Stöd och information

Rapportera till avfallsregistret

Farligt avfall i tunnor

Frågor och svar

Granskad: ‎den ‎1‎ ‎september‎ ‎2023

Här samlar vi svar på vanliga frågor kring anteckningsskyldighet, rapporteringsskyldighet och det nya avfallsregistret.

Anteckningsskyldighet

Ja, din verksamhet är med största sannolikhet anteckningsskyldig eftersom de flesta verksamheter producerar någon form av farligt avfall. Det kan till exempel handla om uttjänta batterier, burkar med färgrester eller förbrukade lysrör. Verksamheter som är anteckningsskyldiga behöver från och med den 1 november 2020 även rapportera uppgifter om sitt farliga avfall till avfallsregistret.

Från 1 augusti 2020 utökades och ändrades anteckningsskyldigheten. Det innebär framför allt att skyldigheten preciseras vad gäller hur och vad som ska antecknas. För behandlare har till exempel tillkommit krav på uppgifter om resultatet av behandlingen. Det är viktigt att se över vilka krav som ställs på din verksamhet.

Avfallsförordning (2020:614)

Föreskrifter (NFS 2020:5) om antecknings- och rapporteringsskyldighet och lämnande av uppgifter om farligt avfall till avfallsregistret

Nej, verksamheter som producerar, samlar in, transporterar, handlar eller mäklar med farligt avfall och verksamheter som behandlar avfall och farligt avfall har sedan länge haft en skyldighet att anteckna uppgifter om farligt avfall.

Att till exempel spillolja är farligt avfall vet många. Däremot är nog inte alla medvetna om att giftiga metaller och andra miljögifter kan finnas ”gömda” i olika produkter. Till exempel kan lysrör innehålla kvicksilver, vilket kan göra att fastighetsägare till kontorsbyggnader blir en verksamhet som producerar farligt avfall när lysrör byts ut i byggnaderna. De största mängderna farligt avfall består av förorenade jordmassor och kemiskt avfall. Annat farligt avfall kommer exempelvis från uttjänta fordon, elprodukter, impregnerat trä och lösningsmedel.

Om ditt farliga avfall kommer från en produkt som innehåller farliga ämnen, så ska produkten vara märkt med symboler eller beskrivande text. Ett bra stöd för att bedöma om avfallet är farligt är produktens säkerhetsdatablad, som ska innehålla information om produktens farliga egenskaper. Uppgifter om avfallskod finns i säkerhetsdatabladets avsnitt 13. I avfallsförordningens (2020:614) bilaga 3 finns avfallskoder för samtliga klassade avfallstyper, och där är alla typer av avfall markerade med en asterisk (*) farligt avfall.

Avfallsförordning (2020:614)

Mer information om klassificering av farligt avfall

En anteckning ska innehålla de uppgifter som anges i 6 kap 1 – 5 §§ avfallsförordningen (2020:614), samt i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2020:5). Vilka uppgifter du ska ange beror till stor del på vilken roll du har i avfallskedjan.

Exempelvis ska en avfallsproducents anteckning innehålla följande uppgifter per avfallstyp:

1. var avfallet producerats,
2. datum för borttransport,
3. transportsätt,
4. vem som ska transportera bort avfallet,
5. avfallets vikt i kilogram, och
6. den mottagare och den plats där avfallet ska hanteras på annat sätt än genom att mottagaren transporterar eller lastar om det.

Avfallsförordning (2020:614)

Föreskrifter (NFS 2020:5) om antecknings- och rapporteringsskyldighet och lämnande av uppgifter om farligt avfall till avfallsregistret

När anteckningen ska föras beror på din roll i avfallskedjan och framgår av 6 kap 1-5 §§ avfallsförordningen (2020:614). För avfallsproducenter och transportörer gäller till exempel att anteckningen ska föras innan transporten påbörjas.

Rapporteringen in till avfallsregistret ska ske senast två arbetsdagar efter den tidpunkt då anteckningen ska vara förd. För rapportering av behandlingsresultat gäller ett undantag. Här ska rapportering sammanställas och genomföras kvartalsvis.

Avfallsförordning (2020:614)

Anteckning ska föras först när det är dags att transportera bort det farliga avfallet, men senast innan transporten påbörjas. Du behöver alltså inte anteckna varje gång din verksamhet ger upphov till ett farligt avfall.

Det finns i den miljörättsliga lagstiftningen ingen definition av vad som är en transport och det finns inga reglerade undantag för kortare transporter eller ”interna” transporter. Förflyttning av avfall kortare sträckor inom en och samma verksamhet, till exempel till exempel inom ett mindre inhägnat verksamhetsområde eller mellan två näraliggande byggnader på en fastighet, borde dock normalt inte behöva ses som en transport. Ett sådant sätt att tillämpa begreppet transport skulle överensstämma med vad som gäller enligt regelverket för transport av farligt gods. Det kan vara lämpligt att rådfråga tillsynsmyndigheten om vilka förflyttningar av avfall som utifrån detta kan anses vara av sådant slag att de inte behöver ses som transporter som behöver antecknas eller som kräver transportdokument.

Om ditt transportdokument innehåller samtliga uppgifter som ska ingå i en anteckning så finns det ingenting som hindrar er verksamhet från att spara en kopia på transportdokumentet som anteckning. Tänk dock på att medan transportdokumentet endast behöver medfölja fordonet under transport, så ska anteckningen sparas i den anteckningsskyldiga verksamheten i minst tre år (1 år om ni antecknar som transportör).

Ja, ett transportdokument ska fortfarande upprättas när ni genomför en transport av farligt avfall. Sedan den 1 augusti ska ett transportdokument upprättas även när du transporterar ditt eget farliga avfall.

Det finns ingen nedre tidsgräns för vad som anses som lagring. Om en viss plats används för lagring av avfall saknar det i princip betydelse hur länge ett visst avfall lagras där. Tidsaspekten kan dock få betydelse i de fall det kan anses vara fråga om omlastning. Vid omlastning, då endast ett byte av transportfordon sker (vid lastbils- eller hamnterminaler och liknande), bör den anses utgöra del av transporten om den sker utan dröjsmål. Kraven gällande lagring ska då som regel inte behöva tillämpas, såvida inte, som ovan nämnts, den plats som används för omlastning regelbundet används för förvaring/lagring av avfall. Vad som är att betrakta som ”utan dröjsmål” måste bedömas i varje enskilt fall.

