Områden av riksintresse för naturvård

Dessa så kallade hushållningsbestämmelser har emellertid direkt verkan enbart vid prövning av exploateringsföretag som i lagens mening innebär ändrad markanvändning, till exempel att skogsmark ersätts av tätortsbebyggelse.

Vid fortsatt markanvändning av hittillsvarande slag har bestämmelserna endast en rådgivande funktion. Miljöbalkens 1 kapitel, 2 §, anger i vilka fall hushållningsbestämmelserna är tillämpliga.

I en del fall räcker varken dessa bestämmelser eller andra generella regler (till exempel riktlinjer i kommunala översiktsplaner, strandskyddsbestämmelser och internationella konventioner undertecknade av Sverige) för att tillgodose skyddsbehovet i ett område som förklarats vara av riksintresse.

I sådana fall kan det bli aktuellt att skydda området med stöd av miljöbalkens kapitel 7, det vill säga att avsätta området som exempelvis naturreservat.

Naturmiljön i ett visst område kan i en del fall ta skada av exploatering, arbetsföretag och andra verksamheter som äger rum utanför områdets gränser.

Framför allt våtmarker, sjöar och vattendrag kan påverkas av ingrepp högre upp i tillrinningsområdet. Även i ett sådant fall kan hushållningsbestämmelserna vara tillämpliga.

Genom Länsstyrelsen kan staten ingripa om en exploateringsplan innebär att ett riksintresse inte tillgodoses, oavsett om exploateringen inträffar utanför eller inom det riksintressanta området.

Det avgörande är om naturvärdena som gjort området till riksintresse riskerar att ta skada

Möjligheten att utse områden av riksintresse har sitt ursprung i naturresurslagen, men har arbetats in i miljöbalkens kapitel 3 och 4. Enligt förarbetena till miljöbalken (proposition 1997/98:45) gäller fortfarande förarbetena till naturresurslagen (proposition 1985/86:3).

Skillnaden ligger i att bestämmelserna nu också ska tolkas mot bakgrund av balkens inledande kapitel om mål och hänsynsregler. Avsikten är att betona miljöfrågornas betydelse i planeringen och vikten av hushållning med mark- och vattenområden.

De ekologiska förutsättningarna ska beaktas vid alla beslut som rör användning av mark- och vattenområden.

Redan i lagtexten (miljöbalken, kapitel 4) namnges ett antal områden som har så stora natur- och kulturvärden att de i sin helhet är av riksintresse. Det gäller främst större kust-, skärgårds- och fjällområden samt älvar.

Dessa områden får inte utsättas för exploatering som påtagligt skadar dessa värden. De namngivna älvarna och älvsträckorna får inte byggas ut eller regleras för vattenkraftändamål.

Samtidigt hindrar bestämmelserna inte att tätorterna och det lokala näringslivet utvecklas i de här områdena, om andra lämpliga alternativ saknas.