Läkemedel i miljön

I Sverige använder vi mer än 1 000 olika aktiva substanser i cirka 7 600 olika läkemedel. Till detta kommer ett ungefär lika stort antal hjälpämnen och även förpackningsmaterial.

De flesta nya läkemedel som godkänns för försäljning i Sverige är nya fabrikat av redan tidigare kända och använda substanser. Ändå tillkommer nya substanser varje år.

Vi vet mycket lite om hur de de ämnen som ingår i läkemedlens påverkar människor, växter och djur via mark och vatten i miljön.

De halter som hittills mätts upp i miljön i Sverige är mycket små. Internationellt finns dock exempel på allvarliga exempel från utsläpp vid läkemedelstillverkning.

Störst problem finns i låglöneländer som Kina och Indien där stora delar av läkemedlen produceras. Men man har också funnit höga halter från läkemedelsindustrier i andra delar av världen, till exempel i Europa och i USA.

Under och efter användning utsöndras de flesta läkemedel ur kroppen via urin och avföring. Avloppssystemen är därför den största spridningsvägen för läkemedelsrester till miljön.

Läkemedlen är kemiskt stabila och reningsverken är inte byggda för att kunna ta emot läkemedlen. Läkemedelsresterna passerar därför reningsverken och följer med det utgående vattnet, utan att halterna minskas eller att deras egenskaper förändras i särskilt hög grad.

Via reningsverken kan de läkemedelsrester som hamnar i slam, spridas till jordbruksmark. Hur stora mängder som sprids på detta vis är oklart liksom hur mycket som sedan tas upp av grödorna.

Läkemedelsförpackningar kan vara en spridningskälla om de innehåller rester av läkemedel. Läkemedel omfattas av producentansvar. Det medför att hushållen kostnadsfritt kan lämna läkemedelsavfall (inklusive förpackningar som innehåller synliga rester) på öppenvårdsapoteken. Det ska också tillhandahållas information om möjligheten att lämna läkemedelsavfall på öppenvårdsapoteken. Öppenvårdsapoteken har dock ingen skyldighet att ta emot det läkemedelsavfall som kategoriseras som farligt avfall. Detta avfall kan istället lämnas på kommunernas återvinningscentraler.

Läkemedelstillverkning sker till stor del i lågkostnadsländer som Kina och Indien. På senare år har tillverkningen uppmärksammats på grund av utsläpp som allvarligt påverkar djurs och människors hälsa och miljö. Bland annat genom en ökad risk för multiresistenta (mycket motståndskraftiga) bakteriestammar.

I en svensk studie (från 2007) fann man ett reningsverk i Indien som släppte ut en lång rad läkemedel i nivåer upp till en miljon gånger högre (mg/liter) än de vi finner i renat, svenskt kommunalt avloppsvatten. Särskilt oroande var höga utsläpp av bredspektrumsantibiotika som även spridits till grund- och dricksvatten i området.

Mycket höga koncentrationer av läkemedel har även identifierats på flera andra platser i Indien samt i Kina. Det finns också exempel på höga halter i avloppsvatten från produktionsanläggningar i andra delar av världen.

Bedömningen för Sveriges del är att de nivåer vi idag finner i miljön inte är akut giftiga för vattenlevande organismer. Risk för långtidseffekter kan dock inte uteslutas. Det kommer också resultat som visar att lång tids exponering för låga halter av läkemedel, har effekter på vattenlevande organismer.

Det finns också behov av mer kunskap av de sammanvägda biologiska effekterna av olika läkemedel i miljön.Läkemedlens förmåga att stå emot nedbrytning ökar risken för att de ska ansamlas i så höga halter att miljön påverkas.

Hur farliga de är varierar mellan olika läkemedel. Bland de läkemedel man idag nämner finns antibiotika och olika hormonpreparat.

Antibiotika i miljön kan leda till att antibiotikresistenta (motståndskraftiga) bakteriestammar utvecklas. Dessa kan sedan spridas till sjukdomsalstrande bakterier som blir svåra att bekämpa. De kan då vara ett direkt hot mot vår hälsa. Dessutom riskerar den naturliga sammansättningen av bakterier ute i miljön att förändras. Det kan ha effekter på hela ekosystem.