Rapporteringsskyldighet

Alla verksamheter som är skyldiga att föra en anteckning om sitt farliga avfall ska även lämna uppgifterna till avfallsregistret. Skyldigheten omfattar alltså alla verksamheter som:

  • producerar (ger upphov till) farligt avfall,
  • transporterar farligt avfall,
  • samlar in farligt avfall,
  • behandlar farligt avfall, och
  • mäklar eller handlar med farligt avfall.

Det finns åtta olika ingångar till e-tjänsten beroende på vem som ska rapportera. Du når dem enklast via www.naturvardsverket.se/avfallsregister, och loggar sedan in med hjälp av e-legitimation.

E-tjänster

Samtliga uppgifter som ska antecknas enligt 6 kap 1-5 §§ avfallsförordningen (2020:614) och Naturvårdsverkets föreskrifter (2020:5) ska rapporteras till avfallsregistret. Det finns uppgifter som endast behöver anges vid rapportering, till exempel CFAR-nummer för den verksamhet som rapporterar.

Avfallsförordning (2020:614)

När anteckningen ska föras beror på din roll i avfallskedjan och framgår av 6 kap 1-5 §§ avfallsförordningen (2020:614). För avfallsproducenter och transportörer gäller till exempel att anteckningen ska föras innan transporten påbörjas.

Rapporteringen in till avfallsregistret ska ske senast två arbetsdagar efter den tidpunkt då anteckningen ska vara förd. För rapportering av uppgifter om utförd  behandling gäller ett undantag. Här ska rapportering sammanställas och genomföras kvartalsvis.

Avfallsförordning (2020:614)

En rapportering ska göras varje gång du har fört en anteckning.

CFAR-nummer, som ska lämnas enligt 7 § NFS 2020:5, behövs främst för statistikändamål, för att kunna hänföra uppkommet avfall till viss verksamhet.

 - Det är enligt 7 § i NFS 2020:5 bara den som lämnar uppgifter till avfallsregistret i egenskap av avfallsproducent (6 kap. 1 § avfallsförordningen) som ska ange CFAR-nummer.

 - Det CFAR-nummer som ska anges enligt 7 § är det som tilldelats just det arbetsställe där avfallet uppkommit. Om det skulle saknas får istället anges CFAR-nummer för det arbetsställe som det arbetsställe där avfallet uppkommit är närmast knutet till eller i sista hand det CFAR-nummer som huvudverksamheten tilldelats i företagsregistret.

Hitta verksamhetens CFAR-nummer på www.cfarnrsok.scb.se/

Det finns även en möjlighet att använda sig av CFAR-nummer under vissa rapporteringspunkter där uppgift om plats efterfrågas. Då är dock inte CFAR-nummer en obligatorisk uppgift utan ett av flera alternativa sätt att ange plats.

Verksamhetsutövare kommer att kunna lämna uppgifter till avfallsregistret på två sätt. Antingen via en e-tjänst på Naturvårdsverkets hemsida, där uppgiftslämnaren identifierar sig genom e-legitimation. Eller via en så kallad API-lösning där verksamhetsutövaren anpassar sitt eget verksamhetssystem till Naturvårdsverkets avfallsregister. På sikt ska även behöriga tillsynsmyndigheter komma åt uppgifterna i avfallsregistret med hjälp av en API-lösning.

Att rapportera uppgifter till avfallsregistret

Tidigare inlämnade uppgifter går att ersätta genom att lämna in en ny rapport med de rätta uppgifterna, samt hänvisa till avfalls-id för den tidigare rapporten. Då genereras ett nytt avfalls-id. Det är därför viktigt att du alltid sparar ditt avfalls-id. Man kan däremot inte gå in och ändra enstaka fält i redan inlämnade uppgifter, och det går inte heller att radera den tidigare rapporten.

Ja, en verksamhetsutövare som ska lämna uppgifter till avfallsregistret har rätt att använda sig av ombud enligt 14 § förvaltningslagen. Ett ombud ska vara en utsedd fysisk person som enligt fullmakt agerar som ombud. Detta gäller även i de fall verksamhetsutövaren har anlitat en juridisk person att vara ombud. Tillsynsmyndigheten kan vid behov be ombudet att styrka sin behörighet med fullmakt. Förhållandet mellan fullmaktsgivare och ombud regleras avtalsrättsligt.

Det är dock fortfarande den som har skyldigheten att anteckna och rapportera enligt bestämmelserna i avfallsförordningen som bär ansvaret för att se till att kraven uppfylls. Eventuella tillsynsåtgärder kommer att riktas mot den som bär ansvaret enligt bestämmelserna i fråga. Det är också viktigt att komma ihåg att de anteckningar som ska rapporteras till avfallsregistret ska finnas hos den verksamhet som är anteckningsskyldig och sparas där minst tre år. Undantag gäller för transportörer där anteckningarna ska sparas minst ett år.

 

Naturvårdsverket ställer inga krav på att fullmakten ska vara utformad på ett visst sätt och behöver inte se fullmakten. Avtalet, eller fullmakten, reglerar förhållandet mellan fullmaktsgivaren och fullmaktstagaren, och det är alltid den enskilde verksamhetsutövaren som bär ansvaret för att kraven i förordningen uppfylls.

Ni avgör själva hur ni på lämpligast sätt reglerar förhållandet mellan er och era kunder, hur själva fullmakten ska utformas och hur det på lämpligast sätt ska framgå vilken enskild person som är befullmäktigad.

Uppgifterna som rapporteras in i Avfallsregistret kan hämtas ut av tillsynsmyndigheterna och det är även tillsynsmyndigheterna som vid behov kan vilja se fullmakten, dvs. kontrollera behörigheten.

Alla verksamheter där det uppkommer eller hanteras farligt avfall omfattas av kravet på att föra anteckningar om det farliga avfallet och att rapportera till avfallsregistret. Det finns inga nedre gränser i fråga om till exempel mängden avfall eller storlek på verksamheten.

Nej, ni kan som verksamhetsutövare inte begära ut uppgifter från avfallsregistret. Den som har antecknat enligt 1-5 §§ ska dock ge tidigare avfallsinnehavare och tillsynsmyndigheten möjlighet att ta del av innehållet i anteckningarna, om den tidigare innehavaren eller myndigheten begär det.

