Natura 2000-områden

Natura 2000 är ett nätverk av värdefulla naturområden med arter eller naturtyper som i ett europeiskt perspektiv betraktas som särskilt skyddsvärda. 

I EU finns ett art- och habitatdirektiv som är EU:s främsta styrmedel för att uppnå målen för Konventionen om biologisk mångfalds (CBD) för att främja att den biologiska mångfalden och skydda hotade arter och livsmiljöer (habitat).

För att nå det målet ska alla EU-länder utse särskilda områden, så kallade Natura 2000-områden, som tillsammans ska bilda ett ekologiskt sammanhängande nätverk av livsmiljöer. Dessa områden innehåller arter eller naturtyper som är särskilt skyddsvärda ur ett europeiskt perspektiv. De åtgärder som är nödvändiga för att målsättningen ska kunna uppnås bör genomföras inom vart och ett av de utsedda områdena.

Arbetet med Natura 2000

I Sverige finns drygt 4 000 olika Natura 2000-områden på en sammanlagd yta av mer än sju miljoner hektar. En del av dem är också naturreservat eller nationalpark. Urvalet av Natura 2000-områden är en viktig grund för att bevara ett representativt urval av naturmiljöer i Sverige.

Det svenska nätverket omfattar områden som alvarmarker på Öland, bohusländska fjordar, frodiga rasbranter i Östergötland och ödsliga myrar i Norrbotten. Här finns även Tivedens urskogar och Sarekmassivets vidder. Flera områden är utvalda därför att de är viktiga livsmiljöer för hotade arter. Exempel på hotade arter är läderbaggen som trivs i Östergötlands ekhagar, nornan som blommar i norra Sveriges barrskogar och rördrommen som ropar i Skånes sjövassar. 90 av naturtyperna och drygt 100 av djur- och växtarterna i habitatdirektivet finns här. Därtill häckar regelbundet cirka 60 av fågeldirektivets arter i vårt land.

Det är länsstyrelserna som ansvarar för att ta fram förslag på nya Natura 2000-områden. Därefter granskar Naturvårdsverket urvalet och föreslår områden till regeringen. Det är därefter regeringens som beslutar att till EU-kommissionen föreslå att dessa områden ska upptas i Natura 2000-området.