Metoder för bekämpning av översvämningsmyggor
Helikopterbekämpning med biologiska bekämpningsmedel används i vidsträckta och svårtillgängliga områden. Åtgärder som exempelvis slåtter, betesdrift och buskröjning kan användas i mer lättillgängliga områden.
För närvarande används det biologiska bekämpningsmedlet VectoBac G i områden som periodvis och vissa år drabbas av massförekomst av översvämningsmyggor. Naturvårdsverket beslutar, efter en ansökan om tillstånd och dispens, om bekämpning från luften i områden som är svåra att nå på annat sätt. Åtgärder som slåtter, betesdrift, dikesunderhåll och buskröjning, kan bidra till minskad förekomst av översvämningsmyggor. Metoderna bör kunna användas förebyggande i vissa typer av områden. I områden där det är möjligt kan kombinationen biologiskt bekämpningsmedel och hävd enligt nämnda metoder bidra till att hålla användningen av bekämpningsmedel på en så låg nivå som möjligt. Reglering av vattennivån har också framförts som ett alternativ.
Två områden i Sverige har fått tillstånd till bekämpning av översvämningsmyggor med helikopter. Det är Forshaga kommun vid Klarälven i Värmlands län och Nedre Dalälven i Gävleborg-, Västmanland-, Uppsala- och Dalarnas län, där man sedan länge har besvärats av översvämningsmyggor under vår och sommar. Översvämningsmyggornas ägg kläcks och mygglarverna utvecklas vid översvämning under växtsäsongen. Till skillnad mot skogsmyggor kan översvämningsmyggorna kläcka fram flera generationer under en säsong och människor och djur kan därför i sämsta fall drabbas under en längre period.
När trivs myggen?
Översvämningsmyggor trivs i översvämmade miljöer längs stränder och på älvängar med återkommande översvämningar och mellanliggande torrperioder. Aedes sticticus (vårsvämmygga) är den dominerande arten i Nedre Dalälven.
Översvämningsmyggen gynnas när hävden upphör då vatten från översvämningar och regn kan stanna kvar längre i markerna.
Slåtter och bete höll älvdalarna öppna för hundra år sedan, men efter hand som antalet betande djur och foderproduktionen minskat har det öppna landskapet alltmer blivit bevuxet med buskar och sly, med diken som växt igen och försumpat marken.
På hävdade gräsmarker finns betydligt färre mygglarver än på marker som inte betas eller slås. Det gäller under översvämningar både i samband med vårflod och sommarregn. Hävd verkar ha störst effekt på näringsrika gräsmarker med mycket tuvor.
Mer fakta om myggens trivsel
Fakta om översvämningsmygg
Översvämningsmygg omfattar flera arter, men Aedes sticticus (vårsvämmygga) är vanligast. Andra översvämningsmyggor är Aedes rossicus (grå svämmygga) och Aedes vexans (sommarsvämmygga). Aedes cinereus (rödbrun höstmygga) kläcks också i små pölar i skogen. Aedes sticticus upptäcktes första gången i Dalälven år 1941.
Denna typ av mygg är ekologiskt specifika och skiljer sig i hur och var äggen läggs, hur lång tid det tar innan de kläcks, när på dygnet de flyger och vad som händer med de vuxna myggorna på vintern.
Översvämningsmygg lägger sina ägg på gräsmarker i översvämningsområden. Äggen, som behåller sin vitalitet i minst fyra år (troligen betydligt längre), kan bara kläckas till larver om de först utsätts för torka och därefter kommer under vatten. De kan kläckas inom ett dygn efter att de översvämmats. Temperaturen måste dock vara minst åtta grader.
Larverna utvecklas efter varje översvämning under växtsäsongen och kan kläcka fram flera generationer myggor under en regnig sommar. Larven behöver, beroende på vattentemperaturen, 8-14 dagar på sig för att utvecklas från ägg till mygga. Larverna trivs endast på grunt vatten eftersom de aktivt måste simma ner från ytan, där de hämtar luft, till den översvämmade vegetationen där de ”betar” smådjur (infusorier). Larverna trivs bäst på grundare vatten än 0,3 meter med mycket dött fjolårsgräs som gynnar infusorietillväxten. Till nöds klarar de sig ner till en halvmeters djup. Näringsrikt vatten gynnar också tillväxten av larvernas mat.