Nej, uppgifter i avfallsregistret görs endast tillgängliga för berörd myndighet med ansvar för tillsyn i fråga om avfall eller för tillsyn av transport av farligt gods, samt Kemikalieinspektionen.

Avfallsregistret är anpassat för att leva upp till kraven i GDPR.

I vilken roll ska jag anteckna och rapportera?

Du ska anteckna och rapportera om du driver en verksamhet som:

  • producerar farligt avfall,
  • transporterar farligt avfall,
  • samlar in  farligt avfall och på olika sätt hanterar farligt avfall i en insamlingsverksamhet,
  • behandlar farligt avfall,
  • mäklar eller handlar med farligt avfall.

Betydelsen av begreppet insamling framgår av 15 kap 7 § i miljöbalken. Där står det att samla in avfall innebär att:

  1. hämta eller ta emot avfall, om detta inte utgör en del av behandlingen av avfallet, eller
  2. sortera, lagra eller på annat sätt ta befattning med avfall innan det transporteras vidare till den plats där behandlingen ska påbörjas, om åtgärden inte utförs av avfallsproducenten på den plats där avfallet uppkom.

Miljöbalkens definition av insamling  är bred och innefattar inte bara sådan  lagring som en del av insamling som är anmälnings- eller tillståndspliktig enligt miljöprövningsförordningen (2013:251).

Om farligt avfall uppstår i din verksamhet så är du en avfallsproducent.

En anteckning som mäklare görs av den som yrkesmässigt förmedlar avfall för behandling. En anteckning som handlare görs av den som yrkesmässigt köper och säljer avfall. Du behöver inte anteckna och rapportera som mäklare eller handlare om du samtidigt har skyldighet att anteckna som producent, transportör, insamlare eller behandlare. Om ett företag t.ex. erbjuder tjänsten till insamlingsverksamheter att förmedla insamlat avfall till en viss behandlingsanläggning utan att samtidigt själva bedriva insamlingsverksamhet är företaget att se som mäklare och ska vara anmälda hos länsstyrelsen.

När avtal ingås mellan t.ex. en insamlare och mäklare om att en viss fraktion av farligt avfall ska transporteras till en viss anläggning för behandling kommer anteckningar behöva föras av mäklaren om vilket avfall som förmedlas och mellan vilka aktörer. Därutöver ska anteckningar föras av dels insamlaren, om till vem och till vilken plats avfallet transporteras, dels eventuell transportör, dels behandlaren som tar emot avfallet.  

Om ett företag köper upp avfall och säljer det vidare till insamlare eller behandlare är företaget att se som handlare. En handlare kan dock samtidigt vara t.ex. insamlare, för det fall företaget självt är det som hämtar upp och transporterar avfallet till en insamlingsplats innan det transporteras till en annan insamlare eller behandlare. Om en handlare samtidigt är insamlare behöver anteckningar om avfall som tas emot och transporteras vidare endast föras i egenskap av insamlare.

Den som bedriver verksamhet med lagring av farligt avfall som ett led i insamlingen av avfallet ska föra anteckningar som insamlare enligt 6 kap. 3 § i avfallsförordningen (2020:614).

Lagring som sker innan avfallet överlämnats till en verksamhet där det på något sätt ska behandlas, betraktas som ett led i insamlingen av avfallet. När avfallet lämnats till en verksamhet som ska behandla avfallet utgör lagringen i den verksamheten ett behandlingsförfarande.

Avfallsförordning (2020:614)

Anteckningar ska föras om det farliga avfall som tas emot, oberoende av hur den som lämnar avfallet har klassat det. Den som tar emot avfallet för lagring ska alltså anteckna vad som faktiskt tas emot, utifrån en egen klassning av avfallet när så bedöms nödvändigt. En omklassning av avfallet innebär inte att avfallet ska ses som uppkommit hos den som tagit emot det.

E-tjänst

Det finns åtta olika ingångar till e-tjänsten beroende på vem som ska rapportera. Du når dem enklast via www.naturvardsverket.se/avfallsregister, och loggar sedan in med hjälp av e-legitimation.

www.naturvardsverket.se/avfallsregister

I e-tjänsten finns förinställda anteckningstyper som följer av bestämmelserna i avfallsförordningen och föreskrifterna NFS 2020:5. Du väljer vilken anteckning du vill göra och följer sedan fälten som ska fyllas i. Det finns hjälptexter i tjänsten.

Förenklat matas uppgifter in enligt följande

  1. Uppgiftslämnaren loggar in i e-tjänsten med e-legitimation.
  2. Uppgiftslämnaren fyller i de efterfrågade uppgifterna.
  3. Uppgiftslämnaren får möjlighet att kontrollera uppgifterna, innan hen väljer att lämna in.
  4. I samband med att uppgifterna lämnas in så genereras också avfalls-id för respektive avfallsmängd.
  5. När uppgifterna har kommit in till Naturvårdsverket får uppgiftslämnaren möjlighet att spara ner en kopia av de inlämnade uppgifterna (inklusive avfalls-id) för eget bruk.

Notera att det går att ersätta tidigare inlämnade uppgifter för att till exempel uppdatera avfallstyp eller mängd. Då behöver du veta vilket avfalls-id du vill ersätta.

Vanliga frågor och svar

Inmatning steg-för-steg

Din e-legitimation validerar vem du är och motsvarar ditt ID-kort eller körkort. När du använder din e-legitimation för att skriva under något på internet motsvarar det din underskrift på papper, något som blivit allt vanligare.

Om e-legitimation hos myndigheten DIGG (digg.se)

För närvarande är både mobilt BankID samt BankID på fil och Freja eID+ godkända e-legitimationer, tillsammans med eIDAS-anslutna e-legitimationer och Norskt bankID. Vi arbetar för att fler typer av e-legitimation ska kunna användas.

I dagsläget är endast BankID och eIDAS-anslutna e-legitimationer godkända att använda i e-tjänsten. Naturvårdsverket undersöker möjligheten till företagsansluten e-legitimation.

E-tjänsten är kompatibel med dator, mobiltelefon och surfplatta.

E-tjänsten utgörs av formulär som man fyller i. Systemet kan inte ta emot filer.

