Klimatet och jordbruket
Jordbrukets produktion av livsmedel och foder är grunden för en tryggad livsmedelsförsörjning. För ett mer hållbart framtida jordbruk behöver produktionens utsläpp av växthusgaser och annan negativ miljöpåverkan minska samtidigt som miljönyttor i form av exempelvis biologisk mångfald optimeras.
Det globala livsmedelssystemet ger upphov till en betydande del av världens växthusgasutsläpp. Utsläpp kopplat till biologiska processer från växtodling och djurhållning kan inte helt undvikas men en övergång till mer hållbar konsumtion och produktion kan bidra till ett mer klimateffektivt system.
Jordbrukets växthusgasutsläpp rapporteras i olika sektorer. Utsläppen från det som i klimatrapporteringen benämns jordbrukssektorn består främst av metan och lustgas från djurens fodersmältning, gödselhantering och kväveomvandling i jordbruksmarken. År 2022 var de svenska utsläppen från sektorn 6,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket stod för drygt 14 procent av Sveriges totala territoriella utsläpp. Enligt preliminär statistik för år 2023 uppgick sektorns utsläpp till cirka 6,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
Jordbruket orsakar även utsläpp av växthusgaser, främst koldioxid, från energianvändning till bland annat arbetsmaskiner samt uppvärmning av jordbruksbyggnader och spannmålstorkar.
Jordbruket står även för ett nettoutsläpp av koldioxid genom kolförrådsförändringar i åkermark och betesmark, vilket inkluderas i markanvändningssektorn. Utsläppen sker framför allt från dränerade organogena jordar. Kolinlagring i mineraljordar visar på stor variation mellan år beroende på vilka grödor som odlas och på hur stora arealer samt på väderförhållanden. Över åren har mineraljordarna i snitt bidragit till ett ökat nettoupptag.
Svensk jordbruksproduktion och livsmedelskonsumtion bidrar även med utsläpp av växthusgaser i andra länder kopplat till importen av insatsvaror, såsom foder och mineralgödsel, och livsmedel.
Utsläpp av växthusgaser från jordbrukssektorn
Klicka här för mer detaljerAnnan miljöpåverkan från jordbruk
Utöver jordbrukets klimatpåverkan ger det upphov till annan miljöpåverkan – både negativ och positiv.
Kväveläckage till vatten samt utsläpp av ammoniak och andra luftföroreningar medför negativa effekter för till exempel luftkvalitet, försurning och övergödning. Jordbruket står för majoriteten (knappt 90 procent) av de totala ammoniakutsläppen i Sverige och hantering av stallgödsel är den största källan till utsläpp följt av mineralgödselanvändning. Utsläpp av lustgas från jordbruket bidrar även till nedbrytning av ozonskiktet. Jordbrukets användning av kemiska växtskyddsmedel innebär en risk för miljö och hälsa.
Ett hållbart nyttjande av odlingslandskapet bidrar också positivt till miljön. Betande djur, särskilt på naturbetesmarker, har positiv betydelse för den biologiska mångfalden. Andra viktiga miljönyttor är att bevara öppna landskap och andra kulturmiljövärden.
Vägen framåt
Det finns potential att minska utsläppen inom jordbrukssektorn i Sverige, men det är många aspekter som måste beaktas när åtgärder och styrmedel införs, till exempel
- Sveriges livsmedelsstrategi som innebär att svensk livsmedelsproduktion ska öka
- andra miljömål, såsom mål om biologisk mångfald och öppna landskap
- att utsläppen inte ska flyttas till andra länder
Om Sverige under dessa förutsättningar ska uppnå klimatmålet om nettonollutsläpp till år 2045 behövs ytterligare åtgärder. Det handlar både om åtgärder kopplade till fortsatt effektivisering och mer specifika åtgärder. Till exempel att minska metanutsläppen från idisslare genom fodertillsatser eller att minska utsläpp av växthusgaser från lagring och spridning av gödsel. Flera gödselåtgärder, såsom bättre täckning av gödselbrunnar eller surgörning av stallgödsel, kan även bidra till minskat kväveläckage och minskade utsläpp av ammoniak.
Svenskt jordbruk har goda förutsättningar att ligga i framkant i omställningen och bidra till ett livsmedelssystem som möjliggör att både klimatmål och andra miljö- och samhällsmål kan nås. Utsläppen från jordbrukssektorn kan dock inte minska till noll vid en fortsatt livsmedelsproduktion. Därför kommer kompletterande åtgärder, till exempel en ökad inlagring av kol i skogs- och jordbruksmark, att behövas för att kompensera för de utsläpp som återstår.
Vår konsumtion av livsmedel, vad vi äter, och hur det vi äter har producerats är viktiga faktorer för minskad klimatpåverkan och ökad miljönytta från framtidens hållbara jordbruk. En framtid som också kommer kräva att jordbruket anpassar sig till ett förändrat klimat.
Styrmedel för minskad klimatpåverkan från jordbruket
Viktiga styrmedel inom jordbrukssektorn är Jordbruksverkets föreskrifter och regler i miljöbalken, rådgivning för ett hållbart jordbruk exempelvis genom Greppa Näringen, stöd och ersättningar som lantbrukare kan söka inom den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP), investeringsstöd inom Klimatklivet samt stöd för produktion av biogas.
Effektiva styrmedelspaket som ser till helheten kommer att krävas för att styra omställningen mot ett långsiktigt hållbart jordbruk som bidrar till att både klimatmål och andra relevanta mål kan nås.
Naturvårdsverkets roll
Naturvårdsverket har en central roll i arbetet med att genomföra och utveckla den klimatpolitik som beslutats av riksdag och regering. Det inkluderar att medverka i utvecklingen av styrmedel och följa upp hur de fungerar. Naturvårdsverket samarbetar med andra berörda myndigheter på området, bland annat Jordbruksverket och Livsmedelsverket. Utöver att delta i olika regeringsuppdrag som berör jordbrukssektorns utsläpp så finansierar Naturvårdsverket relevant forskning och beviljar medel för konsultstudier med koppling till jordbrukets klimatomställning.
De senaste regeringsuppdragen och publikationerna med koppling till jordbrukssektorns utsläpp:
Redovisning av regeringsuppdrag minskade utsläpp av metan
Jordbrukssektorns klimatomställning
Nedan listas de senaste årens konsultstudier med koppling till hållbar livsmedelsproduktion:
Stöd för åtgärder inom jordbruket som minskar utsläpp av ammoniak och växthusgaser (agrifood.se)
Nitrifikationshämmare – ett sätt att minska förlusten av kväve från jordbruksmarken? (agrifood.se)