Frågor och svar om våtmarker

Våtmarker spelar en nyckelroll i ekosystemet. De kan balansera vattenflöden och bromsa upp vattnet och på så vis motverka torka och översvämning på mindre skala. 

Våtmarker renar också vattnet innan det rinner vidare till större vattendrag. Samtidigt är våtmarker viktiga för både klimat och en biologisk mångfald.  

Våtmarker är bland de mest artrika miljöerna i Sverige och de våtmarker som bildar torv binder kol, vilket är viktigt för klimatet. 

Trots att våtmarker är så viktiga har de historiskt inte varit skyddade. Andelen våtmarker har minskat kraftigt i Sverige då de främst har dikats ut för att torrlägga mark till skogs- och jordbruk. 

Idag minskar arealerna genom att våtmarker växer igen och att ett varmare klimat torkar ut landskapet. Mycket våtmark försvinner även till följd av exploatering när våtmark görs om till vägar, järnvägar och bebyggelse. 

Återvätning ger bäst effekt på näringsrik mark, eftersom utsläppen av växthusgaser per hektar är större från de markerna. Förenklat går det att tänka att dränerade torvmarker i södra Sverige, samt dränerade marker i norra Sverige, ger mest klimatnytta att återväta. 

Arbetet är inte enbart inriktat på klimatnytta. Majoriteten av återvätningsarbetet har haft andra syften, som att minska översvämningar och bevara en biologisk mångfald.

Återvätning i klimatsyfte är en relativt ny verksamhet och det tar tid att skala upp arbetet. Skogsstyrelsen erbjuder idag återvätningsavtal för markägare som vill återväta dränerad torv i skogen, men för återvätning av torv i odlingslandskapet saknas fortfarande bidrag och därmed finansiering att söka. Eftersom utsläppen är störst från näringsrik mark hade det varit bra om mer återvätning gjorts på åkermark. På åkermarken finns ofta även markavvattningsföretag som behöver avvecklas eller omformas innan återvätning kan genomföras, vilket kan vara en tidskrävande process. 

Sverige restaurerar idag mer våtmark än någonsin tidigare. Men arbetet tar ofta tid, både för inledande utredningar och sedan ute i fält. Vanligtvis tar det 2–3 år från idé till färdig våtmark. Motiven för att återskapa våtmarker har också skiftat – från fokus på bevattningsdammar i ett torrare klimat till att återväta utdikade torvmarker i södra Sverige som ger mer klimatnytta. 

För att behålla och öka arbetstakten krävs en fortsatt långsiktig finansiering, anpassat regelverk, intresserade markägare samt aktörer och entreprenörer som har förutsättningar att jobba långsiktigt.

Det finns flera goda exempel där myndigheter och organisationer stöttar markägare i själva åtgärdsarbetet. Ta hjälp av din länsstyrelse, kommun, vattenförbund eller vattenråd i din närhet för att hitta råd till ditt våtmarksprojekt. Lokala vattenorganisationer har god kunskap om vattnet i området och vilka lokala åtgärder som pågår. 

Anläggning eller restaurering av våtmark är en vattenverksamhet och tillstånd behöver sökas hos mark- och miljödomstolen. I vissa fall kan en åtgärd i stället anmälas till länsstyrelsen. Om inga enskilda eller allmänna intressen påverkas kan en åtgärd genomföras utan vare sig tillstånd eller anmälan. Ta kontakt med din länsstyrelse om du vill anlägga en våtmark.

Eftersom olika våtmarker bidrar med olika ekosystemtjänster behövs en variation av våtmarker för att hantera klimatförändringar, förlust av arter och livsmiljöer och föroreningar.

För att gynna arter och naturtyper som är i dåligt skick behöver vi främst restaurera rikkärr och högmossar i södra och mellersta Sverige.

Dammar behöver anläggas och svämmiljöer intill sjöar och vattendrag behöver restaureras för att anpassa ekosystemen och samhället till ett förändrat klimat samt för att få renare vatten.

För att minska utsläpp av växthusgaser behöver vi återväta utdikade torvmarker, gärna med fokus på de som har hög näringshalt.

Så enkelt är det dessvärre inte. Våtmarkens funktioner påverkas av dess utseende, placering i landskapet och skötseln. Ofta kan egenskaper som maximerar en nytta vara mindre bra för andra nyttor. För att optimera rening av kväve och fosfor bör små våtmarker eftersträvas i områden med stor tillrinning av näringsrikt vatten. Dessa våtmarker har låg biologisk mångfald på grund av sin mycket höga biologiska produktion. För att uppnå flödesdämpning krävs djupa dammar som kan hålla en stor vattenvolym, gärna med ett reglerat utlopp. Högmossar och rikkärr som är viktiga för den biologiska mångfalden har ofta små koldioxidutsläpp och ger därför marginell klimatnytta vid återvätning.

En enskild våtmark kan inte bidra med allt utan det krävs en mångfald av våtmarkstyper för att leverera olika nyttor. Multifunktionalitet bör därför eftersträvas på landskapsnivå.