Mål och artiklar i EU-förordningen om restaurering av natur

De övergripande målen för förordningen är att bidra till

• en långsiktig och varaktig återhämtning av biologisk mångfald och motståndskraftiga ekosystem
• att uppnå unionens övergripande mål för begränsning av och anpassning till klimatförändringar, markförsämringsneutralitet och förbättrad livsmedelstrygghet
• att uppfylla internationella åtaganden.

Åtgärder ska täcka minst 20 procent av landområden och minst 20 procent av havsarealen senast 2030, samt alla ekosystem som är i behov av restaurering senast 2050.

Flera bindande och tidsatta etappmål finns, bland annat för att förbättra tillståndet i utpekade livsmiljötyper till gott. Livsmiljötyperna listas i bilaga 1 och 2 till förordningen. För exempelvis de områden med livsmiljötyper i bilaga 1 som inte är i gott tillstånd ska åtgärder vidtas

• till 2030 på minst 30 procent av arealen
• till 2040 på minst 60 procent av arealen
• till 2050 på minst 90 procent av arealen.

Det finns ibland möjlighet till undantag från etappmålen. Ett exempel är att för mycket vanliga och utbredda livsmiljötyper, som täcker mer än 3 procent av medlemsstatens territorium, kan kraven sänkas något, till 80 procent till 2050.

Förordningen innehåller följande specifika mål.

Artikel 4 gäller alla livsmiljötyper som omfattas av förordningens bilaga I, både de som finns inom och de som finns utanför Natura 2000-områden.

Artikel 4 ska bidra till att förbättra tillståndet i befintliga livsmiljötyper och återetablera livsmiljötyper som inte finns i tillräcklig mängd. Livsmiljötyperna kan delas in i olika grupper, till exempel våtmarker, skogar, gräsmarker, sjöar och vattendrag.

Utöver det ställer artikel 4 även krav på att förbättra de listade arternas livsmiljöer så att dessa uppnår tillräcklig kvalitet och kvantitet (artikel 4.7).

Här finns mer information om livsmiljötyper och arter:

Rapportering av status för arter och naturtyper

Artikel 5 har i stort sett samma upplägg som artikel 4, men omfattar marina ekosystem. Här ingår livsmiljötyper som till exempel laguner, sandbankar och rev. Även livsmiljöerna för listade marina arter såsom tumlare och sjöfåglar kan behöva restaureras.

För urbana ekosystem ska senast 2030, som huvudregel, ingen förlust av grönområden och trädtäckning ske räknat för de urbana ekosystemområden som fastställs i enlighet med artikel 14.4, jämfört med 2024. Från 2030 till dess att en tillfredsställande nivå uppnåtts ska en ökande trend uppnås.

Här gäller det att identifiera och avlägsna artificiella barriärer som förhindrar konnektivitet i vattendragen. Dessa åtgärder ska bidra till att minst 25 000 km vattendrag återställs till ett fritt flödande tillstånd senast 2030 inom EU. Åtgärder ska även göras för att förbättra de naturliga funktionerna hos de tillhörande svämplanen, det vill säga översvämningsmiljöer intill vattendragen.

För pollinerande insekter gäller att vända minskningen av populationer av pollinatörer senast 2030 och uppnå en ökande trend för populationer av pollinatörer. En EU-gemensam metod för regelbunden övervakning av pollinatörer ska användas.

Sverige behöver vidta åtgärder för att öka populationerna av vanliga jordbruksfåglar. Därutöver kan Sverige välja två av tre förbättringsområden: index för gräsmarksfjärilar, lager av organiskt kol i mineraljordar på åkermark och andel jordbruksmark med landskapselement som gynnar en hög biologisk mångfald. Artikel 11 ställer också krav på att dränerade torvmarker ska återvätas.