API

Hur du väljer att rapportera bör framförallt utgå från mängden transaktioner, då det ofta är enklare att skicka informationen via API än att mata in uppgifter manuellt via en e-tjänst. Därför kan en API-lösning vara aktuell för både små och stora organisationer, beroende på hur den dagliga verksamheten ser ut. En API-lösning förutsätter dock att ni har möjlighet att anpassa ert system.

Nej, ingen måste ansluta sig, utan alla ska kunna använda registrets e-tjänst. Däremot finns möjligheten att ansluta sitt verksamhetssystem till registret via en API- lösning. En API-lösning skulle kunna innebära att verksamheten enbart behöver lämna uppgifterna en gång i sitt eget system.

Ett företag med ett eget verksamhetsstödssystem för hantering av farligt avfall och som lämpar sig för att vidareutvecklas med en koppling till Avfallsregistrets API.

De krav som måste uppfyllas är att:

  • Det finns en anslutning till testmiljön och när allt fungerar i den till produktionsmiljön. Det görs i E-tjänsten ”API Onboarding” (länk till info-sida).
  • Den information som skickas är både tekniskt och innehållsmässigt korrekt. Se ”Teknisk guide”

 

Det beror på hur verksamhetsstödsystemet är utformat. En koncern kan skaffa en anslutning och lämna uppgifter för andra juridiska personer, som ombud. Detta bör då regleras genom avtal eller överenskommelser. Koncernen tar därmed ansvar för att de uppgifter som lämnas är korrekta.

Om systemet är utformat så att varje enskilt AB själva gör sin rapportering så ska de ha en egen anslutning, vilket ger de en unik identitet i rapporteringen, som systemet då hanterar. Koncernen står då endast för den tekniska kopplingen till API:et om det är ett gemensamt system utan ansvar för att uppgifterna är korrekta.

Verksamhetsutövare som är anteckningsskyldiga enligt avfallsförordningen ska lämna uppgifter digitalt till avfallsregistret, och har möjlighet att ansluta till API:et. Även ombud kan lämna uppgifter via API.

Det går inte att blockera att uppgifter lämnas från till exempel vissa organisationsnummer i e-tjänsten.

För att ansluta till API:et krävs att man har ett så kallat klientcertifikat för att identifiera sin organisation. E-legitimation krävs endast för att logga in till e-tjänsten.

Du som verksamhetsutövare har inte tillgång till de uppgifter som lämnats till avfallsregistret. Uppgifter som rapporteras in bör därför göras tillgängliga för er på annat sätt, till exempel genom att de sparas i ert ombuds IT-system.

Ja, så länge du har ditt avfalls-id kan du ersätta tidigare inlämnade uppgifter, antingen via e-tjänst eller API.

I princip fungerar API:et med alla typer av system, förutsatt att systemet innehåller den information som behövs och att det går att utveckla en integration. Ett anropande system kan till exempel vara ett ordersystem.

När ni anropar avfallsregistrets API för att lämna uppgifter får ni ett svar som bekräftar att uppgifterna har tagits emot, samt returnerar ett avfalls-id. Om uppgifterna ej har tagits emot returneras ett felmeddelande.

Detta skiljer sig mot e-tjänsten där man får en bekräftelse via en pdf som går att ladda ner.

Naturvårdsverket tar inte ut någon avgift för att ansluta till API:et eller för att handlägga avtal.

Det är kostnadsfritt att ansluta till API:et, men kostnaden för respektive organisation att anpassa sina system är svår för Naturvårdsverket att uppskatta då det skiljer sig mycket åt.

Det krävs endast en anslutning per organisation.

Det finns ingen koppling mellan CFAR-nummer och auktorisering i API:et. CFAR-nummer är en uppgift som ska lämnas i samband med att avfall uppkommer, det vill säga för respektive avfallsproducent.

Om man lämnar in uppgifter via API får man en bekräftelse som bland annat innehåller avfalls-id. Det är upp till mottagande system att lagra dessa uppgifter och eventuellt skapa en pdf. Naturvårdsverket sammanställer ingen pdf för uppgifter inlämnade via API.

Ja, det går bra om man vill utveckla och testa en integration.

Det finns en checklista för vad som behöver finnas på plats för att ansluta till API:et. Om man inte kan bedriva utveckling själv, kan det vara bra att till exempel prata med sin systemleverantör eller andra aktörer som utvecklar it-system.

Checklista inför anslutning till avfallsregistrets API

1 timme, därefter behöver den förnyas. Denna funktion behöver byggas in i integrationen.

API-nyckeln är inte personlig utan ställs ut per organisation.

I dagsläget finns kodtabellerna inte på fil, men går lätt att kopiera från hemsidan. Avfallskoderna återfinns i avfallsförordningens bilaga 3.

Klientcertifikatet ska ligga på företagets server, så flera datorer kan använda samma certifikat.

Det kan se lite olika ut, men en tumregel är att om verksamhetsutövaren köper affärssystemet som en tjänst är det systemleverantörens ansvar. Om verksamhetsutövaren däremot köper tjänsteutveckling för att ta fram ett eget system, så är det verksamhetsutövarens ansvar att skaffa ett klientcertifikat.

Det finns möjlighet att använda certifikatet Steria AB EID CA v2 med 2 års giltighet utfärdat av Expisoft (länk). Se information om certifikat (länk) sidan för AEAO.

Ja, dock kan man komma ganska långt genom att använda swagger-filen för att bygga en lokal tjänst som imiterar det riktiga API:et. Det finns flera verktyg som mer eller mindre automatiskt genererar en sådan tjänst.

Teknisk anslutning

Ja.

Ja, man kan skicka å, ä, ö i alla textfält, till exempel i adress eller organisationsnamn.

Det finns möjlighet att använda certifikatet Steria AB EID CA v2 med 2 års giltighet utfärdat av Expisoft. Se information om certifikat på sidan för AEAO.

Expisoft (expisoft.se)

API-anslutning

Företagets namn och organisationsnummer samt kontaktuppgifter enligt den standard som gäller för certifikatet. Certifikatet måste kunna användas för ”client authentication”. För QWAC behövs ej PSD2.

REST (Representational State Transfer) beskriver hur tjänster för maskin-till-maskin-kommunikation sätts upp. JSON (JavaScript Object Notation) är ett kompakt, textbaserat format som används för att utbyta data.

