Skydda och bevara
Sverige har ett stort ansvar för att antingen skydda eller hållbart nyttja de våtmarker som finns kvar.
Sverige är ett av de länder i världen som har mest våtmarker, cirka 20 procent av landytan består av våtmark. Många av de kvarvarande våtmarkerna är i relativt gott skick jämfört med andra länder, men genom tiderna har många svenska våtmarker skadats eller förstörts. Sverige har ett stort ansvar för att antingen skydda eller hållbart nyttja de våtmarker som finns kvar. Under de senare decennierna har förståelsen för våtmarkernas värde vuxit och lagstiftning både i Sverige och i EU har skärpts.
Skydda
Våtmarker kan skyddas i bland annat naturreservat, nationalparker och Natura 2000-områden. I Natura 2000-områden skyddas naturtyper och arter som är särskilt skyddsvärda i ett europeiskt perspektiv. Palsmyrar och rikkärr är exempel på naturtyper där Sverige har ett särskilt ansvar i det perspektivet. Ett viktigt underlag för prioritering av vilka myrar som bör skyddas är myrskyddsplan för Sverige. I uppföljningen av miljömålet Myllrande våtmarker kan man följa hur det går med att skydda av våra värdefullaste myrar.
Sveriges nationalparker (sverigesnationalparker.se)
Miljömålet Myllrande våtmarker (sverigesmiljomal.se)
Landets finaste våtmarker utses som Ramsarområden. Urvalet sker med ett internationellt perspektiv. Det sker som ett led i att genomföra våtmarkskonventionen (ibland kallad Ramsar-konventionen, efter den stad där konventionen signerades 1971). När områdena är utsedda har Sverige förbundit sig att skydda och bevara dem.
Våtmarker skyddade enligt Ramsarkonventionen
Biotopskyddsområden är biotoper som på grund av sina särskilda egenskaper är värdefulla livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter, eller som annars är särskilt skyddsvärda. Det finns biotoper som har ett generellt skydd i hela landskapet, företrädesvis i jordbrukslandskapet. Andra biotoper kan ges ett särskilt biotopskydd. Vilka biotoper som omfattas är särskilt angivna i lagstiftningen, bland annat är det källor, småvatten och våtmarker i jordbruksmark.
Genom fridlysning (artskyddsregler) skyddas växter och djur som riskerar att försvinna eller utsättas för plundring. Fridlysning kan också ske för att uppfylla internationella åtaganden och EU-direktiv. Till exempel är alla orkidéer och alla fladdermöss och groddjur fridlysta.
Bevara
Våtmarker är viktiga för många arter, omkring 3 700 av de som bedömts i den svenska rödlistan år 2020. Av dessa arter bedöms 249 vara hotade i Sverige, vilket innebär att de riskerar utrotas från landet på kort till medellång sikt, och ytterligare 262 bedöms vara nära hotade. För att bevara arter krävs normalt både insatser inom och utanför skyddade områden. Åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper har tagits fram för ett urval arter och naturtyper. Dessa beskriver hur åtgärder kan genomföras så att arterna och deras livsmiljöer bevaras och förbättras. Bland åtgärdsprogram med särskilt inriktning på våtmarker kan nämnas rikkärr, vitryggig hackspett (Dendrocopos leucotos), grönfläckig padda (Bufotes viridis) och kalkkärrsgrynsnäcka (Vertigo geyeri).
EU:s förordning om restaurering av natur innebär vissa krav på åtgärder som gäller livsmiljöer i hela landskapet för fåglar och arter som listas i art- och habitatdirektivets bilagor. Åtgärder ska även göras för att bevara vissa naturtyper, bland annat våtmarkstyperna i habitatdirektivets bilaga I, i hela landskapet (alltså även utanför Natura 2000-områdena).
Åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper
Mer om EU:s förordning om restaurering av natur