Våtmarker och biologisk mångfald
Varje våtmark har sina förutsättningar för vilka arter som lever där. Djur och växter har specialiserat sig på att överleva i just den miljön. Det är därför olika typer av våtmarker totalt sett bidrar till en stor artrikedom.
Landskapet, flödet av vatten och hur marken har använts har skapat de olika våtmarkstyperna. Höjdskillnader i landskapet och klimatet spelar roll för hur vattnet stannar och ansamlas, eller om det rinner vidare eller avdunstar.
Kommer vattnet enbart som nederbörd, som för mossar, så tillför det mycket mindre näringsämnen och mineraler än för kärr som får sitt vatten genom mark- och grundvatten. Strandvåtmarker påverkas av mer näringsrikt ytvatten medan våtmarker som ligger nära kusten kan översköljas av havs- eller bräckt vatten och får därmed en högre salthalt.
Tillsammans spelar alla faktorer stor roll för hur våtmarken fungerar som livsmiljö.
Öppna våtmarker
Våtmarkers flora är också beroende av människans beteende. Historiskt har vi hållit flera våtmarker öppna med boskapsbete eller att vi har skördat växtligheten för foder och material. Att hålla våtmarker öppna är positivt för många arter.
Våtmarken påverkar arter i kringliggande landskap
Bland våtmarkstyperna är det bara mossar som har ett ganska fåtal arter som klarar av att växa i den mycket näringsfattiga och sura miljön. Även om en del våtmarkstyper inte är artrika i sig kan de vara oerhört viktiga för den biologiska mångfalden på landskapsnivå. Fler djurarter i de angränsande torrare landområdena nyttjar också våtmarkerna för föda, skydd eller vandringsleder.
Olika våtmarker och arter som trivs där
Tranbär i näringsfattiga mossar
Mossar får sitt vatten och näring från nederbörd och blir därmed en näringsfattig och sur miljö med ett fåtal arter som överlever. Arter som är mycket vanliga på mossar är tuvull, ljung, tranbär och rosling.
Ängsull och gulyxne i rika och fattiga kärr
Rikkärr:
är artrika och har en hel del kalkkrävande och sällsynta arter som exempelvis orkidéerna kärrknipprot, flugblomster och gulyxne.
Fattigkärren:
är oftast artfattiga och har enbart ett fåtal arter som ofta täcker stora ytor, som exempelvis flaskstar, trådstarr och ängsull.
Olika arter i blandmyrar
Blandmyrar har inslag av både mosse- och kärrpartier och får därmed ytterligare en blandning av arter. Kärrpartierna kan vara fattigkärr eller rikkärr. Blandmyrarna finns fortfarande kvar i stora områden i norra Sverige.
Större vattensalamander i småvatten
Små vattensamlingar i landskapet kallas småvatten.
I många småvatten saknas fisk som äter upp andra djurs larver och yngel vilket gör att småvattnen blir en fristad åt olika arter, som större vattensalamander.
Orkidéer i blöta gräsmarker
Fuktiga och blöta gräsmarker, som inte har någon torvbildning, domineras av fuktälskande arter, till exempel vass, blååtel och olika och orkidéarter.
Fuktiga gräsmarker är oftast artrika och är det en kalkrik mark kan de vara extremt artrika med liknande vegetation som rikkärren och orkidéerna kärrknipprot, flugblomster och gulyxne kan växa där.
Fåglar och andra arter i strandvåtmarker
Stränder är extremt viktiga livsmiljöer för en rad arter. Vågor, förändringar i vattenhöjden och is skapar en återkommande störning som gör att stränderna inte växer igen. Det gör att till exempel ävjepilört klarar konkurrensen från andra arter och återkommer år efter år.
Stränderna är viktiga platser för fåglarnas flytt och häckning med vassbälten, småöar och rev som skapar bra skydd från rovdjur.
De mest artrika fågellokalerna är alltid belägna vi stränder, som till exempel Tåkern, Ottenby, Hornborgasjön, Falsterbo och Kvismaren.
Blåmossa och långsamt växande träd i sumpskogar
Det finns många sorters sumpskogar. Tall dominerar ofta sumpskog på torvmark medan gran, klibbal eller gråal kan dominera sumpskog på mineraljord.
Träden växer långsamt i sumpskogar. Sumpskogar har ofta en hög andel död ved och är därför betydelsefulla för många trädlevande arter.
Sumpskogarna är frodiga och artrika och här finns exempelvis blåmossa och missne.
Källor med dricksvatten året runt
Källmiljöer skapas där grundvatten kommer upp till ytan. Källorna bidrar med rent och oftast drickbart vatten för både människor och djur.
Vattentemperaturen i det utflödande grundvattnet är stabil så att vattnet är kallt på sommaren och inte fryser på vintern.
Eftersom det är grundvatten så påverkas inte källkärret så mycket av vad som finns i omgivningen och blir ibland en liten oas med arter som skiljer sig markant från omgivande mark. Arter som finns i källmiljöer är exempelvis gullpudra, ögonpyrola, källdunört och källkrokmossa.
Sandstrandjägare bara i blottad våtmark
Blottad våtmark saknar täckande vegetation och är regelbundet under vatten som tillfälligt blottlagda stränder vid sjöar, hav och vattendrag.
Miljöerna är viktiga för ett flertal djur och växter. Arter som bara finns i denna typ av miljö är exempelvis ävjebrodd, sylört och sandstrandjägare.
Länkar till fördjupning
Här hittar du länkar till webbsidor där du kan fördjupa dig i olika arter. På Artportalen kan du se och registrera fynd. På Artfakta hittar du generell information och bilder om olika arter.
Hitta stöd till din våtmark
Lona, Lova eller Nokås? Det finns över 10 olika stöd och ersättningar att söka för att skapa våtmark. Kolla vilka du som markägare kan söka
