Det globala klimatarbetet

De globala utsläppen av växthusgaser har ökat stadigt sedan 1950-talet med bara några få nedgångar. I Paris 2015 kom världens länder överens om ett nytt temperaturmål om att begränsa den globala uppvärmningen väl under två grader och sträva efter att hålla ökningen under 1,5 grader jämfört med förindustriell tid.

Det är nu avgörande att de globala utsläppen börjar minska i hög takt om vi ska klara Parisavtalets temperaturmål. Ju längre tid det dröjer innan de globala utsläppen börjar minska, desto svårare kommer det blir att nå Parisavtalets temperaturmål. De närmsta årtiondena behöver därför kännetecknas av en snabb global omställning bort från fossila bränslen tillsammans med en rad andra åtgärder som bidrar till minskade utsläpp av växthusgaser.

Eftersom klimatförändringen är ett globalt problem krävs det internationellt samarbete för att gemensamt lösa problemen.

I början på 1990-talet antogs Klimatkonventionen av nästan alla världens länder. Även kallad United Nations Framework on Climate Change (UNFCCC), eller FN:s klimatkonvention på svenska. Målet med konventionen är att stabilisera halterna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som förhindrar att mänsklig aktivitet påverkar klimatsystemet på ett farligt sätt.

Klimatkonvention utgör basen för det internationella samarbetet inom klimatarbetet och konkretiseras genom underavtal som Kyotoprotokollet och Parisavtalet.

Varje år hålls särskilda beslutsmöten för de länder som undertecknat Klimatkonventionen som förkortas COP (Conference of the Parties). Övriga avtal som Kyotoprotokollet och Parisavtalet har även beslutsmöten som hålls parallellt med COP.

På beslutsmötena förhandlar länderna om beslut i olika frågor som sedan genomförs av ländernas regeringar. Mötena inleds på tjänstemannanivå och mot slutet övergår dem till ministernivå.

För Naturvårdsverket innebär det att ett antal experter deltar i förhandlingarna som en del av den svenska delegationen för de internationella klimatförhandlingarna.