Regler vid våtmarksåtgärder
Att restaurera, återväta eller anlägga en våtmark kan kräva flera prövningar enligt olika regler. Reglerna ser olika ut, beroende på hur stor åtgärd som görs och var i landskapet den genomförs.
Den som bestämt sig för att genomföra en våtmarksåtgärd behöver skaffa sig en del kunskaper om vilka regler som gäller. Länsstyrelserna och kommunerna har mer information och är också de som oftast prövar de olika frågorna. Stora våtmarker som berör och påverkar flera intressenter kan däremot behöva prövas av mark- och miljödomstolen.
Vattenverksamhet och markavvattning
Alla våtmarksåtgärder som innebär grävning eller liknande är vattenverksamhet. Vattenverksamhet är bland annat åtgärder i ett vattenområde, det vill säga ett område som täcks av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd. Dämning eller pluggning av ett dike i syfte att återställa grundvattenytan i en torvmark är också vattenverksamhet. Reglerna för vattenverksamhet finns i 11 kapitlet i miljöbalken och i lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Det krävs i allmänhet tillstånd eller anmälan för att få utföra vattenverksamhet. Det är länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet och den myndighet som kan informera om och besluta i de flesta ärenden som rör våtmarksåtgärder. Havs- och vattenmyndigheten har också information och vägledning.
Markavvattningsföretag
Om våtmarken anläggs i anslutning till ett dike, eller om ett dike pluggas, behöver man kontrollera om diket ingår i ett markavvattningsföretag. Det är ett tillstånd till markavvattning som en samfällighet ansvarar för och förvaltar. Länsstyrelsen kan informera om var de finns i länet och vilka tillstånd som finns. Jordbruksverket har information kring förvaltningen och dess regelverk. Naturvårdsverket har information och vägledning om markavvattning.
Vattenverksamhet och vattenanläggningar, markavvattningsföretag
Strandskydd
Strandskydd gäller vid de flesta sjöar, kuster och vattendrag. Anläggande eller restaurering av våtmarker kan därför omfattas av strandskyddsbestämmelserna och kräva en dispens. Det är i första hand kommunen som prövar ansökan om strandskyddsdispens. I skyddade områden, till exempel naturreservat, är det länsstyrelsen som ska pröva ärendet. Naturvårdsverket, kommunerna och länsstyrelserna har information och vägledning.
Anlagda och restaurerade våtmarker kan komma att omfattas av strandskyddsbestämmelserna om våtmarken har insjökaraktär, det vill säga att den bildar öppna vattenytor.
Biotopskydd
I jordbruksmark finns ett generellt biotopskydd för skyddsvärda små områden såsom värdefulla livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter. Skyddet gäller bland annat för småvatten eller våtmarker som exempelvis kärr, öppna diken, dammar och naturliga bäckfåror. Inom ett biotopskyddsområde får man inte bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön. Dispens kan fås om det finns särskilda skäl.
Utökning av en våtmarksbiotop eller pluggning av ett dike i jordbruksmark kan alltså kräva en dispens från biotopskyddet. Anlagda mindre våtmarker kan komma att omfattas av biotopskyddet. Det är länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet och den myndighet som kan ge information om och som beslutar i ärenden om biotopskyddsdispens. Även Naturvårdsverket har information och vägledning.
Utöver det generella biotopskyddet finns också vissa utpekade biotoper som länsstyrelsen, kommunen eller Skogsstyrelsen i det enskilda fallet får besluta att skydda som biotopskyddsområde. Det är till exempel rikkärr, kalkkärr, sumpskog, alkärr och mynningsområden. Dispens söks i dessa fall hos den myndighet eller kommun som beslutat om skyddet. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har information och vägledning.
Natura 2000
Natura 2000 är ett nätverk av skyddade områden i hela EU. Det krävs tillstånd för att vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område. Länsstyrelsen har kunskap om områden och prövar ansökan om tillstånd. Naturvårdsverket har information och vägledning.