Hormoner hämmar fortplantningen hos vattenlevande organismer som fisk och musslor. Hormonstörningar har även observerats hos hanfiskar som feminiserats. Effekterna uppstår redan vid mycket låga halter (runt 1 ng/l). Dessutom kan även andra kemikalier ha hormonstörande effekter på vattenlevande organismer, bland andra ftalater, PCB, dioxiner och nonylfenol.

Veterinärläkemedel har i stort sett samma egenskaper som läkemedel avsedda för människor. Spridningen är mer lokal eftersom avloppssystemen inte belastas. Medel med antiparasitära och antimikrobiella egenskaper misstänks påverka miljön.

Ibland kan det som är en biverkan hos människa bli den huvudsakliga effekten hos en annan art. Den vitryggade gamen var tidigare en av världens vanligaste rovfåglar. Idag står den på randen till utrotning. Det beror på att gamarna ätit av döda djur som behandlats med diklofenak, ett läkemedel som slår ut gamarnas njurfunktion. Diklofenak har förbjudits i området, men den illegala användningen är fortfarande omfattande.

Läkemedelsförpackningar kan vara en miljörisk om de innehåller större eller mindre rester av den medicinska produkten när de slängs. Det förekommer också att läkemedelsförpackningar tillverkas i material som inte längre används för andra produkter, exempelvis PVC.

Medicintekniska produkter kan innehålla delar och material med negativa miljöegenskaper. Bland annat förekommer kvicksilver, silver, tensider och ftalater (mjukgörare) men även elektriska motorer, plast och batterier. 

Det pågår mycket arbete med hur man på bästa sätt ska kunna rena avloppsvatten från läkemedelsrester. 

Havs- och vattenmyndigheten har under 2016 och 2017 gett bidrag projekt som syftar till att rena avloppsvatten från läkemedelsrester och miljöfarliga ämnen 

Bygget att landets första permanenta fullskaliga reningsanläggning för läkemedelsrester i avloppsvattnet påbörjats i Linköping

Människor får i sig läkemedelsrester via dricksvatten och mat, särskilt från fisk. Även livsmedel från djur som behandlats med läkemedel, fodertillsatser eller biocider kan innehålla rester av aktiva ämnen.

Halterna av läkemedel är mycket låga och hittills finns inga studier som tyder på att det finns någon direkt risk hälsorisk. Däremot kan utsläpp hota vår hälsa indirekt. Det handlar då om att utsläpp av antibiotika kan leda till att mikroorganismer i miljön blir motståndskraftiga. Detta kan leda till att sjukdomar och infektioner inte längre går att bota med antibiotika.

Det saknas också studier om hur människor och djur påverkas av låga halter av ett eller flera läkemedel under lång tid. Dessutom utvecklas nya läkemedel i snabb takt. Många av de preparat som används idag, har inte funnits så länge att vi vet vilka effekter som kan uppstå.

Olika individer kan också vara olika känsliga. Barn och äldre kan vara en riskgrupp eftersom deras förmåga att bryta ner och utsöndra läkemedel inte är utvecklad eller har förändrats med åldern. En annan riskgrupp kan vara personer som är överkänsliga mot vissa läkemedel, exempelvis penicillin.

Läs mer om risker med läkemedelsrester i mat hos Livsmedelsverket.

Oönskade ämnen, läkemedelsrester – Livsmedelsverket

Internationellt och inom EU arbetar Naturvårdsverket, Läkemedelsverket, Kemikalieinspektionen tillsammans med andra svenska myndigheter och organisationer för att utsläppsgränser ska sättas vid tillverkning av bland annat antibiotika och läkemedel med hormonstörande egenskaper. Inom EU finns ett etappmål om ökad miljöhänsyn i läkemedelslagstiftningen.

Naturvårdsverket ska se till att miljölagstiftningen tillämpas på ett ändamålsenligt och korrekt sätt, till exempel att avloppsreningsverken använder bästa möjliga teknik.

Naturvårdsverket ansvarar även för att följa tillståndet i miljön. Därför mäts förekomst och halter av olika miljöföroreningar. De senaste åren har mätningarna bland annat omfattat flera läkemedelssubstanser som hormoner, smärtstillande medel, antibiotika, antiinflammatoriska medel, sömnmedel och antidepressiva medel.