Granbarkborrar i skyddade områden
Här sammanfattar vi läget och beskriver genomförda insatser.
Granbarkborren är en insekt som är ett naturligt inslag i våra skogar och som vanligtvis inte utgör ett problem. På senare år har torrt väder lett till stora utbrott av granbarkborre i delar av södra Sverige med stora konsekvenser för skogsbruket. Samtidigt sprids en felaktig bild av att angrepp i skyddad skog, där angripna träd ofta får stå kvar, skulle vara en orsak till de storskaliga skadorna. Så är det inte. Naturreservaten är mer att betrakta som isolerade öar i ett stort produktionshav och bidrar inte till den stora skadebilden.
Analyser gjorda 2019 visar att den övervägande majoriteten av skogen där granbarkborrar trivs ligger utanför naturreservat och andra skyddade områden. I det hårt drabbade Götaland var siffran exempelvis 97 % och i Svealand ca 90% (med begränsning till områden inom det bekämpningsområdet för granbarkborre som gällde 2019).
Att äga skog intill ett angripet naturreservat kan i vissa fall vara ett problem för enskilda skogsägare. Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och länsstyrelserna arbetar därför aktivt med att minska risken för att de ska drabbas av spridning.
Ett stort problem för skogsnäringen i södra Sverige
Granbarkborren har sedan sommaren 2018 haft historiskt höga populationer, betydligt högre än till exempel efter stormarna Gudrun och Per. Orsaken är den extremt torra och varma sommaren 2018 vilket ledde till rekordstora barkborrepopulationer 2018 och 2019 i framförallt södra Sverige. Åtgärdsarbetet i skogsbruket var mycket omfattande.
Från och med 2020 omfattade bekämpningsområdet stora delar av Götaland och Svealand. Inom bekämpningsområdet gäller förstärkta regler för upparbetning och utforsling av granvirke från angripna skogar. Sedan 2022 har utbrotten minskat inom vissa regioner men många områden lider fortfarande av torkstress.
Karta bekämpningsområde 2020 (pdf, skogsstyrelsen.se)
Regler för bekämpning av skadliga insekter (skogsstyrelsen.se)
Skyddad skog utgör en liten del av granskogarna i Sverige
Officiell statistik från SCB visar att 6 procent av de produktiva skogarna var formellt skyddade i slutet av 2019. En stor andel av dessa utgörs av fjällskogar medan andelen formellt skyddade produktiva skogar nedanför gränsen för fjällnära skog är knappt 4 procent. I de skyddade områdena finns en mängd olika naturtyper, varav granskog utgör en mindre andel i skyddade områden i södra delen av landet.
För att tydligt beskriva de naturskyddade områdenas roll i landskapet med avseende på granbarkborre tog Naturvårdsverket 2019 fram data om granskog och barrblandskogar i och utanför skyddad natur i Götaland samt delar av Svealand.
För att fokusera på de granar som är begärliga för granbarkborrenskiljdes skog över 20 meters höjd ut. Naturreservat och nationalparker i Götaland som finns inom bekämpningsområdet för granbarkborre (som gällde 2019) innefattade 2,4 procent av den granskog som är begärlig för granbarkborre, ytterligare 0,7 procent fanns i biotopskyddsområden och naturvårdsavtal.
96,9 procent av de begärliga granskogarna över 20 meter fanns således utanför naturreservat, nationalparker och naturvårdsområden. Detta innebär att cirka 97 procent av de granskogar som är begärliga för barkborrar återfanns utanför skyddade områden i Götaland.
Granskog i alla åldrar | Granskog som är särskilt begärlig för granbarkborrar | |||
---|---|---|---|---|
Data från Götalands bekämpningsområde 2018/2019 | Areal granskog (ha) | Andel av total granskog (%) | Areal granskog över 20 m (ha) | Andel av total granskog över 20 m (%) |
Naturreservat, Nationalparker, Naturvårdsområden * | 23 600 | 1,8 % | 9 700 | 2,4 % |
Biotopskydd och naturvårdsavtal | 6 200 | 0,5 % | 2 900 | 0,7 % |
Utanför ovanstående skyddsformer | 1 297 500 | 97,7 % | 390 700 | 96,9 % |
Totalt | 1 327 300 | 100 % | 403 300 | 100 % |
*Även naturreservat som ligger för beslut ingår i siffrorna. Granskogar i naturreservat utgör en mycket liten andel av Götalands granskogar och har därmed liten påverkan på antalet granbarkborrar i landskapet. Data kommer från nationella marktäckedata (februari 2019) för granskog (>70 procent gran). Bekämpningsområdet gäller från 1 april 2019.
I Stockholm och Uppsala återfanns 10,5 procent av granskogen över 20 meters höjd i skyddade områden, cirka 90 procent av skogar begärliga för granbarkborren finns alltså utanför skyddade områden.
Konkreta åtgärder i naturreservat
I naturreservat där avveckling av gran, främst granplanteringar, är en del av skötseln av områdenas naturvärden har avverkningar skett så att det bidragit till ett förebyggande av granbarkborreangrepp i landskapet. De höga populationerna av granbarkborre i landskapet har påskyndat skötselarbetet i de aktuella områdena, något som därmed direkt gynnat syftena med skyddet.
Länsstyrelsen förvaltare har även använt sig av drönare, hundar och helikopter för att kartlägga omfattningen av angreppen. Sedan tar arbetet vid med att analysera och förbereda lämpliga handlingsalternativ. En annan prioriterad del i arbetet är dialog och samverkan med markägare som gränsar till naturreservat. Den direkta bekämpningen omfattar användandet av feromonfällor, hantering av vindfällda granar, nyttjandet av fångstvirke, samt maskinell respektive manuell avverkning och barkning (med uttag eller barkning på plats och lämnande av virke). Val av metod baseras på det skyddade områdets förutsättningar. Här kan du läsa mer om åtgärder i skyddade områden:
Aktivt arbete med vägledning och kunskapshöjning
Naturvårdsverket har sedan 2018 intensifierat arbetet med granbarkborrar. Detta har skett i nära samverkan med Skogsstyrelsen för att säkerställa att myndigheterna har samma problembeskrivning och att principiellt viktiga frågor hanteras på likartat sätt. Flera olika myndigheter har haft regeringsuppdrag som gått ut på att minska spridning av granbarkborrar från skyddade områden. Här kan du läsa mer om granbarkborren och regeringsuppdragen:
Granbarkborre i och kring skyddad natur - vägledning
Bekämpning och ersättning vid angrepp av granbarkborrar från skyddad natur
Naturvårdsverket har en nära dialog med länsstyrelserna och arbetar aktivt med vägledning och kunskapsförsörjning. Kunskapsutvecklingen till länsstyrelserna sker genom skriftlig vägledning, webbinarium, exkursioner, genom täta kontakter via e-post och telefon och på en gemensam samverkansyta.
Samverkan sker också genom ordinarie kanaler för frågor om skog samt genom deltagande på möten med projektet Stoppa borrarna, som drivs gemensamt mellan Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket, länsstyrelserna och skogsnäringen.