Skyddsformer för skog med höga naturvärden
Naturreservat, biotopskyddsområde och naturvårdsavtal är de vanligaste skyddsformerna för skog. De skiljer sig åt bland annat vad gäller storlek, ersättning och hur länge de gäller.
Det tre formella skyddsformer som är vanligast för att bevara skog med höga naturvärden är:
- Biotopskyddsområde
- Naturreservat
- Naturvårdsavtal
De tre skyddsformerna skiljer sig åt, bland annat vad gäller storlek, ersättningsnivå och varaktighet.
Biotopskyddsområde
Biotopskyddsområden används för att bevara livsmiljöer för små skyddsvärda naturtyper i skogs- eller jordbrukslandskapet. På skogsmark är det Skogsstyrelsen som beslutar om biotopskyddsområden. I jordbrukslandskapet och i vattenmiljöer är det Länsstyrelsen som beslutar om denna skyddsform. De är normalt inte större än 20 hektar. Även kommuner kan ta beslut om biotopskyddsområde.
Ett biotopskyddsområde inrättas för all framtid, men du som markägare fortsätter att äga området. Du erbjuds full ersättning plus ytterligare 25 procent av värdet för de begränsningar i brukandet som biotopskyddsområdet innebär, exempelvis att du inte får avverka. Det kallas för intrångsersättning.
Naturreservat
Länsstyrelsen, eller en kommun, beslutar om naturreservat. Normalt används naturreservat som skyddsform för större områden. För varje naturreservat finns föreskrifter och en skötselplan. Ett naturreservat innebär att områdets naturvärden ska bevaras för all framtid.
Marken i ett naturreservat kan fortsatt ägas av dig som privatperson, eller av Naturvårdsverket eller en kommun. Om du väljer att fortsätta äga marken får du full ersättning plus ytterligare 25 procent av värdet för de begränsningar i brukandet som reservatsbeslutet innebär, exempelvis att du inte får avverka. Det kallas för intrångsersättning.
Naturvårdsavtal
Naturvårdsavtal är ett avtal som oftast tecknas mellan Skogsstyrelsen eller Länsstyrelsen och dig som markägare. Även Naturvårdsverket och kommuner kan teckna naturvårdsavtal. Du kan ha önskemål om hur lång avtalstid du vill ha, men ambitionen ska vara att områdets höga naturvärden och/eller höga sociala värden ska bevaras och utvecklas på lång sikt.
Ersättningen för naturvårdsavtal i skogen beräknas till exempel på områdets virkesvärde minus avverkningskostnader och naturvårdshänsyn (det så kallade rotnettot) och tiden som avtalet tecknas för (1,2 procent av rotnettot per år). Det innebär till exempel att för ett 50-årigt avtal får du cirka 60 procent av rotnettot i ersättning. Avtalens villkor kan också ha betydelse för nivån på ersättning.
Jämförelse mellan de olika skyddsformerna för skog
| Naturvårdsavtal | Biotopskyddsområde | Naturreservat | |
|---|---|---|---|
| Hur länge gäller skyddet? | 1–50 år | För alltid | För alltid |
| Vilken myndighet tar beslut eller tecknar avtal? | Länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen | Skogsstyrelsen | Länsstyrelsen |
| Vem äger marken? | Befintlig markägare | Befintlig markägare |
Befintlig markägare eller Naturvårdsverket |
| Hur stor är ersättningen? | Upp till 60 % av utebliven avkastning under avtalstiden. | Upp till 125 % av fastighetens minskade marknadsvärde. |
Upp till 125 % av fastighetens minskade marknadsvärde
Eller Naturvårdsverket köper marken till marknadsvärdet |
| Köper Naturvårdsverket marken? | Nej | Nej | Ja, om markägaren och Naturvårdsverket är överens om den lösningen |
Kommunen har samma möjligheter som Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen att ta beslut om naturreservat och biotopskydd samt att teckna naturvårdsavtal. I naturreservat kan kommunen också gå in som markägare på motsvarande sätt som Naturvårdsverket.
Relaterade sidor
