Vilda pollinatörers behov

De vilda pollinatörerna behöver en kombination av miljöer i landskapet. De behöver lämpliga boplatser och föda i form av blommor samt att kunna förflytta sig mellan dessa olika miljöer. Pollinatörer är ofta mer beroende av biologiskt kulturarv än av orörd natur. Biologiskt kulturarv är ekosystem, naturtyper och arter som uppstått, utvecklats, eller gynnats genom människans nyttjande av landskapet.  

Pollinatörer behöver till exempel en mångfald av blommor, frilagd sandig mark, död ved, småvatten och stenmiljöer. Sådana miljöer återfinns bland annat i ängs- och åkermark, brynmiljöer, vägkanter, grustäkter, kraftledningsgator och andra grönytor. Lämpliga livsmiljöer behöver dessutom finnas i tillräcklig omfattning och vara sammanhängande.

Här beskrivs de lämpligaste miljöerna för vilda pollinatörer, men det finnas även ytterligare miljöer som kan vara bra för vilda pollinatörer.

Blommans produkter är en mycket viktig resurs för pollinatörer. Protein-innehållet i pollen används för äggproduktion och för tillväxten av larver hos vildbin. Blommans nektar används som energi för pollinatörerna. Blomman är också en parningsplats för pollinatörer och en varm plats att sitta på.

Vilda pollinatörer behöver en mångfald av blommande växter, eftersom olika pollinatörer är specialiserade på olika växter. Det behöver också finnas pollen och nektarresurser över så stor del av växtsäsongen som möjligt.

Miljöer med blommande marker är viktiga liksom blommande träd och buskar. Blomrikedomen på marken ger en större variation av blommor och en högre biologisk mångfald, medan träd- och buskar bidrar med många likvärdiga blommor samtidigt. Både mängden och mångfalden av blommor har dock minskat i Sverige.

Pollinatörer behöver inte bara mat, de behöver även trygga uppväxtmiljöer och lämpliga boplatser, där larverna kan växa upp.  Olika grupper av pollinatörer har olika behov av uppväxtmiljöer och boplatser.