Vad är våtmark?
Våtmark är mark där vatten finns strax över eller under markytan stora delar av året.
Eftersom vattenytan inte alltid syns kan det emellertid vara svårt att bedöma vad som är våtmark. I de flesta fall kan i stället vegetationen användas för att skilja våtmark från annan mark.
Minst hälften av vegetationen bör tycka om vatten, vara vattenälskande, för att ett område ska klassas som våtmark. Bottnar i sjöar, hav och vattendrag som tillfälligt torrläggs och som saknar vegetation räknas dock också som våtmark.
Olika typer av våtmark
I Sverige används oftast våtmarkstyperna från den svenska Våtmarksinventeringen och de delas in i tre huvudgrupper; myrar, strandvåtmarker och övriga våtmarker.
| Våtmarkstyp | Biotop/naturtyp |
| Myrar | Mossar |
| Kärr | |
| Blandmyrar | |
| Strandvåtmarker | Stränder utmed sjöar och vattendrag |
| Havsstränder | |
| Övriga våtmarker | Fukthedar |
| Fuktängar | |
| Sumpskog (vissa) |
En mer utförlig beskrivning av våtmarkstyper finns att läsa:
Våtmarksinventeringen – från resultat från 25 års inventeringar
Olika sätt att dela in våtmarker
Vattenförhållanden (hydrologisk indelning)
Våtmarker kan delas in efter
- var de får sitt vatten ifrån; hydrologin,
- vilken vegetation som dominerar; biotopen eller
- vad vattnet har för egenskaper; biokemin.
Eftersom alla våtmarker är beroende av vatten så är den hydrologiska indelningen kanske den mest användbara när en våtmark ska restaureras.
Våtmarker kan få sitt vatten från grundvatten (till exempel källor eller direkt kontakt med grundvattnet) som ytvatten, via vattendrag eller sjövatten, eller som regnvatten. Det är framförallt myrmarker som är mest beroende av grundvatten eller regnvatten. Myrmark är den arealsmässigt största våtmarkstypen vi har i Sverige. Ytvattenberoende våtmarker kan vara svämplan eller sumpskogar längst strandkanter av en sjö eller ett vattendrag.
Indelning enligt Ramsarkonventionen
Internationellt och i EU används Våtmarkskonventionens definition, eller Ramsarkonventionen som den också kallas. Konventionens definition på våtmark inkluderar, utöver våtmarkstyperna i den svenska Våtmarksinventeringen, även
- tidvis översvämmade områden och tidvis vattenförande vattendrag
- sötvattensmiljöer som inte är vegetationstäckta,
- grunda kustvattenmiljöer ned till 6 meters djup samt
- grottor som skapats av processer som involverar vatten.
Definitionen inkluderar också artificiella våtmarksmiljöer som kanaler, diken, vattenreservoarer och grävda isolerade dammar med öppen vattenyta.
Indelning enligt EU:s Art- och habitatdirektiv
För rapporteringar om våtmarkers bevarandestatus till EU används det en annan kategorisering än den från Våtmarksinventeringen. Här delas våtmarkstyperna in efter de myrtypsregioner som finns i Sverige; högmosse, aapamyr och palsmyr för att nämna några exempel. Men det finns också naturtyper eller biotoper som finns i alla myrtypsregioner, som öppna mossar och kärr samt rikkärr. Myrtypsregionerna bygger på den geografiska utbredningen av olika myrtyper som i sin tur baseras på regionala skillnader i klimat, nederbörd och de historiska processerna, som istiderna, som har format Sveriges landskap.
Sveriges arter och naturtyper i EU:s art- och habitatdirektiv
Stöd för våtmarksprojekt
Lona, Lova eller Nokås? Det finns över 10 olika stöd och bidrag att söka för olika våtmarksprojekt. Kolla vilka du som markägare kan söka