Vikt och avfallskod

Om en avfallsmängd inte kan vägas på plats så får vikten uppskattas så noga som möjligt. Vikten som angavs vid en rapportering kan också ändras i efterhand, så länge ni har sparat det Avfalls-ID som erhölls vid rapporteringen.

Vikten ska anges i kilogram och med en noggrannhet som är lämplig utifrån det specifika avfallet. Högst tre decimaler kan anges.

Om förpackningen innehåller rester av farligt avfall som inte går att avlägsna, så räknas även emballaget till farligt avfall och ska därmed räknas med i totalvikten.

För gaser i tryckbehållare som utgör farligt avfall omfattar avfallskoden både gas och behållare. Vikten ska alltså inkludera behållarens vikt.

Det är i grunden avfallsproducenten som är skyldig att klassificera och ange lämplig avfallskod för det avfall som uppstår i den egna verksamheten. Om du hanterar ett avfall i annan roll än som avfallsproducent är du också avskyldig att ta reda på avfallets egenskaper och ursprung och kunna ange en lämplig avfallskod. Att du har kunskap om avfallet är viktigt för att säkerställa att avfallet hanteras på ett sätt som undviker onödig risk för miljön eller människors hälsa. Du som inte är avfallsproducent ska kunna vända dig till föregående avfallsinnehavare för att inhämta uppgifter om ett avfalls egenskaper och ursprung.

För att identifiera en avfallskod behöver du ha kunskap om hur avfallet uppstått och om det uppvisar någon av de 15 farliga egenskaper som beskrivs i bilaga III till direktiv 2008/98/EG. Om avfallet består av blandade fraktioner ska alla ingående fraktioner kunna beskrivas med en avfallskod.

Avfallskoder listas i bilaga 3 till avfallsförordningen (2020:614). Om avfallet består av en produkt som inte förändrats under processen eller vid användningen, så kan avfallskoder som kan framgå i säkerhetsdatablad under avsnitt 13 i databladet användas. Du bör även kunna höra med din leverantör för att få den information om till exempel innehåll som behövs.

På Naturvårdsverkets webbsida finns information om hur du klassificerar och kodar ditt farliga avfall. Du kan även läsa mer om avfallsklassificering i kommissionens vägledning.

Läs mer om klassificering av farligt avfall.

Avfallsförordning (2020:614)

Klassificering och kodning av farligt avfall

Kommissionens vägledning

Förpackningar ska antecknas och rapporteras om de är farligt avfall. Med undantag för trycksatta förpackningar är tomma förpackningar i regel inte farligt avfall. Vad som menas med tom, eller nominellt tom kan du läsa mer om i kommissionens vägledning, sidorna 62-63. En förpackning som är kontaminerad med ett ämne med farliga egenskaper kan i sig utgöra ett farligt avfall. Vid klassificering behöver du alltså titta på egenskaperna hos avfallet utifrån den halt som de farliga ämnena förekommer i. Om du är osäker bör du utgå från försiktighetsprincipen och hantera förpackningen som ett farligt avfall.

På Förpacknings- och tidningsinsamlingens hemsida finns information om vilka förpackningar som kan lämnas för insamling.

Kommissionens vägledning

Förpacknings- och tidningsinsamlingen

Du som hanterar ett farligt avfall är i grunden skyldig att känna till avfallets egenskaper och ursprung. Vid omhändertagande av ett avfall från till exempel nedskräpning, är det ofta svårt att ta reda på vad det är för typ av avfall eller var avfallet kommer ifrån. Du behöver då uppskatta avfallets egenskaper så gott det går och ange den avfallskod som bäst passar. Åtgärder behöver alltid vidtas för att säkerställa att avfallet hanteras på ett sätt som undviker skada på miljön eller människors hälsa.

Om du som klassificerat och rapporterat ett farligt avfall i ett senare läge får kunskap om att föregående bedömning inte stämmer, är du skyldig att rätta de uppgifter som du lämnat till avfallsregistret. Om du vid genomförandet av en rapport är osäker på hur ett avfall ska klassificeras är det därför viktigt att du sparar ditt avfalls-ID.

På Naturvårdsverkets webbsida finns ytterligare information om hur du klassificerar och kodar ditt farliga avfall.

Klassificering och kodning av farligt avfall

Gränsöverskridande transporter

Hur en anteckning ska föras vid en gränsöverskridande transport framgår av 4 § 2a och 3b i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2020:5). Vid platsangivelsen för import och export av farligt avfall anges i anteckningarna och rapportering endast det land som det farliga avfallet importeras från eller exporteras till.

Exempel på när detta kan behöva tillämpas är när en avfallsproducent ska ange en mottagare och denne finns i annat land, när en transportör genomför en transport av farligt avfall som börjar i Sverige och slutar hos en mottagare i annat land eller när en mottagare i Sverige ska redovisa från vem avfallet kommer och den verksamheten finns i annat land. 

Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2020:5 föreskrifter

Det finns i nuläget ingen samordning mellan förfarandet för gränsöverskridande avfallstransporter och den skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om farligt avfall till avfallsregistret som gäller enligt avfallsförordningen. De uppgifter som lämnas om gränsöverskridande avfallstransporter motsvarar inte fullt ut de som ska lämnas till avfallsregistret. Uppgifterna går heller inte att inhämta fortlöpande och digitalt på ett sätt som fyller syftet med avfallsregistret. Gränsöverskridande avfallstransporter är därför tills vidare inte undantagna från kraven på att anteckna och lämna uppgifter till avfallsregistret.

Det pågår en översyn på EU-nivå av systemet för gränsöverskridande transporter där man också tittar på digitaliseringslösningar. Sådana lösningar kan, i framtiden, komma att samordnas med bland annat avfallsregistret. Naturvårdsverket ser över vilka uppgifter som inhämtas (och kommer inhämtas) i olika system och hur det går att förbättra. Bland annat genom att undvika att samma uppgift lämnas två gånger till Naturvårdsverket. Innan en sådan översyn är utförd och eventuella förändringar genomförda kommer det under en tid vara möjligt att vissa uppgifter behöver lämnas på mer än ett ställe.

Arbetet med att översätta utvalda delar av vår hemsida och informationsmaterial till engelska pågår redan och kommer läggas ut inom kort.

