Restaureringen ökade med 15 procent 2024
Under 2024 återställde Sverige över 31 kvadratkilometer våtmark. Det är en ökning av återställningstakten med 15 procent jämfört med året innan. En tydlig majoritet av våtmarksytan gjordes av länsstyrelserna i landets skyddade områden, som till exempel naturreservat.
De statliga medel som Naturvårdsverket fördelar till Sveriges våtmarksarbete används till att restaurera våtmarker i skyddade områden, åtgärdsprogram för hotade naturtyper och arter, lokala naturvårdssatsningar samt Skogsstyrelsens återvätningsprogram. Under 2024 bidrog dessa medel till en 15-procentig ökning av restaurerade våtmarker jämfört med året innan. Totalt åtgärdades våtmarker motsvarande halva ytan av Vänerns största ö Torsön.
Siffrorna inkluderar inte de våtmarker som återställts med medel från Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten. Slutresultatet inklusive dessa medel är cirka 35 kvadratkilometer våtmark under 2024.
Mest arbete i skyddade områden
Den största ytan med färdigställd våtmark gjordes av länsstyrelserna och inom landets skyddade områden, såsom naturreservat. Cirka 27 kvadratkilometer restaurerades genom länsstyrelsernas arbete i skyddade områden och åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper.
Den vanligaste åtgärden var att återställa markens naturliga vattentillstånd, så kallad hydrologisk restaurering. Det görs främst genom att lägga igen eller plugga diken, följt av att ta bort buskar och träd som annars gör att våtmarken växer igen och gradvis blir torrare.
Länsstyrelsens arbete kan inspirera grannar
Totalt har länsstyrelserna gjort över 460 åtgärder över hela landet under 2024. Bland alla projekt finns ett restaureringsprojekt av en myr med ett rikkärr i Kallkälltegens naturreservat, 2 mil söder om Malå. På flygfoton från 1960 syns hur myren ännu slogs för hand med lie, men någon gång efter 1975 grävdes diken både runt och rakt genom myren. Kallkälltegen skyddades så sent som 2019 och under 2024 lade Länsstyrelsen i Västerbotten igen flera stora diken. Vattnet kunde därmed återvända och sprida sig som pulsslag genom myren och landskapet. Det gör att rikkärret behåller ett kalkrikt vatten och växter som brudsporre och gräsull kommer att gynnas.
– De diken som löper ut ur naturreservatet går in på skogsbolaget SCA:s marker. Nu funderar SCA på att fullfölja vårt arbete med dessa diken. Det är bra om vi kan inspirera reservatets grannar. Ytterligare restaurering skulle innebära att mer vatten stannar och håller myren fuktig och livskraftig, berättar Hanna Johansson Jänkänpää, våtmarkssamordnare på Länsstyrelsen i Västerbotten.
| Län | Area i hektar |
|---|---|
| Blekinge | 23 |
| Dalarna | 19 |
| Gotland | 76 |
| Gävleborg | 124 |
| Halland | 92 |
| Jämtland | 16 |
| Jönköping | 699 |
| Kalmar | 170 |
| Kronoberg | 52 |
| Norrbotten | 9 |
| Skåne | 155 |
| Stockholm | 115 |
| Södermanland | 149 |
| Uppsala | 221 |
| Värmland | 197 |
| Västerbotten | 106 |
| Västernorrland | 86 |
| Västmanland | 344 |
| Västra Götaland | 222 |
| Örebro | 235 |
| Östergötland | 94 |
Siffrorna i tabellen är total yta i hektar med anlagd och restaurerad våtmark.
Markägare är centrala för mer våtmark
I landets skyddade områden finns begränsad potential till en återvätning som leder till omfattande utsläppsminskningar av växthusgaser.
– De stora möjligheterna att uppnå utsläppsminskningar finns på privatägd mark. Markägare är centrala för att det ska bli mer våtmark i Sverige. Allt våtmarksarbete är frivilligt och det finns goda möjligheter till finansiering, berättar Karin Glaumann, våtmarksstrateg på Naturvårdsverket.
Åtgärder för att öka takten
Av Sveriges inventerade våtmarker beräknas omkring 80 procent ha påverkats de senaste tvåhundra åren. Restaureringsarbetet tar tid och kräver ofta flera förstudier innan arbetet kan genomföras. I genomsnitt tar det två till tre år från idé till färdig våtmarksyta i fält.
Naturvårdsverket fortsätter att se över metoder och hinder för storskalig restaurering. Bland annat ska ett snart färdigt beslutsstöd underlätta hanteringen av markägares intresseanmälningar.
– Våtmarker kan bidra med många olika nyttor, såsom att minska utsläpp av växthusgaser eller skydda mot översvämning, torka eller brand. Men ingen enskild våtmark kan bidra med alla nyttor. Därför är det avgörande att rätt åtgärd görs på rätt plats i landskapet för maximal effekt, förklarar Karin Glaumann, våtmarksstrateg på Naturvårdsverket.