Vilda pollinatörers behov
Pollinatörer behöver tillgång på föda, bra boplatser och att kunna förflytta sig i landskapet. Här beskrivs vilka miljöer vi behöver vårda och utveckla för att ge pollinatörerna tillräckligt med livsutrymme.
Under senare år har många studier visat att pollinerande insekter har minskat kraftigt i antal. Det beror bland annat på att det svenska landskapet har förändrats och lämpliga livsmiljöer för vilda pollinatörer har minskat. Kunskap om pollinatörers behov är en viktig förutsättning för att förbättra situationen för vilda pollinatörer.
Ett varierat landskap gynnar vilda pollinatörer
De vilda pollinatörerna behöver en kombination av miljöer i landskapet. De behöver lämpliga boplatser och föda i form av blommor samt att kunna förflytta sig mellan dessa olika miljöer. Pollinatörer är ofta mer beroende av biologiskt kulturarv än av orörd natur. Biologiskt kulturarv är ekosystem, naturtyper och arter som uppstått, utvecklats, eller gynnats genom människans nyttjande av landskapet.
Pollinatörer behöver till exempel en mångfald av blommor, frilagd sandig mark, död ved, småvatten och stenmiljöer. Sådana miljöer återfinns bland annat i ängs- och åkermark, brynmiljöer, vägkanter, grustäkter, kraftledningsgator och andra grönytor. Lämpliga livsmiljöer behöver dessutom finnas i tillräcklig omfattning och vara sammanhängande.
Bra miljöer för vilda pollinatörer
Här beskrivs de lämpligaste miljöerna för vilda pollinatörer, men det finnas även ytterligare miljöer som kan vara bra för vilda pollinatörer.
Föda
- Blomrika marker
- Blommande träd och buskar
Boplatser och skydd
- Öppen och sandig mark
- Grova gamla träd och död ved
- Fuktig mark och småvatten
- Stenmiljöer
Pollinatörer behöver föda från blomrika miljöer
Blommans produkter är en mycket viktig resurs för pollinatörer. Protein-innehållet i pollen används för äggproduktion och för tillväxten av larver hos vildbin. Blommans nektar används som energi för pollinatörerna. Blomman är också en parningsplats för pollinatörer och en varm plats att sitta på.
Vilda pollinatörer behöver en mångfald av blommande växter, eftersom olika pollinatörer är specialiserade på olika växter. Det behöver också finnas pollen och nektarresurser över så stor del av växtsäsongen som möjligt.
Miljöer med blommande marker är viktiga liksom blommande träd och buskar. Blomrikedomen på marken ger en större variation av blommor och en högre biologisk mångfald, medan träd- och buskar bidrar med många likvärdiga blommor samtidigt. Både mängden och mångfalden av blommor har dock minskat i Sverige.
Pollinatörerna behöver boplatser i en varierad natur
Pollinatörer behöver inte bara mat, de behöver även trygga uppväxtmiljöer och lämpliga boplatser, där larverna kan växa upp. Olika grupper av pollinatörer har olika behov av uppväxtmiljöer och boplatser.
Bra boplatser för pollinatörer
Öppen och sandig mark
Bland pollinatörer är sandig miljö en viktig och artrik miljö. Av våra cirka 300 arter av vildbin så lever 213 arter i sand och många fjärilars larver lever på sandlevande växtarters blad, blommor eller rötter. För att marklevande pollinatörer ska kunna bygga bo i sandmiljön får sanden inte vara för bevuxen med vegetation eller för näringsrik. Den sandiga marken bör även vara öppen och solexponerad. Exempel på sandiga miljöer är sandtäkter, vägkanter och kraftledningsgator.
Grova gamla träd och död ved
Många arter av pollinatörer lever i gamla träd och död ved. Vildbin återanvänder ofta skalbaggarnas gnaggångar i veden. Humlor anlägger bon i ihåliga träd. För pollinerande arter så räcker det vanligen inte med död ved, veden behöver även vara varm och solexponerad för en snabb larvutveckling. En del blomflugor lever dock i murken och fuktig död ved. Pollinatörer föredrar ofta lövträd framför barrträd.
Fuktig mark och småvatten
Några arter, till exempel blomflugor, lever i näringsrika, grunda och stillastående vatten. Arealen stillastående ytvatten minskat till följd av rationell produktion och bebyggelse.
Stenmiljöer
Några arter av pollinatörer bor i hålrum mellan stenar i olika stenmiljöer såsom odlingsrösen och stenmurar. Solexponerade rösen och stenmurar jämnar till exempel ut temperaturskillnader mellan dag och natt vilket gynnar humlorna. Ett av de största hoten mot stenmurarnas och odlingsrösenas nytta för pollinatörer är att de växer igen. Då upphör den temperaturutjämnande förmågan och skrymslena försvinner.