Avfall som kommer direkt från hushåll

Ett privat hushåll är aldrig skyldigt att anteckna som avfallsproducent. Däremot kan du som tar emot eller transporterar ett farligt avfall som kommer direkt från hushåll vara antecknings- och rapporteringsskyldig. Om du antecknar ett farligt avfall som kommer direkt från hushåll så är det viktigt att var avfallet senast hanterades och vem som senast hanterade det anges med kommunkod.

Om du använder e-tjänsten ska du på första sidan (efter att du loggat in med din e-legitimation) ange att du rapporterar ett farligt avfall som kommer direkt från hushåll. Du får då upp de alternativ som motsvarar en sådan rapport.

Från den 1 december 2020 gäller nya regler för antecknings- och rapporteringsskyldigheten i samband med kommunens insamling av farligt avfall som kommer direkt från hushåll.

Kommunen eller den som kommunen anlitar omfattas inte av anteckningsskyldighet som transportör enligt 6 kap. 2 § eller som insamlare enligt 6 kap 3 § punkt 1 i avfallsförordningen (2020:614), i fråga om farligt avfall som hämtas eller lämnas direkt från hushåll till en återvinningscentral eller som lämnas av hushåll till en insamlingsplats som tillhandahålls av kommunen och därifrån hämtas och transporteras till en återvinningscentral.

Antecknings- och rapporteringsskyldighet gäller däremot när farligt avfall transporteras direkt från hushåll till annan lagringsplats än återvinningscentral eller till behandling.

Vidare gäller antecknings- och rapporteringsskyldighet för kommunen som insamlare när det farliga avfallet ska transporteras bort från återvinningscentral till en annan lagringsplats eller till behandling. De nya bestämmelserna finns i avfallsförordningens 6 kap 22 - 24 §.

Avfallsförordning SFS 2020-614

Förordning om ändring i avfallsförordningen (2020:614) (pdf)

Nej, de undantag som anges i 6 kap. 21-24 §§ avfallsförordningen avser endast avfall som producerats av hushåll. Kommunalt avfall som uppstått i yrkesmässig verksamhet omfattas fortfarande av anteckningsskyldighet.

Tillsyn och sanktioner

Ansvarig tillsynsmyndighet i frågor om antecknings- och rapporteringsskyldighet gällande farligt avfall är den myndighet som normalt sett utövar tillsyn mot er verksamhet enligt miljöbalken. Tillsynsmyndighet är alltså antingen den kommunala nämnd som ansvarar för miljöbalkstillsyn i den kommun där ni bedriver er verksamhet, eller er lokala länsstyrelse.

Om er verksamhet omfattas av anmälnings- eller tillståndsplikt utifrån bestämmelserna i 9 kap i miljöbalken om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd bör ansvarig tillsynsmyndighet framgå av eventuella beslut om anmälnings- eller tillståndsplikt. 

Naturvårdsverket har på ett stort antal miljörättsliga områden, även i fråga om bestämmelserna om antecknings- och rapporteringsskyldighet i avfallsförordningen, rollen som tillsynsvägledande myndighet. Som tillsynsvägledande myndighet ska vi ge råd och stöd till de operativa tillsynsmyndigheterna, bland annat genom att ta fram tillsynsvägledning för tillämpningen av till exempel bestämmelserna om antecknings- och rapporteringsskyldighet. Vi har också en serviceskyldighet som innebär att vi ska ge upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör vårt verksamhetsområde, genom att till exempel redogöra för bestämmelser i gällande författningar (lagar, förordningar och föreskrifter). Vi kan däremot inte ta ställning till hur bestämmelser ska tillämpas i det enskilda fallet och kan inte ställa krav eller medverka i beslutsfattandet gällande enskilda verksamheter/ärenden.

Ansvaret för att kontrollera hur en enskild verksamhet lever upp till avfallsförordningens bestämmelser ligger hos tillsynsmyndigheten. Det är alltså tillsynsmyndigheten som i det enskilda fallet kan besluta om att en verksamhet inte uppfyller sina skyldigheter eller att verksamheten behöver vidta särskilda åtgärder för att se till att reglerna följs.

Om Naturvårdsverket skulle ta ställning till exempel i fråga om hur en enskild verksamhet ska leva upp till sina skyldigheter skulle vi agera tillsynsmyndighet och därmed gå utöver vårt mandat som tillsynsvägledande myndighet.

Utöver detta kan nämnas att Naturvårdsverket har ett särskilt ansvar för att tillhandahålla det elektroniska avfallsregistret som uppgifter om farligt avfall rapporteras i. Vi har också rätt att meddela vissa föreskrifter.

Tillsynsmyndigheterna har rätt att få ut de uppgifter från avfallsregistret som de behöver för sin tillsyn. Möjligheten att begära ut uppgifter ur avfallsregistret är anpassad till kraven i GDPR.

Nej, tillsynsmyndigheterna kommer inte i dagsläget att kunna få några notifieringar om inlämnade anteckningar. Däremot kan de ta del av anteckningarna som görs inom deras tillsynsområde.

Naturvårdsverket arbetar för att alla berörda aktörer ska känna till och kunna följa de nya kraven. Tillsynsmyndigheterna ska se till att reglerna följs och kan vidta åtgärder när det behövs. Åtgärderna ska vara rimliga och proportionella. I vissa fall räcker det med information eller rådgivning. I andra situationer kan mer ingripande åtgärder som förelägganden behövas. 

Från och med 1 januari 2022 gäller en bestämmelse om en ny miljösanktionsavgift. Den verksamhet som rapporterar in uppgifter om sitt farliga avfall försent till avfallsregistret kan behöva betala en miljösanktionsavgift om 5000 kronor. Bestämmelsen följer av 11 kap 8 b § i förordning (2012:259) om miljösanktionsavgifter.

Förordning (2012:259) om miljösanktionsavgifter

Branschspecifika frågor

Det har även tidigare funnits en anteckningsskyldighet gällande farligt avfall som gällt också för regioner och de verksamheter som bedrivs inom regioner. De nya bestämmelserna innebär i princip ingen förändring i fråga om vem som är anteckningsskyldig och därmed även skyldig att lämna uppgifter till avfallsregistret. De nya bestämmelserna i 6 kap. 1-5 §§ avfallsförordningen kan dock i vissa avseenden uppfattas som svåra att tillämpa för den verksamhet som bedrivs inom regionerna.

