Hållbar plastanvändning

För att minska oljeberoendet och minska våra utsläpp av växthusgaser är det viktigt att på sikt övergå till plast tillverkad av förnybar och återvunnen råvara. Det är också centralt att plasten inte innehåller ämnen som vi ser som oönskade.

Biobaserad plast tillverkas av förnybar råvara (biomassa). Produktionen av biobaserade plaster ökar, men sker fortfarande i blygsam skala. Globalt står biobaserade plaster för någon enstaka procent av de närmare 350 miljoner ton plast som produceras globalt varje år.

Biobaserad plast är ofta ett miljömässigt bättre alternativ än fossilbaserad plast, men det är inte självklart. Andelen förnybar råvara i biobaserad plast varierar, från någon procent till hundra procent. Även om biobaserad plast innehåller förnybar råvara, kan materialets totala miljö- och klimatpåverkan ändå vara hög, exempelvis på grund av utsläpp från markanvändning. Därför är det viktigt att jämföra miljöpåverkan ur ett livscykelperspektiv. Det är också viktigt att använda biobaserad plast av en sort som inte försvårar materialåtervinning.

Återvunnen plast är ett bra val ur klimatsynpunkt. Ur ett livscykelperspektiv medför återvunnen plast cirka tre gånger lägre klimatpåverkan än ny fossilbaserad plast. Tillgång på återvunnen plastråvara av god kvalitet kan dock vara en utmaning. Den som använder återvunnen plast måste säkerställa att den inte innehåller farliga ämnen som är förbjudna.

Trots att återvunnen plast har ett betydligt lägre koldioxidavtryck än nytt plastmaterial, är det endast en liten del av alla plastprodukter som materialåtervinns efter användning och blir till nya produkter. Under 2017 uppstod i Sverige 1,6 miljoner ton plastavfall, av det gick 134 000 ton till materialåtervinning.

Istället går det mesta av den plasten vi använder till energiåtervinning. Förutom att det är resursslöseri, bidrar det till Sveriges utsläpp av växthusgaser och försvårar möjligheten att nå Sveriges klimatmål – inga nettoutsläpp av växthusgaser 2045.

Men genom att utforma produkter rätt vid tillverkningen kan mer plast återanvändas och slutligen materialåtervinnas. Nya produkter ska designas för att i första hand hålla så länge som möjligt, därefter för att optimera återanvändning och först i tredje hand för materialåtervinning, där plastmaterialet återvinns och används i nya plastprodukter. Redan innan en ny produkt sätts på marknaden är det viktigt att det finnas kunskap om hur produkten ska samlas in och hanteras när den använts klart. Det är också viktigt att minimera användningen av ämnen som vi inte vill sprida i miljön.

Plast hör inte hemma i naturen. Det kan skada både djur och människor. Att förhindra att plast sprids till miljön är dessutom en förutsättning för att nå en hållbar plastanvändning.

De senaste decennierna har allt större mängder plast upptäckts i haven. Där orsakar plast stora problem för djur, människor och miljö. Nedskräpning av plast är ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden i haven. Cigarettfimpar, plastpåsar, snören, och plastbestick är vanligt förekommande skräp i svenska vatten.

Fokus läggs på risker med mikroplast. Det är plastfragment som är mindre än en halv centimeter stora. Mikroplast förekommer över hela världen; från djuphavsbottnar till grunda områden, i både hav och sötvatten och även på land. Hur mikroplast påverkar djur och människors hälsa är inte klarlagt än. Naturvårdsverket arbetar i dialog med andra aktörer för att öka kunskapen och sprida den vidare.

Hur hamnar plasten i naturen och i våra hav? En orsak är att människor avsiktligt slänger plast omkring sig – även plastskräp i stadsmiljö kan föras med vattendrag till haven. Också när plastprodukterna används och i samband med avfallshantering hamnar plast oavsiktligt i miljön. Nedskräpning är i sig ett hållbarhetsproblem. Kommuner har stora kostnader för att städa stadsmiljöer och stränder. Skräpiga miljöer upplevs dessutom ofta som otrygga, och kan leda till ytterligare nedskräpning och skadegörelse.

En annan orsak till att plast hamnar i hav och natur är oavsiktlig spridning, samt läckage från olika verksamheter. Det kan exempelvis vara mikroplast som slits från bildäck och konstgräsplaner, vid tvätt av syntetiska textilier och från användning av kosmetiska produkter.

Viss plast marknadsförs ibland som ”bionedbrytbar” eller ”komposterbar”, vilket gör att många tror att den därför kan slängas i naturen. Men för att sådan plast ska brytas ned (till koldioxid, vatten och biomassa) krävs speciella förhållanden – som endast kan skapas i en industriell anläggning.

Så länge plast hamnar i miljön har vi ett läckage av plast från samhället, plasten är då inte längre en del av ett cirkulärt materialflöde. En viktig del för att åstadkomma en hållbar plastanvändning är därför att helt undvika läckage av plast till miljön. Det har ingen betydelse om plasten är biobaserad eller nedbrytbar – plast ska inte vara i naturen. Dessutom är det olagligt att skräpa ner!