Fakta om partiklar i luft (PM2,5 och PM10)

Partiklar uppstår vid flera olika källor. En del av dessa är antropogena såsom vedeldning och dubbdäcksslitage och andra är naturliga som till exempel havsvågor och ökendamm.

De större partiklarna (PM10) bildas framförallt via slitage, exempelvis från nedbrytning av vägbanan på grund av dubbdäck. Dessa partiklar utgör även den största massan av partiklar i luften. De mindre partiklarna (PM2,5) kommer framförallt från olika förbrännings- och industriprocesser.

Källan påverkar inte bara partiklarnas storlek utan även deras sammansättning. Till exempel kan slitagepartiklarna från vägbanan bestå till en stor del av olika mineraler medan förbränningspartiklarna från vedeldning består främst av kolföreningar.

I förorenad luft kan partiklarna också beläggas med andra ämnen, såsom sulfater, nitrater och organiska ämnen. Eftersom en partikel kan ha flera källor kan det vara svårt att avgöra vilken källa den kommer ifrån.

Långdistanstransporten av PM2,5 från andra länder är av stor betydelse för partikelhalterna i Sverige. Detta gäller särskilt i södra Sverige, där halterna av PM2,5 i urban bakgrundsluft är avsevärt högre jämfört med den norra delen av landet.

Av alla luftföroreningar i stadsluften är partiklarna den grupp som har starkast koppling till negativa hälsoeffekter. Partiklarna kan genom inandning transporteras in i kroppen och påverka såväl andningsorganen som andra organ. Vilka hälsoeffekter partiklarna har påverkas av deras kemiska och fysikaliska egenskaper.

Korttidsexponering för relativt höga halter av partiklar kan orsaka andningsbesvär och andra luftvägssymtom, men även hjärt- och lungsjukdomar samt förtida dödsfall. Däremot kan långtidsexponering för redan låga halter av partiklar orsakar bl.a. hjärt- och kärlsjukdomar och lungcancer. Partiklar har särskilt stora negativa effekter på barns hälsa. De orsakar till exempel astma och försämrad lungutveckling hos barn.

Enligt WHO finns det ingen tröskel för partikelhalten, under vilken negativa hälsoeffekter inte förekommer. Därför är det fördelaktigt för människors hälsa att sträva efter så låga partikelhalter i luft som möjligt.

Det finns miljökvalitetsnormer för partiklar till skydd för människors hälsa. Normerna är gränsvärdesnormer som inte får överskridas. För exponering av PM2,5 i tätorter finns dock en målvärdesnorm.

De högsta halterna av PM2,5 återfinns i södra Sverige och påverkas framförallt av intransport av partiklar från kontinenten. Halterna av PM2,5 är dock under miljökvalitetsnormen.

Miljökvalitetsnormen för dygnsmedelvärdet av PM10 har visats vara en utmaning i Sverige. De högsta halterna av PM10 mäts i städerna, framförallt på våren när slitagepartiklar virvlar upp från gatorna på grund av dubbdäcksanvändning. Det är vanligtvis de tillfällena som gör att miljökvalitetsnormen för PM10 överskrids i Sverige, eftersom 35 dygn med halter över MKN är tillåtna. Därför har vissa kommuner åtgärdsprogram för att minska halterna av partiklar. Åtgärderna är ofta kopplade till trafiken, som exempelvis dubbdäcksförbud, gatustädning och dammbindning.

Preciseringarna i miljömålet Frisk luft är något strängare jämfört med miljökvalitetsnormerna. Miljömålets dygnsmedelvärde för PM2,5 överskrids ofta i södra Sverige medan års- och dygnsmedelvärdet för PM10 överskrids i stora och mellanstora städer.