Vem som är den som driver en verksamhet där farligt avfall uppkommer behöver inte nödvändigtvis vara kopplat till ett visst organisationsnummer. Inom en region med ett och samma organisationsnummer bedrivs ett stort antal olika typer av verksamhet på olika platser. Ett stort antal av dessa verksamheter producerar farligt avfall och får anses ha ett ansvar som avfallsproducenter för att kontrollera att det hanteras på lämpligt sätt. När avfall samlas in från verksamheter som bedrivs inom regionen till en central lagringsplats, innan det transporteras bort för behandling, är det ofta att betrakta som insamling av avfall (jfr 15 kap. 7 § miljöbalken). Det förekommer också ofta viss behandling av farligt avfall, som kan ha uppkommit såväl inom som utanför regionens verksamhet.  Mot denna bakgrund bedömer Naturvårdsverket att verksamheter inom regionen bör ses som anteckningsskyldiga utifrån sina respektive roller – avfallsproducent, insamlare, behandlare eller transportör.

Beträffande regionernas verksamhet behöver beaktas att det finns specifika regler gällande smittförande avfall där Socialstyrelsen har en tillsynsvägledande roll.

Farligt avfall från hushåll som lämnas till ett gemensamt avfallsutrymme i en fastighet utgör kommunalt avfall som kommunen ansvarar för att transportera bort och behandla. När kommunen erbjuder hämtning av farligt avfall från fastigheten bör det kunna ses som att avfallet lämnas till kommunen för borttransport genom att det lämnas till det gemensamma avfallsutrymme där det ska hämtas upp. Fastighetsägaren är i dessa fall inte insamlare och inte anteckningsskyldig.

När det gäller avfall från verksamheter som lämnas i ett för fastigheten gemensamt avfallsutrymme behöver göras skillnad på det som är kommunalt avfall respektive annat avfall från verksamheten. Det kommunala avfallet får inte samlas in och transporteras bort av någon som inte agerar för kommunens räkning. Det gäller även fastighetsägaren. Annat verksamhetsavfall än kommunalt avfall kan däremot lämnas till och hanteras av andra aktörer än kommunen.

Fastighetsägaren har inom ramen för sin verksamhet ansvar för att avfall hanteras på ett sätt som är lämpligt ur hälso- och miljösynpunkt.

En fastighetsägare som tar emot farligt avfall kan under vissa omständigheter anses vara antecknings- och rapporteringsskyldig som insamlare enligt 6 kap 3 § avfallsförordningen (2020:614). En sådan bedömning kan göras om fastighetsägarens hantering av avfallet som lämnas av verksamheter i fastigheten omfattar ytterligare åtgärder än att endast tillhandahålla avfallsutrymmet. Om fastighetsägaren till exempel sorterar avfallet som lämnats i det gemensamma avfallsutrymmet och transporterar det till annan insamlingsplats bör fastighetsägaren normalt ses som insamlare

Den hyresgäst som bedriver en yrkesmässig verksamhet där det uppstår farligt avfall ska anteckna och rapportera som avfallsproducent enligt 6 kap 1 § avfallsförordningen (2020:614). Det är inte möjligt att överlåta detta ansvar till fastighetsägaren. Fastighetsägaren kan anlitas för att anteckna och rapportera uppgifterna om det farliga avfallet, men det befriar inte avfallsproducenten från ansvaret för att antecknings- och rapporteringsskyldigheten uppfylls. Anteckningar om borttransporterat farligt avfall ska finnas hos avfallsproducenten.

Om fastighetsägaren tillhandahåller ett avfallsrum där inhyrda verksamheter kan lämna sitt farliga avfall beror det i viss mån på situationen i det enskilda fallet om fastighetsägaren ska ses som insamlare. Som regel bör det ses som att avfall som lämnas i ett gemensamt avfallsutrymme i fastigheten fortfarande lagras av avfallsproducenten på den plats där avfallet uppkommit, i avvaktan på att det ska hämtas upp och transporteras bort av en insamlare. Fastighetsägaren bör i dessa fall inte ses som insamlare. Det förutsätter dock att ingen ytterligare hantering av avfallet (som sortering, transport eller lagring på annan plats) sker av fastighetsägaren innan det hämtas av en insamlare. Som tidpunkt för borttransport (6 kap. 1 § 2) bör avfallsproducenten i dessa situationer kunna få ange den tidpunkt när avfallet lämnas till det gemensamma avfallsutrymmet. För att kunna uppfylla övriga krav enligt 6 kap. 1 § behöver avfallsproducenten skaffa sig vetskap om vem som transporterar bort avfallet och till vem det transporteras.  

Om fastighetsägaren själv ombesörjer borttransport av farligt avfall (som inte utgör kommunalt avfall) från verksamheter i fastigheten bör fastighetsägaren ses som både transportör och insamlare. Transport av farligt avfall är tillståndspliktig eller anmälningspliktig och uppgifter om transporten ska antecknas och rapporteras enligt 6 kap. 2 §. Därutöver kan insamlingsverksamheten behöva anmälas.

Den insamlare som hämtar upp avfall från ett gemensamt avfallsutrymme i en fastighet får, som tidpunkt för mottagande (6 kap 3 § 1 b eller i vissa fall 6 kap. 2 § 2), ange tidpunkten för upphämtning. Som ”avsändare” får i dessa fall anges fastighetsägaren och fastighetens adress (6 kap. 3 § 1 a).

Det behöver upprättas ett transportdokument, enligt 6 kap. 19 § 1, när det farliga avfallet lämnas över för transport. Det bör då normalt vara fastighetsägaren eller en företrädare för fastighetsägaren som är lämnare och som ska upprätta och underteckna transportdokumentet tillsammans med den som ska transportera avfallet. Även då en fastighetsägare själv ombesörjer borttransport av farligt avfall ska ett transpordokument medfölja transporten.

Fartygen ska inte rapportera in i spårbarhetssystemet. Däremot ska den hamn som tar emot farligt avfall från fartygen anteckna och rapportera som insamlare.

För en insamlare eller transportör, som därefter hämtar avfallet i hamnen, räcker det att anteckna och rapportera hamnens mottagningsanläggning som tidigare innehavare.

