Avskiljning och lagring av koldioxid (CCS)
En viktig del av EU:s klimatpolitik är att satsa på avskiljning och lagring av koldioxid, så kallad Carbon Capture and Storage, CCS. I Sverige är tekniken främst aktuell för att reducera utsläpp från process- och basindustrin.
Om tekniken används för biogen koldioxid från storskalig förbränning möjliggör den även för negativa koldioxidutsläpp.
Vid CCS avskiljs koldioxiden i rökgaserna från kraftverk, förbränningsanläggningar eller stora processindustrier. Den avskilda koldioxiden komprimeras och transporteras sedan till en lagringsplats djupt ner i marken.
Energimyndigheten har uppdraget att samordna Sveriges nationella centrum för CCS:
Avskiljning
Ett tiotal anläggningar i Sverige har miljöbalkstillstånd eller är i en ansökningsfas för att erhålla tillstånd för att avskilja koldioxid. Tekniken är fortfarande under utveckling och statliga medel finns avsatta för nationella projekt genom Industriklivet, där Energimyndigheten är ansvarig svensk myndighet.
Transport
Frågan om hur avskild koldioxid ska transporteras till lagringsplatsen har utretts flera gånger. Utredningarna pekar på att fartygstransporter är det mest fördelaktiga alternativet. Rörledningar skulle kunna vara ett alternativ men avstånden bedöms vara för långa i förhållande till volymerna.
Lagring
Förutsättningen för CCS är att man kan lagra koldioxiden i en porös berggrund med en stabil och tät bergart ovanför vilket gör att koldioxiden stannar där under överskådlig tid och inte påverkar miljön runt omkring, till exempel grundvattnet. Mer information om detta kan du hitta på Sveriges geologiska undersöknings webbplats:
Närliggande begrepp
Begreppet CCS används oftast då fossil koldioxid avskiljs. När koldioxiden har ursprung i växtlighet används begreppen Bio-CCS eller BECCS (Bio Energy CCS).
Koldioxiden som avskiljs kan användas som råvara i tillverkningsindustrin och då används begreppet CCU där U står för utilization. Även förkortningen CCUS används och syftar till avskiljning av koldioxid som används och lagras permanent i en produkt. Inom EU:s system för handel med utsläppsrätter är det särskilt reglerat i vilka avseenden koldioxiden kan anses vara permanent lagrad i en sådan produkt.
Det finns också möjlighet att samla in koldioxid direkt från luften och då används begreppet DACCS (Direct Air Carbon Capture and Storage).
Naturvårdsverkets roll
Naturvårdsverket deltar i samråd och som part för att tillvarata allmänna miljöintressen samt är remissmyndighet i samband med tillståndsprövning enligt miljöbalken för avskiljningsanläggningar och för lagringsplatser.
För en avskiljningsanläggning, transport av och anläggningar för permanent geologisk lagring av koldioxid gäller ofta även tillståndsplikt inom systemet för handel med utsläppsrätter, där Naturvårdsverket är utpekad tillstånds- och tillsynsmyndighet. I övrigt har Naturvårdsverket en tillsynsvägledande roll gentemot länsstyrelser och kommuner för delar som inte omfattas av SGU:s tillsynsansvar gällande lagringsplatser.
Naturvårdsverket stödjer kunskapsuppbyggnaden avseende tekniken och verkar för detta inom ramen för våra kontakter och uppdrag.
Hitta vidare
- Sveriges klimatmål och klimatpolitiska ramverk
- Handlingsplan för att nå Sveriges klimatmål
- Når Sverige de nationella klimatmålen?
- Så följer vi upp klimatmålen
- Sveriges del av EU:s klimatmål
- Tre sätt att beräkna klimatpåverkande utsläpp
- Panorama – visuellt verktyg för klimatomställningen
- Allmänhetens kunskap och attityder till klimatfrågor