En hållbar mark- och vattenanvändning
Det är viktigt med variationsrikedom, ett landskap med många olika naturtyper, olika arter, och en stor genetisk variation inom arterna. Robusta ekosystem skyddar oss mot oförutsedda naturkatastrofer och är en försäkring inför framtida behov, som vi kanske inte ens ser idag.
Olika ekosystem kan bidra med olika typer av ekosystemtjänster med många olika funktioner. Grönområden, grönska och vatten i en stad tillhandahåller ekosystemtjänster som kan ge bättre luftkvalitet, bättre lokalklimat, bullerdämpning och möjlighet till närodlad mat och naturupplevelser. En skog kan bidra med vattenreglering, kolbindning, pollinering, natur för upplevelser och produktion av livsmedel, träråvara och bioenergi.
En hård belastning på naturen
När arter eller ekologiska funktioner försvinner, utarmas den biologiska mångfalden och ekosystemen. Det leder till att deras förmåga att leverera ekosystemtjänster försämras. Om de trender i samhällsutvecklingen som nu bidrar till förlust av biologisk mångfald inte bryts kommer vi och kommande generationer att påverkas negativt. Globala och nationella miljö- och hållbarhetsmål kommer inte att kunna nås. Vi kommer inte heller att kunna dämpa påverkan av de kommande klimatförändringarna, som till exempel att kunna förhindra kraftiga översvämningar i städer.
Människans brukande av naturen kan bidra till både ökning och minskning av den biologiska mångfalden och fungerande ekosystem. Idag är många arter hotade i de områden där trycket på markanvändning är högt. Störst antal hotade arter återfinns i skogs- och jordbruksmark.
Under det senaste seklet har landskapet förändrats storskaligt i syfte att öka och effektivisera produktionen av livsmedel och virkesråvara. Samtidigt har arealerna åker-, ängs- och betesmark med stor artrikedom minskat kraftigt, åkermarken brukas mer intensivt och skogarna har blivit allt tätare. Även vatten- och havsmiljöer är negativt påverkade och kräver uppmärksamhet och insatser. Våra större tätorter växer och blir tätare vilket leder till hårt tryck på kvarvarande naturmark och ökad påfrestning på miljön.
Olika livsmiljöer och mångfunktionalitet behövs i hela landskapet
För att växter och djur ska kunna fortleva i landskapet behöver vi se till att det finns olika livsmiljöer och naturtyper där olika arter kan hitta föda, boplatser och platser att föröka sig på. De behöver nätverk av natur som de kan förflytta sig inom och emellan, så kallad grön infrastruktur. Livsmiljöerna behöver alltså vara sammanlänkade i landskapet.
I en väl fungerande grön infrastruktur har arter möjlighet att sprida sig och använda landskapets miljöer obehindrat, på land och i vatten. En väl fungerande grön infrastruktur ger också förutsättningar för mer robusta ekosystem med många ekosystemtjänster som bidrar till att vi och kommande generationer fortsatt kan ta del av naturens alla nyttor. Ekosystemtjänster kan också hjälpa oss att möta olika samhällsutmaningar.
Genom att förstå och tydliggöra ekosystemens behov i hela landskapet kan aktörer som arbetar eller lever i landskapet göra val som gynnar arter och naturtyper. Det handlar inte om att skydda all natur utan om att prioritera insatser som gör att vi bevarar viktiga värden i landskapet och skapar en grön infrastruktur. En hållbar mark- och vattenanvändning behöver bli en naturlig del i samhällsplaneringen.
Regionala handlingsplaner och kommunernas grönplaner – viktiga verktyg
Varje län har en regional handlingsplan för grön infrastruktur. I handlingsplanerna beskrivs hur länets gröna infrastruktur ser ut och vilka åtgärder som behövs för att stärka och bevara den. Handlingsplanerna är därför viktiga kunskaps- och planeringsunderlag i samhällsplaneringen och för naturvårdsarbete inom exempelvis jord- och skogsbruk. Med en gemensamma underlag och mål för grön infrastruktur kan olika aktörers insatser samordnas och tillsammans göra större nytta.
De ekologiska sammanhangen i landskapet, konnektiviteten, behöver stärkas i jordbrukslandskapet, skogen och den bebyggda miljön. Hänsyn till gröna värden behöver komma in i beslut om mark- och vattenanvändning, till exempel när vi producerar livsmedel, tar ut råvaror och bebygger natur.
För att bryta den negativa trenden med minskad biologisk mångfald finns ett behov av att integrera värdet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster i nationella och lokala planerings- och utvecklingsprocesser som handlar om mark- och vattenanvändning. Ett verktyg för en mer hållbar mark- och vattenanvändning är kommunens grönplaner. Det handlar om att redan tidigt identifiera och värdera värdefull natur för att få en helhetsbild över naturens värde. Bilden behöver kopplas ihop med de ekologiska sammanhangen i omgivande landskap. Därför kopplar också det kommunala arbetet med grönplaneringen till länens arbete med handlingsplanerna för grön infrastruktur. På så sätt kan vi gemensamt uppnå en hållbar mark- och vattenanvändning för hela landskapet.