Mål och styrmedel för grön infrastruktur
Grön infrastruktur och de regionala handlingsplaneringa går att knyta ihop med flera nationella och internationella miljö- och klimatmål.
Grön infrastruktur finns med i flera av de nationella miljömålens preciseringar samt har en tydlig plats i internationella processer kopplat till konventionen för biologisk mångfald samt EU:s naturvårdsarbete. Längst ned på sidan kan du även läsa om hur regionala handlingsplaner för grön infrastruktur kan vara relevant vid tillsyn och prövning enligt Miljöbalken.
Nationella mål
Grön infrastruktur är en viktig aspekt för att nå flera av våra nationella miljö- och klimatmål.
Preciseringar för Sveriges miljömål
Sveriges miljömålssystem är grunden i miljöpolitiken. Det finns sexton miljökvalitetsmål och flera av dem har preciseringar som direkt rör grön infrastruktur. Varje miljömål har flera preciseringar, men nedan lyfts bara de mål och de preciseringar som handlar om grön infrastruktur, för att ge en överblick kopplat till just det.
Ett rikt växt- och djurliv
Det finns en fungerande grön infrastruktur, som upprätthålls genom en kombination av skydd, återställande och hållbart nyttjande inom sektorer, så att fragmentering av populationer och livsmiljöer inte sker och den biologiska mångfalden i landskapet bevaras.
Levande skogar
Skogens biologiska mångfald är bevarad i samtliga naturgeografiska regioner och arter har möjlighet att sprida sig inom sina naturliga utbredningsområden som en del i en grön infrastruktur.
Levande sjöar och vattendrag
Sjöar och vattendrag har strukturer och vattenflöden som ger möjlighet till livsmiljöer och spridningsvägar för vilda växt- och djurarter som en del i en grön infrastruktur.
Myllrande våtmarker
Våtmarker är återskapade, i synnerhet där aktiviteter som exempelvis dränering och torvtäkter har medfört förlust och fragmentering av våtmarker och arter knutna till våtmarker har möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom sitt naturliga utbredningsområde.
Hav i balans och levande kust och skärgård
Grunda kustnära miljöer präglas av en rik biologisk mångfald och av en naturlig rekrytering av fisk samt erbjuder livsmiljöer och spridningsvägar för växt- och djurarter som en del i en grön infrastruktur.
Hav i balans och levande kust och skärgård (sverigesmiljomal.se)
Ett rikt odlingslandskap
Odlingslandskapet är öppet och variationsrikt med betydande inslag av hävdade naturbetesmarker och slåtterängar, småbiotoper och vattenmiljöer, bland annat som en del i en grön infrastruktur och erbjuder livsmiljöer och spridningsvägar för vilda växt- och djurarter.
Storslagen fjällmiljö
Fjällens värden för rennäringen är bevarade och fjällens karaktär av betespräglat, storslaget landskap med vidsträckta sammanhängande områden är bibehållen.
Andra nationella mål
Grön infrastruktur bidrar bland annat till att gynna natur för friluftsliv. De regionala handlingsplanerna ska bidra till att nå friluftsmålen.
Friluftlivsmål
Grön infrastruktur bidrar bland annat till att gynna natur för friluftsliv. De regionala handlingsplanerna för grön infrastruktur ska vara ett underlag för planering av konkreta åtgärder och för hänsynstagande och anpassning av jord- och skogsbruk samt annan mark- och vattenanvändning. Förhoppningen är att handlingsplanerna ska bidra till en förbättrad måluppfyllelse för berörda friluftslivsmål.
Nationella mål för kulturmiljöer
Många naturmiljöer i exempelvis tätorter och på landsbygden har en koppling till kulturmiljövärden. Inom arbetet med grön infrastruktur är det värdefullt att se till mark- och vattenanvändningshistoria, om sådana underlag finns. Mark- och vattenanvändningshistorien ger i många fall en mycket viktig bakgrund till vilka värden som finns, och även om vilka som kan ha förlorats, i olika landskap idag. Exempel på värdefulla livsmiljöer som hyser många hotade arter är exempelvis betesmarker som funnits under lång tid. Vilka underlag som är lämpligast att använda kan bedömas av länsstyrelsen.
De nationella målen för kulturmiljö innebär att det statliga kulturmiljöarbetet ska främja ett hållbart samhälle med en mångfald av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas. Målen omfattar även människors delaktighet i kulturmiljöarbetet och möjlighet att förstå och ta ansvar för kulturmiljön, ett inkluderande samhälle med kulturmiljön som gemensam källa till kunskap, bildning och upplevelser och en helhetssyn på förvaltningen av landskapet som innebär att kulturmiljön tas tillvara i samhällsutvecklingen.
Skogspropositionens målsättning
I mars 2022 beslutade riksdagen om propositionen ”Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och ökade incitament för naturvården i skogen med frivillighet som grund”. Skogspropositionen har kopplingar till de stödjande och försörjande ekosystemtjänsterna. Skogspropositionens målsättningar innebär att regeringen prioriterar åtgärder för att Sverige ska ha en växande skogsnäring och ökad hållbar tillväxt med god och säkerställd tillgång till biomassa från den svenska skogen. I propositionen står också att Sverige har ett ansvar internationellt och för kommande generationer att bevara, restaurera och utveckla den biologiska mångfalden samt nationella och internationella åtaganden för att skydda biologisk mångfald i skogen.
Internationella mål och styrmedel
Det finns fler internationella mål och ramverk som har stark koppling till grön infrastruktur. EU har exempelvis ett särskilt arbete och en arbetsgrupp kopplat till grön infrastruktur. Grön infrastruktur kan också vara ett stöd när vi ska besluta var vi ska restaurera natur.
Konventionen om biologisk mångfald (CBD)
Green infrastructure (europa.eu)
Agenda 2030 – de globala hållbarhetsmålen
Av de 17 mål som finns i Agenda 2030, berör grön infrastruktur dessa mål:
- Mål 3 om hälsa & välbefinnande
- Mål 6 om rent vatten & sanitet
- Mål 9 om hållbar industri, innovationer och infrastruktur
- Mål 11 om hållbara städer & samhällen
- Mål 13 om att bekämpa klimatförändringen
- Mål 15 om ekosystem & biologisk mångfald
- Del av mål 2 om hållbart jordbruk
- Mål 14 genom begränsning av effekter från övergödning
- Mål 17 genom samverkan och samarbetet vi gör i programmet
Andra mål berörs mer indirekt genom att grön infrastruktur bidrar till ekosystemtjänster. Samverkan och att arbeta tillsammans tvärsektoriellt är avgörande för att lyckas med samtliga mål. Det mål som berörs i störst utsträckning är mål 15 om ekosystem och biologisk mångfald. Delmålen till mål 15 handlar bland annat om att bevara, restaurera och säkerställa hållbart nyttjande av ekosystem på land och i sötvatten, skydda den biologiska mångfalden och naturliga livsmiljöer samt minska spridningen av invasiva arter.
Tillsyn och prövning
Det finns ingen lagstiftning kring grön infrastruktur. När miljöbalkens hänsynsregler i 2 kap tillämpas kan dock de regionala handlingsplanerna för grön infrastruktur användas som stöd vid avvägningar. Om det är tveksamt vad som ska beslutas eller göras ska du välja det som mest sannolikt gynnar långsiktig hållbar utveckling.
Kunskapskravet
Den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd ska enligt 2 kap. 2 § Miljöbalken skaffa sig den kunskap som behövs för att hantera den miljöpåverkan som kan uppstå. Kravet innebär bland annat att underlag behöver tas fram så att det är möjligt att bedöma miljöpåverkan innan beslut fattas och att det är verksamhetsutövaren som har ansvaret att utreda en planerad verksamhets miljöpåverkan.
