Vilka deltar i utsläppshandeln?

EU ETS omfattar företag och verksamheter inom energi (produktion av el och värme), industri och flygtrafik. Det är obligatoriskt att delta i systemet för de verksamheter som omfattas.  I vissa fall är det dock bara verksamheter med en produktionskapacitet som överstiger en viss storlek som deltar. 

Totalt rör det sig om cirka 11 000 anläggningar och ungefär 500 flygbolag. Det betyder att knappt hälften, 40 procent, av EU:s totala utsläpp av växthusgaser ingår i utsläppshandeln. 

För flyget råder särskilda regler. När flygtrafiken inkluderades i utsläppshandeln 2012 ingick all flygtrafik – både inom EU samt internationell flygtrafik till och från EU. Numera är dock internationella flygningar till och från EU undantagna från utsläppshandeln. Undantaget gäller fram till 2023. 

Flygbranschen har sedan 2021 ett eget globalt styrmedel, CORSIA, som ska begränsa det internationella flygets klimatutsläpp. 

Koldioxid är den dominerande växthusgasen inom utsläppshandeln, men systemet täcker även två andra växthusgaser: dikväveoxid och perfluorkolväten. Dikväveoxid släpps ut från viss kemiindustri, medan utsläpp av perfluorkolväten sker vid aluminiumproduktion. 

I Sverige omfattar utsläppshandeln cirka 750 industri- och energianläggningar samt ett tiotal flygbolag. Industrianläggningarna står för den största andelen av utsläppen, vilket är en skillnad mot övriga EU där utsläpp från energianläggningar generellt sett dominerar. Järn- och stålindustri, oljeraffinaderier och cementtillverkning är de industrier som har störst utsläpp i Sverige. 

Merparten av de svenska anläggningarna, cirka 400 av totalt 750, utgörs av små förbränningsanläggningar som levererar energi till fjärrvärmenät. Tillsammans står dessa anläggningar endast för någon enstaka procent av de totala svenska klimatutsläppen. 

60 procent av utsläppen inom EU sker alltså utanför EU ETS. Det rör sig exempelvis om utsläpp i transportsektorn – varken biltrafik eller sjöfart ingår. Jordbruk och användning av arbetsmaskiner är andra exempel på områden som idag inte ingår i EU ETS. 

Det pågår dock diskussioner om att inkludera flera sektorer. Exempelvis har EU-kommissionen i sin färdplan för en hållbar ekonomi, den gröna given, föreslagit att även sjöfart ska ingå, men ännu har inga beslut fattats. Se även sidan Styrmedel under utveckling. 

EU-kommissionen, mer specifikt generaldirektoratet för klimatpolitik, DG Clima, har en mycket central roll inom EU ETS med ansvar för att bland annat analysera hur EU ETS fungerar, att övervaka att medlemsländerna följer reglerna och att utarbeta lagförslag om ändringar i systemet. 

Om EU ETS på EU-kommissionens webbplats

Naturvårdsverket är tillstånds- och tillsynsmyndighet. Det innebär att myndigheten ansvarar för att granska och godkänna att deltagande företag lever upp till regelverket, bland annat övervakning och rapportering av utsläpp. 

Naturvårdsverket fattar även beslut om gratis tilldelning av utsläppsrätter, och publicerar årlig statistik om de svenska utsläppen. 

Myndigheten fungerar också som stöd till regeringskansliet i frågor om att utveckla handelssystemet. 

Även flera andra myndigheter är involverade i EU ETS, både i Sverige och EU. Några av dem: