Vad är Parisavtalet?

Parisavtalet slår fast att den globala temperaturökningen ska hållas väl under 2 °C och att man ska sträva efter att begränsa den till 1,5 °C. Detta framförallt genom att minska utsläppen av växthusgaser. En annan del av avtalet handlar om att öka förmågan att anpassa sig till negativa effekter, och att hantera de skador och förluster som uppstår till följd av klimatförändringarna.

I stort sett alla världens länder har förbundit sig att genomföra åtgärder som bidrar till att målen i Parisavtalet uppnås. Åtagandena som länderna gör ska skärpas successivt och stämmas av globalt var femte år genom en global översyn. Den globala översynen utvärderar ländernas gemensamma insatser i förhållande till Parisavtalets långsiktiga mål. Varje år innan COP kommer UNFCCC sekretariatet publicera en kortare syntesrapport som ger en översikt över hur ländernas planerade åtaganden står sig gentemot Parisavtalets långsiktiga temperaturmål.

Den senaste tiden har diskussionerna inför och under FN:s klimatkonferenser kretsat kring behovet av ökad ambition inom det globala klimatarbete, och gapet mellan ländernas nuvarande åtaganden och Parisavtalets temperaturmål.

Under FN:s klimatkonferens COP26 i Glasgow 2021 kom länderna överens om ett samlingsbeslut som kallas för ”The Glasgow Climate Pact”. Beslutet ska bidra till en ökad ambition i klimatarbetet och är det första beslutet som uttryckligen nämner fossila bränslens roll i klimatomställningen. Det innehåller bland annat skrivningar om utfasning av kol och fossila subventioner och mer ambitiösa utfästelser kring Parisavtalets temperaturmål. Dessutom uppmuntras nu även länderna att säkerställa meningsfullt och inkluderande deltagande från unga. 

En grundtanke är att de länder som har bäst förutsättningar ska gå före, och att industrialiserade länder ska ge stöd till utvecklingsländer. Stödet till utvecklingsländerna ska ske genom klimatfinansiering, tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad och användas både för utsläppsbegränsningar och klimatanpassning. Fler länder uppmuntras att bidra till klimatfinansiering framöver. 

Koppat till Parisavtalet finns även den så kallade regelboken, ett gemensamt regelverk för hur länderna ska planera, kommunicera, genomföra, rapportera och följa upp sina åtagande under Parisavtalet. På COP26 i Glasgow 2021 lyckades länderna komma överens om de sista riktlinjerna för Parisavtalets regelbok. Det innebär att det finns nu ett robust regelverk på plats för rapportering av utsläpp av växthusgaser och uppföljning av åtaganden som kommuniceras i parternas nationellt fastställda klimatplaner. Genom slutförandet av regelboken finns det nu även regler på plats för internationella samarbetsformer och handel med utsläppsminskningar mellan länderna under artikel 6. 

Enligt Parisavtalet bör klimatomställningen ske med hänsyn till mänskliga rättigheter samt främja jämställdhet. Området har varit en del av Klimatkonventionen sedan 2001 och är numera en stående agendapunkt under FN:s klimatkonferenser. Det handlar till exempel om skillnader mellan kvinnor och män när det gäller synen på klimatförändringarna, i vilken omfattning män respektive kvinnor bidrar till utsläpp, hur de påverkas av klimatförändringarnas effekter och deras möjlighet att påverka omställningen. 

I Parisavtalet fastslås att klimatomställningen ska ske med hänsyn till mänskliga rättigheter och att den ska främja jämställdhet. Jämställdhet och kvinnors rättigheter omnämns i flera artiklar och efterföljande beslut. Till exempel bör ländernas arbete med klimatanpassning genomföras med ett jämställdhetsperspektiv. Parisavtalet anger också att åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser ska, och kan, utföras inom ramen för hållbar utveckling, där jämställdhet utgör ett av målen enligt Agenda 2030.

Sverige arbetar aktivt med att integrera jämställdhetsaspekter i internationellt genomförandestöd. Svenskt klimatbistånd har till exempel en kontrollfunktion för jämställdhet när internationella biståndsprojekt granskas och genomförs genom Sveriges biståndsmyndighet Sida.