Ängar och betesmarker
Ängs- och betesmarker är viktiga att bevara eftersom de har höga natur- och kulturmiljövärden. Dessutom är de hem för nyttoinsekter som pollinerare och en viktig resurs för jordbruket.
En äng eller betesmark är en gräsmark som kan ha slagits eller betats under många hundra år. Ängar och betesmarker är några av våra mest artrika marker. Där kan hundratals växter, svampar, fåglar och pollinerare, såsom humlor, bin och fjärilar, samt andra djur hitta boplats eller föda. Betesmarker som aldrig har gödslats eller plöjts är särskilt artrika och värdefulla och kallas för naturbetesmarker. Ängar och naturbetesmarker kan delas in i flera olika naturtyper, till exempel hedar, fuktängar, strandängar, lövängar och trädklädda betesmarker.
Gemensamt för ängar och betesmarker är att de är beroende av hävd, det vill säga skötsel i form av slåtter eller bete. De behöver slås eller betas regelbundet av kor, hästar eller får för att den biologiska mångfalden på markerna ska bevaras och utvecklas. Utan sådan skötsel riskerar de att växa igen och så småningom bli skog.
Varför har ängarna och naturbetesmarkerna minskat?
Uttrycket ”äng är åkers moder” visar hur ängarna historiskt hade en avgörande betydelse för jordbrukets utveckling. Mängden hö som ängen gav avgjorde hur många lantbruksdjur som kunde få vinterfoder. Boskapen gav i sin tur stallgödsel som användes för att gödsla åkrarna och då gav en rikare skörd av till exempel spannmål.
I takt med att jordbruket har rationaliserats har förutsättningarna för ängar och naturbetesmarker förändrats. Vinterfoder till djuren odlas nu på åkrar i stället för på ängar och ängens tidigare funktion har därmed blivit överflödig i livsmedelssystemet.
Många gamla ängar betas idag i stället för att slås, eller så har de planterats igen med skog eller vuxit igen spontant. Vallning av djur och skogsbete har ersatts av inhägnade hagar. Små och svårtillgängliga naturbetesmarker är inte lönsamma i dagens jordbrukssystem och överges eller planteras igen med skog. De mindre lantraser av betesdjur som fanns förr har ersatts av högproducerande raser som ofta behöver ett kraftigare foder. Dessa förändringar har lett till att de ängar och naturbetesmarker som finns kvar är få och ofta små och utspridda, samt att kvaliteten är dålig på grund av upphörd eller dåligt anpassad skötsel. En följd av detta är att en stor del av den biologiska mångfald som är knuten till dessa marker är hotad.
Status för Sveriges arter och naturtyper i EU:s art- och habitatdirektiv
Det är inte nödvändigt att återinföra traditionella metoder för att bevara odlingslandskapets biologiska mångfald, men det behövs ett arbetssätt där man utgår från dagens förutsättningar och anpassar skötseln till arter och naturtyper.
Restaurering av ängar och betesmarker
För att minska förlusten av biologisk mångfald och förbättra situationen för de växt- och djurarter som är knutna till ängar och naturbetesmarker, behöver fler marker slås och betas. För att det ska bli möjligt behöver igenvuxna marker restaureras så att naturvärdena kan återställas och stärkas.
Om du vill restaurera en ängs- eller betesmark kan du få ersättning för en del av dina kostnader för restaureringen.
Kartunderlag för att skapa större fållor
Nedgången av antalet djurhållande företag och förlusten av naturbetesmarker och biologisk mångfald behöver vändas. För företag med djur är ofta låg lönsamhet ett problem. Att skapa större sammanhängande betesfållor är ett sätt att skapa bättre lönsamhet.
Naturvårdsverket har låtit ta fram kartunderlag (GIS-skikt) som kan användas i arbetet med att få fler gräsmarker betade. Kartunderlagen ska även bidra i arbetet med biologisk mångfald och grön infrastruktur.
Analyserna och kartskikten som tagits fram inom projektet ska ses som ett komplement till andra befintliga underlag. Användare av materialet behöver därför komplettera med annat kunskapsunderlag för att avgöra om och hur de utpekade objekten kan nyttjas. Det kan till exempel handla om utpekade marker med särskilda värden såsom värdekärnor eller värdetrakter, historisk markanvändning, IR-bilder, äldre ortofoton eller fastighetsindelning.
Mer naturbetesmarker och ekonomiskt bärkraftiga företag
Till kunskapsunderlaget med olika kartskikt finns även en presentation med fokus på de lantbruksekonomiska aspekterna av att utvidga betesfållor. Presentationen ger generell kunskap om förutsättningar för ekonomiskt bärkraftig betesdrift och illustrerar med exempel och ekonomiska kalkyler. Det finns redan lantbruksföretag som av små splittrade betesmarker har skapat större rationella betesfållor och därmed också förbättrat den ekonomiska bärkraften för hävden av naturbetesmarker. Exempel på sådana gårdar, och presentationen Mer naturbetesmarker och ekonomiskt bärkraftiga företag, hittar du på SLU:s webbplats.
Mer naturbetesmarker och ekonomiskt bärkraftiga företag (slu.se)
Grön infrastruktur
Länsstyrelserna tar tagit fram regionala handlingsplaner för grön infrastruktur. Dessa kan utgöra viktiga kunskapsunderlag vid planering och rådgivning för olika åtgärder.