Arbetet med skydd av skog

Naturvårdsverket har utrett hur mycket skyddsvärd skog som ännu är oskyddad. Vi redovisade år 2005 att den då kända och registrerade arealen oskyddade skogar med höga naturvärden uppgick till 712 000 hektar nedan gränsen för fjällnära skog.

Det finns dock ett stort antal oregistrerade nyckelbiotoper och andra värdekärnor. Befintliga karteringar 2017 indikerar att arealen kontinuitetsskogar med höga naturvärden utanför formellt skydd och frivilliga avsättningar uppgår till cirka 3 miljoner hektar för hela landet.

Nyckelbiotoper och andra värdekärnor (områden med höga befintliga naturvärden) är viktiga att bevara. Områden med värdekärnor är inte jämnt fördelade över landskapet. De är koncentrerade till vissa landskapsavsnitt som benämns värdetrakter. Naturgivna förutsättningar och olika historiska skäl är orsaker till den ojämna fördelningen.

Generellt sett har norra Sverige högre täthet av värdekärnor än södra Sverige. Likaså har landskap som historiskt undantagits från trakthyggesbruk ofta högre täthet av värdekärna till exempel utmed fjällnära gränsen, länsgränser och i skärgårdsområden.

Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen fastställde 2005 en nationell strategi för formellt skydd av skog nedan fjällen.

Strategin reviderades 2016. Enligt strategins grundkrav ska ett skogsområde som prioriteras för formellt skydd utgå från en skogsbiologisk värdekärna, det vill säga ett område med höga befintliga naturvärden.

Områdena värderas och prioriteras efter tre typer av biologiska bevarandevärden med likvärdig tyngd:

1. mycket höga naturvärden på beståndsnivå.
2. goda förutsättningar till bibehållna naturvärden genom geografiskt läge eller stor areal.
3. förekomst av skogstyper som Sverige har internationellt ansvar att bevara, till exempel ädellövskogar.

Markägarna är viktiga samarbetspartners i arbetet att bevara och utveckla skogslandskapets värden. Det finns stor enighet om att det behövs insatser från såväl skogsägare som myndigheter för att bevara skogslandskapets värdefulla miljöer med dess djur och växter. Denna samsyn har konkreta resultat:

En övergripande strävan är att skogar med höga biologiska värden antingen avsätts frivilligt eller skyddas formellt.

Det finns stora naturvärden i statligt ägda skogar som inte är skyddade formellt. Naturvårdsverket och länsstyrelserna redovisade 2004 en inventering av statliga skogar. Totalt registrerades 886 områden på 341 000 hektar, främst på Fastighetsverkets och Sveaskogs marker.

Majoriteten av dessa områden bör, enligt Naturvårdsverket, bevaras långsiktigt och stora framgångar nåddes genom överenskommelser med Sveaskog i juni 2008 och i april 2016. Överenskommelser har även tecknats med Fastighetsverket och Fortifikationsverket. Det finns en stor förväntan på att övriga skyddsvärda skogar undantas från skogsbruk inom ramen för egna åtaganden.

Skyddsvärda statliga skogar och urskogsartade skogar. Huvudrapport över uppdrag och naturvärdesbedömning och skydd av viss skog. Rapport 5339. (pdf 2 MB)

Överenskommelse om långsiktigt skydd av särskilt värdefulla naturskogsområden (pdf 4 MB)

Myndigheternas ansats följer av Nationell strategi för formellt skydd av skog och enligt strategin gäller bland annat att "nyckelbiotoper på brukningsenheter med mer än 5 procent nyckelbiotopsareal (minst 3 hektar) prioriteras för formellt skydd. Denna prioritering gäller för den del av nyckelbiotopsarealen som överstiger 5 procent av brukningsenheten."

I den nationella strategin har ett mål om 12 000 hektar fastställts för skydd av nyckelbiotoper på nyckelbiotopsrika brukningsenheter 2016–2020. Åren 2016–2018 har närmare 5 800 hektar registrerade nyckelbiotoper på sådana brukningsenheter skyddats genom naturreservat (cirka 2300 hektar), biotopskyddsområde och naturvårdsavtal (cirka 3 500 hektar). För att nå målet ska Skogsstyrelsen och länsstyrelserna ta initiativ till formellt skydd av nyckelbiotoper på de brukningsenheter som har högst andel eller störst areal nyckelbiotoper.

¹Regeringens beslut M2014/593/Nm.