Pollineringen är hotad

Gynnsamma livsmiljöer för vilda pollinatörer har generellt blivit färre och mindre till storleken. Det innebär att det kan vara svårt för de vilda pollinatörerna att hitta föda och boplatser. En miljö som minskat särskilt mycket är blomrika ängs- och betesmarker.

Traditionella brukningsmetoder har bytts ut mot mer rationella, vilket medfört stora förändringar i landskapet. I Sverige har till exempel ängs- och betesmarker minskat med drygt två tredjedelar sedan slutet av 1800-talet. Stora arealer gräsmarker brukas inte längre och växer igen till skogsmark.

Förutom att områdena med traditionell gräsmarksflora är små så har avstånden mellan dem ofta blivit för stora. Många växter och djur är numera isolerade i landskapet. Betad skog är ytterligare en av de naturtyper, som gynnar vilda pollinatörer, som minskat.

Skogar som betas eller nyligen betats har höga naturvärden och lång kontinuitet av exempelvis gamla solbelysta träd, sandig mark, blommande buskar och träd, brynmiljöer som passar vilda pollinatörer.

Användning av kemiska växtskyddsmedel hör samman med intensifieringen av jordbruket och utgör ett hot mot pollinerande insekter. Växtskyddsmedel kan ha en direkt eller indirekt påverkan på pollinatörerna. Direkt påverkan kan ske genom att pollinatörer exponeras för växtskyddsmedel i fält där behandling sker eller i miljön. De kan även komma i kontakt med besprutade växtdelar.

Det är främst de växtskyddsmedel som används mot skadeinsekter (pesticider) som leder till direkt påverkan. En insekt kan utsättas för kombinationer av växtskyddsmedel när olika växtskyddsmedel används i fältet samtidigt eller över tid. Många insekter rör sig också mellan olika fält och kan på så sätt komma i kontakt med flera olika typer av preparat.

Kombinationer av olika växtskyddsmedel kan också påverka giftigheten för organismer. Ogräsmedel (herbicider) har i första hand en indirekt påverkan genom att nektar- och pollenproducerande blommor, och värdväxter för pollinatörernas larver, minskar. Det finns idag betydande kunskapsluckor om hur pollinatörer påverkas av användningen av växtskyddsmedel i fält. Kunskap saknas främst om långsiktiga effekter som kan vara viktiga för populationer över tid, till exempel förändringar i fertilitet och livslängd. 

En grupp gifter som fått stor uppmärksamhet är de så kallade neonikotinoiderna. De ansågs vid godkännandet i EU vara relativt skonsamma för bin, men har omvärderats. Därför är fyra ämnen inom gruppen neonikotinoider inte längre godkända inom EU.

Inom EU och nationellt arbetar man utifrån strategier, direktiv, regelverk och med rådgivning med målsättningen att ständigt minska risker av växtskyddsmedel för hälsa och miljö, inklusive pollinatörer.

Läs mer om arbetet för att minska riskerna med växtskyddsmedel

Invasiva främmande arter kan konkurrera ut arter lokalt och ändra sammansättningen i såväl växt- som insekts-samhället. Bland växter finns det exempel på starkt konkurrenskraftiga arter som kan orsaka problem i samspelet mellan växter och pollinatörer. De invasiva växterna kan ha både negativ och positiv påverkan på pollinatörer. Blomsterlupin är ett exempel på detta i Sverige.

Blomsterlupin dominerar nu växtsamhällen på många håll, framförallt i vägrenar. Inhemska växtarter konkurreras ut lokalt, vilket ändrar florans sammansättning och därmed även ändrar tillgången till födoresurser för pollinatörer. Humlor hämtar gärna sin föda hos blomsterlupinen och kan gynnas av dessa. Denna positiva effekt sker dock parallellt med en minskad artrikedom i det växtsamhälle som uppstår när blomsterlupinen över etablerar sig.

Denna minskning av mångfalden i växtsamhället kan missgynna andra pollinerande insekter som inte gynnas av den invasiva främmande arten. Hur blomsterlupinen och andra invasiva främmande växtarter på längre sikt kommer att påverka samspelet mellan växter och pollinatörer saknas det tillräcklig kunskap om idag.

Mer om invasiva främmande arter

Förutom att pollinatörerna påverkas av hur marken brukas och samhället byggs, så riskerar även klimatförändringar att förändra förutsättningarna. Globalt sett så har det förändrade klimatet förändrat utbredningsområden och livscykler för vilda pollinatörer.

Som ett resultat av klimatförändring är det troligt att markegenskaper förändras och vegetationszoner förskjuts norrut, vilket i sin tur kan förväntas ge förändrade konkurrensförhållanden som följd.

Under senare år har det till exempel tillkommit några nya arter av vildbin. Bland svenska fjärilar expanderar vissa arter norrut snabbare än andra. De nordliga arterna riskerar dock att försvinna helt när det inte finns mer landområde i norr till exempel polarhumla och högnordisk högfjäril.

Klimatförändringar ger även en ökad risk för extremväder, vilket kan påverka pollinatörer. Det har visat sig att europeiska humlearter är känsliga för förändringar i klimatet och stora mellanårsskillnader i humletätheten kan ses vid varierande lokalt klimat.

Vilda pollinatörer kan också påverkas av ljusföroreningar till exempel gatlampor och utebelysningar. Pollinatörer kan dröja sig kvar kring lampor och då minskar deras möjligheter att utföra sina normala beteenden: födosök, parning och äggläggning. En lång rad av gatlampor kan i praktiken fungera som en spridningsbarriär. 

Under de senaste åren har samspelet mellan vilda och odlade pollinatörer fått ökad uppmärksamhet. Vilda pollinatörer kan påverkas på olika sätt av odlade pollinatörer. Det gäller framförallt vad gäller eventuell konkurrens om mat och sjukdomsspridning. Flera pågående projekt arbetar för att bygga upp det begränsade kunskapsunderlaget.

Gödsling i jordbruket och förbränning av fossila bränslen leder till utsläpp av växtnäringsämnen i naturen. Många av de mest artrika miljöerna i Sverige, såsom ängsmarker, finns på näringsfattiga jordar. När gräsmarker utsätts för övergödning konkurreras svagväxande växter ut av de snabbväxande.

Resultatet blir ett växtsamhälle som domineras av snabbväxande arter med minskande mångfald och få blommande örter som följd. Fjärilsarter knutna till näringsfattiga gräsmarker har minskat de senaste årtiondena och flera arter har utrotats.