Natura 2000-områden

Natura 2000 finns för att skydda och bevara värdefull natur för kommande generationer. Natura 2000 är ett nätverk av värdefulla naturområden med arter eller och naturtyper som i ett europeiskt perspektiv betraktas som särskilt skyddsvärda. 

EU:s livsmiljödirektiv, som reglerar Natura 2000,  finns för att uppnå målen med konventionen om biologisk mångfald.

För att nå målet med konventionen ska alla EU-länder utse särskilda områden, så kallade Natura 2000-områden, som tillsammans bildar ett ekologiskt nätverk av livsmiljöer. I områdena finns särskilt skyddsvärda arter och naturtyper. Åtgärder, skötsel av dessa områden är ofta nödvändiga för att naturvärdena ska bestå.

Arbetet med Natura 2000

I Sverige finns drygt 4 000 olika Natura 2000-områden med en areal på mer än 78 000 km2. En del av dem är också naturreservat eller nationalpark. Urvalet av Natura 2000-områden är en viktig grund för att bevara ett representativt urval av naturmiljöer i Sverige. Arbetet med Natura 2000 bidrar också till att bevara viktiga ekosystemtjänster som vi människor är beroende av. 

Det svenska nätverket omfattar områden som alvarmarker på Öland, bohusländska fjordar, rasbranter i Östergötland och myrar i Norrbotten. Tivedens naturskogar och Sarekmassivets vidder är andra exempel på områden som också ingår i nätverket. Många områden är utvalda för att de är viktiga livsmiljöer för hotade arter. Exempel på hotade arter är ostronört på Saltöns stränder i Kosterfjorden, läderbaggen som trivs i Östergötlands ekhagar, nornan som blommar i norra Sveriges barrskogar och rördrommen som ropar i Skånes sjövassar.

Det är länsstyrelserna som tar fram förslag på nya Natura 2000-områden varefter Naturvårdsverket granskar urvalet och föreslår områden till regeringen. Det är därefter regeringens som beslutar att till EU-kommissionen föreslå att dessa områden ska upptas i Natura 2000-nätverket.