (814 kg) och Luxemburg (790 kg) toppade under 2020 listan för mängd kommunalt avfall per invånare. Minst mängd per invånare redovisade Rumänien (290 kg) och Polen (346 kg).

I Sverige uppkom 431 kg kommunalt avfall per invånare, vilket var något under genomsnittet för EU:s medlemsländer (521 kg per invånare).

De stora variationerna mellan länder visar på skillnader i ländernas välfärd och konsumtionsmönster, men även på olikheter vad gäller avfallsinsamling- och hantering.

I strävan mot en cirkulär ekonomi, och en effektiv resurshantering krävs förutom minskad avfallsproduktion även en förbättrad avfallshantering. Det finns en trend bland EU:s-medlemsländer som visar på en förbättrad materialåtervinningsgrad. 

Trots detta finns det fortfarande stora skillnader mellan medlemsländerna och därmed även stora möjligheter till förbättring. Förbättrad teknologi och infrastruktur skulle underlätta avfallshanteringen och på så sätt minska EU:s totala miljöbelastning.