Hävd och skötsel av gräsmarker
Landskapet längs älvar har precis som resten av Sverige under de senaste 100 åren genomgått en stor förändring. Då nyttjades mark i anslutning till älven som ängsmark. Näringen som avsattes när älven svämmade över gjorde att det växte bra. På denna tid var dessa marker troligen mycket produktiva för foderändamål. Dessutom skapade hävden av ängarna tillsammans med vattnets påverkan ett öppet landskap och i och med det även förutsättningar för en rik biologisk mångfald och höga naturvärden.
Med modernisering av åkerbruket övergavs fodermarker som fanns längs älvarna. Detta har gjort att många av de tidigare öppna markerna vuxit igen. De marker som fortfarande är öppna är ofta tuviga och har ett annat växtsamhälle än när det bedrevs slåtter där. Med fler tuvbildande gräs- och halvgräsarter stannar vatten och näring kvar och skapar idealiska myggkläckningsplatser. Eftersom översvämningsmyggor lägger sina ägg på marken ökar även antalet lämpliga äggläggningsplatser, då myggorna kan lägga ägg även längs tuvornas sidor.
En återupptagen slåtter skulle kunna försämra förutsättningarna för myggen, genom att gräset (näringen) slås av och forslas bort i stället för att näringen stannar kvar i markerna. Igenväxande ängar med mycket tuvor och sly kan också tänkas minska avdunstningen från ängarna på grund av minskat vinddrag och minskad solinstrålning. Detta ökar sannolikheten att vattnet stannar kvar tillräckligt länge för att myggen ska hinna kläckas.
I en undersökning av hävdens betydelse för mängden översvämningsmyggor i nedre Dalälvsområdet visades att mängden mygglarver från hävdade ytor genom slåtter eller bete av gräsmarker var signifikant lägre än vid respektive ohävdad referensyta. Under maj månad var det i genomsnitt 70 procent färre och i juli 45 procent färre mygglarver på de hävdade ytorna jämfört med referensytorna. Men variationen i skillnaden mellan hävdade och ohävdade ytor var stor. En del av denna variation förklarades med skillnader i vattentemperatur och näringshalt och gräsmarkens tuvighet. Slutsatserna i undersökningen är att på hävdade gräsmarker både under översvämningar i samband med vårflod och sommarregn, minskade mängden mygglarver tydligt. Hävd har störst effekt på mygglarvsproduktionen efter översvämningar i framför allt näringsrika gräsmarker med mycket tuvor.
Referenser
Förslag till hur myggproblemet vid Nedre Dalälven kan hanteras på lång sikt (libris.se)
Buskröjning och dikesrensning
Ett exempel från sjön Björken i Sunne kommun visar att om igenväxande marker röjs och bete återinförs kan myggpopulationen hållas nere.
Strandbetet hade upphört för länge sedan och på stränderna hade täta slybuskage växt upp. Ortsbefolkningen gick år 2005 samman och röjde under sju år bort slyet och återinförde bete med nötkreatur på sammanlagt 155 hektar.
En enkätundersökning visade att myggproblemen upplevdes ha minskat markant.
Dikesrensning och dikesunderhåll bidrar till att vatten snabbare rinner av från översvämmade marker och försämrar därigenom förutsättningarna för kläckning av översvämningsmyggor.
Uppföljning av mygg- och betessituationen
Den goda myggsituationen som uppkom efter restaureringen av de gamla jordbruksmarkerna runt sjön Björken har bibehållits. Det visar en uppföljande undersökning Länsstyrelsen i Värmland genomförde 2020.
Bekämpning med Bti
För att minska invasionen av översvämningsmyggor har det biologiska bekämpningsmedlet VectoBac G använts i Nedre Dalälven sedan början av 2000-talet och i Forshaga från mitten av 2010-talet. Medlet sprids med helikopter på de översvämmade områdena som fått tillstånd. Bti, Bacillus thuringiensis israelensis, är en bakterie som används i det biologiska bekämpningsmedlet. Den aktiva beståndsdelen som dödar mygglarven är inte själva bakterien, utan en proteinkristall som när den kommer i basisk miljö (högt pH) i stickmygglarvernas magtarmkanal, gör att tarmen spricker och mygglarverna dör.