För skogsekosystem ställs krav på att öka populationerna av vanliga skogsfåglar tills den tillfredsställande nivån uppnåtts. Därutöver kan Sverige välja sex av sju förbättringsområden: stående respektive liggande död ved, andel skogsmark med olikåldrig struktur, skoglig konnektivitet, lager av organiskt kol, andel skogsmark som domineras av inhemska trädarter samt trädartsblandning.

Medlemsstaterna förväntas bidra till att det planteras tre miljarder träd inom unionen.

Övriga artiklar handlar bland annat om hur de nationella naturrestaureringsplanerna ska tas fram, hur de ska rapporteras till EU och hur de ska bedömas av Kommissionen. De handlar också om att rapportera om miljötillståndet och utvecklingen mot målen.

Naturrestaureringsplanen ska också beskriva hur planen beaktar och samspelar med andra mål, samt hur målkonflikter ska hanteras. Planen ska också beskriva uppskattade finansieringsbehov, inklusive behov av stöd till aktörer som påverkas, samt former för tänkt offentlig och privat finansiering.

• Kapitel I Allmänna bestämmelser Art 1–3
  • Syfte, unionsomfattande mål, geografiskt tillämpningsområde och definitioner
• Kapitel II Restaureringsmål och restaureringsskyldigheter
  • Art 4–5  Mål för restaurering av livsmiljötyper och livsmiljöer för listade arter
  • Art 6–7 Undantag för energiproduktion och försvar
  • Art 8–13 Strömmande vatten, urban miljö, jordbruksmark, skog, trädplantering
• Kapitel III Nationella restaureringsplaner
  • Art 14–19 Utarbetande av den nationella restaureringsplanen, dess innehåll, Kommissionens bedömning av planen, översyn av planen m.m.
• Kapitel IV Övervakning och rapportering
  • Art 20–21 Övervakning och rapportering
• Kapitel V Delegerade akter och genomförandeakter
  • Art 22–24 Reglerar Kommissionens befogenheter
• Kapitel VI Slutbestämmelser
  • Artikel 25 ändrar artikel 7.8 i EU-förordning 2022/869 avseende projekt av allmänintresse ur energipolitisk synvinkel. Artikel 26–28 reglerar översyn, tillfälligt upphävande och ikraftträdande av förordningen.

EU-länderna ska lämna in sina första utkast till nationella planer till Kommissionen senast den 1 september 2026. Planerna ska visa hur länderna avser nå målen. Medlemsländerna kommer också att vara skyldiga att övervaka och rapportera om sina framsteg. Europeiska miljöbyrån (EEA) kommer regelbundet att sammanställa framstegen mot målen. Kommissionen kommer i sin tur att rapportera till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av förordningen.

I Sverige har regeringen gett Naturvårdsverket tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket samt Boverket i uppdrag att utarbeta ett förslag till nationell restaureringsplan. I uppdraget ingår även att analysera och föreslå nödvändiga författningsändringar till följd av förordningen. Uppdraget ska redovisas den 27 februari 2025.

Regeringen ska sedan besluta om planen och skicka in den till EU.

Naturrestaureringsförordningen är ett viktigt verktyg för den biologiska mångfalden och knyter ihop mycket av det vi redan gör i Sverige. Arbetet ska visa på var det behövs fler åtgärder.

En förutsättning för att kunna upprätta en nationell restaureringsplan är att ha tillräcklig kunskap om nuläget. I vissa avseenden är kunskapsläget inte tillräckligt gott, och då behöver ny kunskap tas fram och sammanställas.

Arbetet med att ta fram ett förslag kommer också innebära mycket samverkan, konsultation och kommunikation. Enligt Artikel 14.20. i Förordningen ska medlemsstaterna säkerställa att utarbetandet av restaureringsplanen är öppet, transparent, inkluderande och ändamålsenligt och att allmänheten, inbegripet alla berörda parter, i ett tidigt skede får effektiva möjligheter att delta i utarbetandet.

Här kan du läsa mer om regeringsuppdraget och i delredovisningen om hur det ska genomföras:

Förslag till nationell restaureringsplan och författningsändringar till följd av EU-förordning om restaurering av natur