Den verksamhetsutövare som bedriver flygverksamhet behöver inte rapportera det farliga avfall som uppstår vid flygningen. Farligt avfall som samlas in från flygverksamheten ska däremot rapporteras av den verksamhet som först tar emot avfallet efter flygning, under förutsättning att det sker i Sverige. Farligt avfall som uppstår till exempel vid service när flyget befinner sig på svensk mark ska antecknas och rapporteras.

Ett fordon övergår till att betraktas som farligt avfall senast när det överlämnas för skrotning och det upprättas ett mottagningsbevis enligt bilskrotningsförordningen. När du som verksamhetsutövare tar emot ett fordon för skrotning är du anteckningsskyldig i egenskap av behandlare enligt 6 kap 5 § 1 i avfallsförordningen (2020:614). När fordonet demonteras så uppstår i regel nya typer av farligt avfall. Det farliga avfallet har då uppstått i din verksamhet och du blir därmed anteckningsskyldig som avfallsproducent enligt 6 kap 1 § när det farliga avfallet transporteras bort från din verksamhet.

Som behandlare ska du även sammanställa och rapportera behandlingsresultat. Kvartalssammanfattningen ska bland annat omfatta uppgifter om vikten (i kilogram) på

  • det farliga avfall som har behandlats
  • det farliga avfall som efter behandling blivit icke-farligt avfall
  • de produkter och material som uppstått till följd av att avfall förberetts för återanvändning, materialåtervinning eller annan återvinning (och därmed upphört att vara avfall).

En sådan sammanställning ska rapporteras kvartalsvis till avfallsregistret senast sista dagen i januari, april, juli och oktober. Bestämmelsen finns i 6 kap 5 § 2 avfallsförordningen.

Antecknings- och rapporteringsskyldigheten gäller all yrkesmässig verksamhet. Det finns ingen tydlig definition angående vad som i avfallsförordningen menas med yrkesmässig. I Naturvårdsverkets handbok om farligt avfall anges vissa kriterier för yrkesmässighet eller sådant som tyder på att det kan vara fråga om en yrkesmässig verksamhet.

Det kan räcka att verksamheten uppfyller en av punkterna och ibland behöver fler än en av punkterna vara uppfyllda för att en verksamhet ska bedömas vara yrkesmässig. En bedömning behöver göras i det enskilda fallet av hur begreppet ska tolkas i relation till de bestämmelser där begreppet används. Det kan, ifråga om antecknings- och rapporteringsskyldigheten för farligt avfall, konstateras att de enda som är befriade från denna skyldighet är hushåll.

För nödvändig kontroll och spårbarhet av farligt avfall behöver därför begreppet yrkesmässig verksamhet tolkas brett i detta sammanhang, så att all verksamhet, även till exempel ideella föreningar, har en skyldighet att anteckna uppgifter om uppkommet farligt avfall, så länge avfallet inte kan anses ha producerats av hushåll.

Frisörsalonger och liknande verksamheter kan bestå av flera enskilda verksamhetsutövare som till exempel hyr in sig på en stol i salongen och som därmed var och en för sig är att se som avfallsproducent. Det kan i dessa fall vara svårt att särskilja avfall från de enskilda verksamhetsutövarna. Om salongen i sig har ett eget organisationsnummer och kan ta rollen som avfallsproducent så kan det i dessa fall vara en lämplig lösning att den som driver salongen antecknar och rapporterar allt farligt avfall som uppkommer. Det får enligt Naturvårdsverket anses ge en tillräcklig spårbarhet av det farliga avfall som uppkommer i verksamheten.

En annan bedömning kan i det enskilda fallet komma att göras av ansvarig tillsynsmyndighet. Om du hyr en stol i en salong, kan det kan därför vara en bra idé att stämma av hur avfallet ska antecknas med din tillsynsmyndighet. 

Koppling till andra rapporteringssystem

Svenska miljörapporteringsportalen är ett tillsynsverktyg och rapporteringen dit är inte anpassad till behovet av underlag för statistik och rapportering. Avfallsregistret kommer att innehålla uppgifter om farligt avfall. Befintliga system täcker inte fullt ut behovet av underlag för statistik och rapportering. Naturvårdsverket har fått i uppdrag av regeringen att se över hur inhämtandet av nödvändiga uppgifter för statistik och rapportering kan förbättras. Det kan då inte uteslutas att miljörapporteringen kan komma att utökas till att omfatta ytterligare uppgifter.

Ingen alls i nuläget. Däremot kan tillsynsmyndigheter för transporter av farligt gods, som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), begära och få ut uppgifter från avfallsregistret.

Avfall Sverige är kommunernas verktyg för uppgifter om kommunalt avfall. Avfall Sverige delar sedan med sig av en del av uppgifterna som behövs för Naturvårdsverkets rapportering till EU och för nationella ändamål. I dagsläget finns inga planer på att ändra detta tillvägagångssätt genom att till exempel bygga ut avfallsregistret till att inkludera allt kommunalt avfall.

Varför ändras regelverket?

EU-länderna behöver i högre grad ställa om till en cirkulär ekonomi. Därför har medlemsländerna beslutat om gemensamma åtgärder, bland annat för minskade avfallsmängder och höjda ambitioner när det gäller avfallshantering och materialåtervinning.

Medlemsländerna behöver också säkerställa en korrekt hantering av farligt avfall. Det har inte funnits tillräcklig information om hur farligt avfall hanteras. Därför har EU-länderna beslutat att stärka systemen för registrering och spårbarhet genom att länderna inrättar elektroniska register för farligt avfall. De elektroniska registren bör, när det är lämpligt, också utvidgas till att omfatta uppgifter om andra avfallstyper, bland annat för att förbättra övervakningen av avfallsflöden inom unionen.

Inom ramen för det så kallade avfallspaketet har ändringar gjorts i ett antal EU-direktiv på avfallsområdet. Det gäller framförallt ramdirektivet om avfall, avfallsdirektivet, men även direktiven om förpackningar och förpackningsavfall, deponier, batterier, el-avfall och uttjänta fordon.

Bland annat har EU-länderna beslutat om gemensamma mål för minskade avfallsmängder, materialåtervinning och skärpta krav på separat insamling av visst avfall.

Dessutom tillkommer krav på att medlemsländer kan säkerställa att avfall hanteras på ett lämpligt sätt. Det gäller bland annat kravet på att medlemsstaterna inrättar elektroniska register för uppgifter om farligt avfall och även annat avfall när så är lämpligt.