Klimatet och industrin

Industrisektorn står för ungefär en tredjedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser. För att lyckas med klimatomställningen inom industrin behövs teknikutveckling tillsammans med ett reformerat utsläppshandelssystem.

Utsläppen från industrin domineras av järn- och stålindustrin, mineralindustrin samt raffinaderierna. Den största delen av industriutsläppen kommer från bränsleanvändning och övriga utsläpp kommer från tillverkningsprocesserna.

De totala utsläppen från industrin har varierat sedan 1990. Till stor del beror variationerna på svängningar i produktionsvolymer kopplade till den ekonomiska konjunkturen. Sedan 2006 märks en tydlig nedåtgående trend, som främst beror på förändrad bränsleanvändning, minskade produktionsvolymer och löpande energieffektiviseringsåtgärder. Det är framför allt massa- och pappersindustrin som står för utsläppsminskningen inom industrin. Dessa industrier försörjs idag till största delen, cirka 70 procent, av biobränslen. Men även i andra industrier har oljeanvändningen sjunkit.

Utsläpp av växthusgaser från industrin

Klicka här för mer detaljer

      Vägen framåt – effektivare energianvändning och ny teknik

      Att fortsätta effektivisera energianvändningen är viktigt för att minska utsläppen från industrin. Detta gäller även användningen av biobränslen eftersom de bidrar till utsläpp av luftföroreningar. Lösningarna för att minska industrins processutsläpp är mer komplexa än att minska utsläppen från förbränning. För processutsläppen krävs utveckling, demonstration och kommersialisering av nya tekniker. Det kan till exempel handla om skifte till utsläppsfri produktionsteknik. HYBRIT är ett exempel där man startat upp en pilotanläggning för tillverkning av fossilfritt stål. Ett alternativ är infångning och lagring av koldioxid (CCS), där koldioxid fångas in i anläggningen och sedan lagras i till exempel berggrunden.

      De största hindren för klimatomställningen är att det för flertalet industrier fortfarande inte är lönsamt att producera och sälja fossilfria produkter. Kostnaderna för utsläppsfri produktion är ofta höga och investeringar innebär hög risk eftersom teknikerna är nya och omogna. I vissa branscher behövs det även fortsatt forskning i alternativa tekniker.

      Det är även viktigt att införa möjliggörande åtgärder till exempel planering av utbyggnad av elnät, infrastruktur för CCS och lagring av vätgas. Andra hinder för industrins omställning handlar om kompetensfrågor och om vilka samhällsfunktioner som behövs för att arbetskraft ska vilja förflytta sig till nya industrietableringar. Tillgång till förnybara råvaror och långa tillståndsprocesser kan även vara en begränsning för industrins klimatomställning.

      Styrmedel för minskad klimatpåverkan från industrin

      Stora delar av den svenska industrin agerar på en global marknad och de investeringar som krävs för att ställa om till fossilfri produktion är långsiktiga. Därför har de globala styrsignalerna som till exempel Parisavtalet och de globala hållbarhetsmålen en viktig roll för industrins omställning. På samma sätt skickar EU:s långsiktiga mål och Sveriges klimatpolitiska ramverk tydliga signaler. Dessa mål utgör grunden för styrningen mot industrins omställning, men har även resulterat i de färdplaner som olika delar av industrin tagit fram inom ramen för Fossilfritt Sverige.

      Över 90 procent av utsläppen från industrin regleras genom EU:s utsläppshandel (EU ETS). Utsläppshandeln medför både ett utsläppstak, men också en prissättning av utsläpp. Utöver EU ETS finns även en rad andra styrmedel som har större eller mindre påverkan på industrins utsläpp. Energiskatt påverkar kostnader för energianvändning. Energikartläggning, Energisteget och Miljöbalken styr mot energieffektivisering i industrin. Dessutom finns en rad stöd till forskning, utveckling och demonstration inom industrin.

      Ovan nämnda styrmedel samverkar i hög utsträckning. Utsläppshandeln begränsar över tid möjligheten att släppa ut, samtidigt som priset på utsläppsrätter ger incitament att producera utsläppssnåla material. Särskilt tilltron till att det på sikt kommer finnas ett koldioxidpris är viktigt för att företag ska våga göra de ofta dyra investeringar i forskning, utveckling och demonstration som krävs. Utsläppshandeln kompletteras också med stöd till forskning, utveckling och demonstration i flera stödfonder. Tillsammans utgör styrmedlen en styrmedelsmix som skapar förutsättningar för, men inte garanterar, en omställning inom industrin.

      Naturvårdsverkets roll

      Naturvårdsverket ansvarar för rapportering och uppföljning av utsläppen från industrin, samt att ge förslag på styrmedel och åtgärder för industrins omställning. Rapportering sker både till EU och FN.

      När det gäller utsläppshandeln så fattar Naturvårdsverket beslut om tilldelning av utsläppsrätter och ansvarar för uppföljning av företagens årliga rapportering av utsläpp av koldioxid. Naturvårdsverket vägleder också företag och andra organisationer som berörs av regelverken.

      Naturvårdsverket har också en viktig roll kopplad till miljöbalken, industriutsläppsdirektivet och industriutsläppsbestämmelserna i Sverige. Myndigheten arbetar med prövning och regelgivning, och tillhandahåller även vägledningar och utbildningar i dessa frågor.

      Energimyndigheten har även en viktig roll för industrins omställning. De administrerar industriklivet, stöd för industrins klimatomställning, samt är nationellt center för CCS.

      Läs mer om klimat och industri

        Om utsläppshandel

        Samlad information om utsläppshandel från Energimyndigheten och Naturvårdsverket.

        Utsläppshandel – EU ETS