Det finns flera olika typer av regionala underlag som kan vara användbara för att skapa sig en uppfattning om aktuellt område och vilken påverkan en åtgärd kan få. Underlag om grön infrastruktur finns i regionala handlingsplaner i varje län, tillgängliga via länsstyrelsernas geodatakatalog. Handlingsplanerna kan ge en indikation om var i landskapet olika kvalitéer finns, arters spridningsmöjligheter och ge underlag till analyser kring konsekvenser i form av barriäreffekter, fragmentering eller annat som en exploatering kan få för den gröna infrastrukturen.
Genom att visa och tillgängliggöra regionala underlag i den tidiga samrådsprocessen, kan vägledande myndigheter stödja verksamhetsutövare kring vilken kunskap som behöver tas fram inför en prövning. I de flesta prövnings- och tillsynsärenden hålls formella eller informella samråd med länsstyrelsen, kommunerna eller andra ansvariga myndigheter, som då har ett ansvar för att ge vägledning om uttolkningen av kunskapskravet i det enskilda fallet.
Val av bästa teknik och försiktighetsmått
Enligt 2 kap. 3 § miljöbalken ska den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd utföra de skyddsåtgärder och vidta de försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra eller motverka den påverkan som kan uppstå på miljön. Vilka krav som ska ställas beror på förutsättningarna i det enskilda fallet, där det berörda områdets känslighet och utvecklingspotential är viktiga faktorer. Genom att använda de regionala handlingsplanerna för grön infrastruktur kan verksamheten få en indikation var i landskapet som naturområdens kvalitet, storlek och konnektivitet behöver förbättras och områden där påverkan historiskt sett varit stor. Att ta hänsyn till befintliga regionala underlag möjliggör bättre anpassningar och försiktighetsmått i det enskilda ärendet.
Lokaliseringsprincipen
Enligt 2 kap. 6 § miljöbalken ska verksamheter eller åtgärd som tar i anspråk mark- eller vatten lokaliseras så att ändamålet uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. Lokaliseringsprincipen ställer krav dels på att en lämplig plats ska väljas, dels att den ur miljösynpunkt bästa platsen ska väljas, så långt detta bedöms vara rimligt.
Lokaliseringen är av avgörande betydelse för möjligheterna att ta hänsyn till grön infrastruktur. Genom att använda de regionala handlingsplaner för grön infrastruktur ökar möjligheterna att tillämpa lokaliseringsprincipen på sådant sätt att miljöbalkens intension om hållbar utveckling uppnås.
Rimlighetsavvägning
Vid tillämpning av de allmänna hänsynsreglerna ska alltid en rimlighetsavvägning (2 kap. 7 § miljöbalken) ske, där miljönyttan vägs mot kostnaden. Ett problem vid rimlighetsavvägningar är att det ofta går att ta fram förhållandevis exakta uppgifter om kostnaderna för olika typer av anpassningar och skyddsåtgärder, medan det kan vara svårare att kvantifiera miljönyttan.
Genom att ta fram kunskaps- och planeringsunderlag som visar på var värdefulla landskapssamband finns och vilka ekologiska funktioner och ekosystemtjänster olika områden bidrar med ökar möjligheterna att göra bra rimlighetsavvägningar, så att ambitionsnivån på försiktighetsmått och skyddsåtgärder på ett bättre sätt anpassas till de berörda områdenas känslighet.
Prövning enligt miljöbalken
Grön infrastruktur behöver beaktas i samband med i stort sett alla prövningar enligt miljöbalken. Större miljöfarliga verksamheter och/eller vattenverksamheter kräver tillstånd enligt 9 kap. respektive 11 kap. miljöbalken. I samband med tillståndsprövningar av större verksamheter enligt miljöbalken tas en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) fram, där bland annat projektets påverkan på naturmiljön ska analyseras. De analyser och ställningstaganden som görs i regionala handlingsplaner för grön infrastruktur kan bidra som underlag i de bedömningar som behöver ske i olika ärendetyper.