Vad är utsläppshandel?

EU ETS ska också vara kostnadseffektivt. Det innebär att utsläppsminskningarna ska åstadkommas, samtidigt som negativ påverkan på ekonomisk utveckling och sysselsättning minimeras. 

Politiker och politiska mål styr ramarna för EU ETS genom att bestämma hur mycket deltagarna tillsammans får släppa ut, men ansvaret läggs sedan på de deltagande företagen att genomföra utsläppsbegränsande åtgärder och att investera i ny klimatvänlig teknik. Man brukar säga att EU ETS är ett marknadsbaserat styrmedel. 

Utsläppshandeln regleras på detaljnivå av särskilda EU-direktiv och förordningar. Reglerna är rätt komplicerade, men principen kan sammanfattas i följande fem punkter: 

• EU bestämmer hur stora de totala utsläppen får vara för deltagarna – nivån kallas utsläppstak. Det innebär att den tillåtna mängden utsläpp är förutbestämd och minskar varje år. 
• Den tillåtna mängden utsläpp fördelas på utsläppsrätter, som säljs (auktioneras) eller delas ut gratis till deltagarna. 
• Varje utsläppsrätt ger deltagaren rätt att släppa ut ett ton koldioxid. 
• Deltagarna måste varje år redovisa sina utsläpp och överlämna utsläppsrätter som motsvarar sina utsläpp. 
• Deltagarna kan köpa och sälja utsläppsrätter mellan varandra. Om en deltagare har ett underskott av utsläppsrätter (det vill säga om de har färre utsläppsrätter än de har utsläpp) måste det täckas genom att deltagaren köper fler utsläppsrätter. Ett överskott av oanvända utsläppsrätter kan däremot säljas eller sparas. 

Den totala mängden utsläpp inom EU:s utsläppshandel bestäms genom politiska beslut. Nivån sätts så att EU ska klara de klimatmål man kommit överens om. Utsläppstaket i EU ETS är knutet till EUs mål om att minska utsläppen av växthusgaser med 62 procent mellan 2005 och 2030. Inom ETS 2, utsläppshandelssystemet för vägtransport, byggnader och andra sektorer, ska koldioxidutsläppen minska med 42 procent till 2030 jämfört med 2005 års nivåer. Mängden utsläppsrätter och därmed även den totala mängden utsläpp inom utsläppshandeln sänks årligen och utrymmet för deltagande företag att släppa ut växthusgaser krymper därmed successivt. På så vis minskar de totala utsläppen inom EU.  

Med ett minskat utbud av utsläppsrätter stiger priserna och deltagarna blir då mer motiverade att minska sina utsläpp av växthusgaser. 

Utsläppsrätterna kan köpas och säljas mellan deltagarna. Handeln sker på särskilda utsläppsmarknader, ungefär som en aktiebörs. På så vis skapas ett pris på utsläppsrätter och därmed sätts ett pris på att släppa ut växthusgaser. Priset på utsläppsrätter styrs av tillgång och efterfrågan, och varierar därför hela tiden. Alla försäljningar och inköp av utsläppsrätter registreras i ett särskilt register, unionsregistret, som är gemensamt för EU-länderna. 

Företag som inte följer reglerna kan drabbas av olika påföljder och sanktioner. En utsläppsrapport som lämnas för sent straffas exempelvis med böter. Om antalet utsläppsrätter som företaget överlämnar inte stämmer överens med redovisade utsläpp måste företaget betala en sanktionsavgift.