I ett regeringsuppdrag 2015 lät Naturvårdsverket utvärdera effekterna av bekämpning med VectoBac G. Effektiviteten bedömdes som god. Dödligheten hos stickmyggslarverna är 97–100 procent under optimala förhållanden. Dock finns det tecken på att majsbunden Bti förändrar näringsvävens bas i utsatta ekosystem beroende på den upprepade tillförseln av Bti, och på de stora mängder döda mygglarver som blir kvar efter behandling.
Klimatförändringar kan påverka
Ett förändrat klimat på grund av den globala uppvärmningen kan innebära både en ökning av årsmedeltemperaturen och en ökad årsnederbörd för Sveriges del. Hur det påverkar naturen kommer att variera i olika delar av landet och lokalt.
SMHI har tagit fram länsvisa rapporter som beskriver hur klimatet kan komma att förändras det närmaste århundradet.
Ekosystem och näringsväv
Ett ekosystem är komplext, där djur, växter och nedbrytare lever inom ett område och samverkar med omgivande miljö. Alla organismer i ett ekosystem ingår i en näringsväv och kan påverkas av utglesning eller avlägsnande av en viss art eller grupp av arter, exempelvis översvämningsmyggans larver.
Mer information om myggens ekosystem
Vem äter vem och vad?
Illustration: Vem äter vem (jpeg)
Direkta och indirekta kopplingar mellan vattendraget och intilliggande strandkantens näringsväv.
Ett ekosystem är komplext, där djur, växter och nedbrytare lever inom ett område och samverkar med omgivande miljö. Alla organismer i ett ekosystem ingår i en näringsväv som är sammansatt av flertal näringskedjor med producenter i botten och toppkonsumenter i högst upp i väven. Genom att studera en näringsväv kan man visa på hur olika ämnen (exempelvis näringsämnen och gifter) sprids och omvandlas i ekosystemet. I gränszonen mellan land och vatten koppas de olika miljöerna samman bland annat genom att organismerna ingår i näringsvävar som kan nyttja energi och näring från både land- och vatten miljön.
Utglesning eller avlägsnande av en viss art eller grupp av arter (exempelvis översvämningsmyggans larver) från ett system kan orsaka negativa eller positiva effekter på andra arter, vilket i sin tur kan påverka t.ex. artrikedom eller artdominans i ekosystemet.
Översvämningsmyggor och hävd
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har under 2020 genomfört en studie inom Nedre Dalälvsområdet med syfte att undersöka olika miljöers betydelse för produktion av översvämningsmyggor. Enligt rapporten talar studien för att olika miljötyper har olika förutsättningar att producera stickmyggor och att olika arter av stickmyggor föredrar olika typer av miljöer. Studien har finansierats genom bidrag från Naturvårdsverket.
Inventering av stickmyggor på Gotland för att identifiera problemområden
Gotland har under 2019 och 2020 haft ovanligt stora mängder mygg på framför allt norra Gotland och Fårö. Det är tre myggarter som orsakat problem, Aedes sticticus, (vårsvämmygga) under 2019, och Aedes caspius (ljusbandad kustmygga) och mörkbandad kustmygga (Aedes dorsalis) 2020. För att undersöka hur utbredda arterna är har myggfaunan undersökts med tre metoder:
- genom jordprov som översvämmas för att framkalla kläckning av mygglarver
- genom undersökning av mygglarver i vattensamlingar och
- genom fällfångster av flygande myggor.
Studie vid sjön Östen 2023
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har under 2023 undersökt översvämningsmyggor runt sjön Östen. Det var en stor skillnad i mängden mygglarver som kläcktes från jordprov tagna i salix-sly och skog vilket är strukturer som mygghonorna föredrar, jämfört med jordprov tagna på öppen mark. Myggproblemen runt sjön är komplexa och det kan vara så att det vissa år kan vara förutsättningar som gynnar vissa myggarter och andra år förutsättningar som gynnar andra myggarter. Röjning och skötsel har troligen påverkat hur stora områden som är lämpliga för översvämningsmyggen att lägga ägg på.
Undersökning av översvämningsmyggor runt sjön Östen genom jordprov (pdf)