Klimatet förändras

Den temperaturökning som hittills ägt rum leder till en rad förändringar runt om på jorden, exempelvis:

Avsmältningen av Arktis havsis går snabbt och dess utbredning har minskat markant under de senaste decennierna. Mest tappar isen i utbredning på sommaren. Isens utbredning i september har mellan 1979 och 2022 minskat med i snitt cirka 14 procent per decennium.

Inlandsisen på Grönland har förlorat massa i en ökande takt de senaste 20 åren. Ökad avsmältning på ytan är en av faktorerna bakom det.

Så gott som samtliga glaciärer i jordens bergstrakter är på tillbakagång. I många fall är tillbakagången dramatisk som i Alperna och på Kilimanjaro. På sina håll är glaciärerna mindre nu än vad de har varit på flera tusen år.

Snötäcket på norra halvklotet har minskat. Minskningen syns främst genom att snön smälter tidigare på vår och försommar.

Värmeböljor har blivit mer frekventa och mer intensiva över större delen av världens landområden, och det har också blivit vanligare med kraftig nederbörd över större delen av världens landområden där observationsdata räcker till för att bedöma en förändring.

Mängden nederbörd över land har globalt sannolikt i genomsnitt ökat sedan 1950, med en snabbare ökning sedan 1980-talet. 

En utbredd uppvärmning och upptining av permafrost har pågått i Arktis under de senaste decennierna.

Världshaven lagrar mycket av värmeenergin som tillförts klimatsystemet. Ökad temperatur har uppmätts i haven – framförallt i de övre vattenlagren ner till 700 meters djup.

Sedan 1800-talets slut har havet stigit med i genomsnitt drygt 20 centimeter. Ökningen orsakas framförallt av avsmältning från landbaserad is och av att vatten utvidgas när det blir varmare.

Antarktis inlandsis har förlorat massa de senaste tjugo åren. Här är det i princip inte fråga om avsmältning – temperaturen når mycket sällan över noll – men däremot har flera av glaciärtungorna i inlandsisens utkanter börjat röra sig snabbare än de gjorde tidigare.

Vad gäller utbredningen av havsisen runt Antarktis, så finns ingen tydlig trend under årtiondena sedan regelbundna satellitmätningar inleddes 1979, kopplat till motsatta regionala trender och stor mellanårsvariation. Under år 2023 var havsisens utbredning med betydande marginal den minsta under mätperioden. Det återstår ännu att se huruvida avvikelsen varit början till en långsiktigt minskande trend.

Världshaven beräknas ha tagit upp ungefär en fjärdedel av de utsläpp av koldioxid som människan har tillfört atmosfären. Ett ökat innehåll av koldioxid sänker vattnets pH-värde och havsvattnet försuras. Världshaven är i dag 26 procent surare jämfört med förindustriell tid – detta är ytterligare en effekt av koldioxidutsläppen (alltså inte orsakad av uppvärmningen).

Förändringarna i Sveriges klimat liknar de förändringar som observerats på andra håll i världen. Mätningar visar på en ökning av årsnederbörden och mindre snö och is vintertid. Men variationerna mellan enskilda år är och kommer fortsatt att vara stora.

På en enskild plats kan vädrets naturliga skiftningar vara så stora att årsmedeltemperaturen varierar flera grader från ett år till ett annat. Variationerna skapar ett brus som gör det besvärligt att urskilja mer långsiktiga klimatförändringar.

Temperaturförändringar i ett enstaka land som Sverige kan vara svåra att relatera till trender i medeltemperatur för hela jorden. I sådana mätserier tar vädrets lokala variationer i olika världsdelar till stor del ut varandra, och trenden i ett mindre geografiskt område kan vara svår att upptäcka i mätserien. Ändå kan det konstateras att uppvärmningen sedan slutet av 1800-talet har varit ännu kraftigare i vårt land än i världen som helhet.

Det finns likheter mellan de globala och de svenska variationerna i årsmedeltemperaturen, till exempel var slutet av 1800-talet kallare än 1900-talet. Det senaste kvartsseklet har varit en period med stigande årsmedeltemperatur. 2020 blev det varmaste året i Sverige som uppmätts så långt tillbaka som SMHI:s mätningar för Sverige sträcker sig (1860-talet).

Det går att se en viss ökning av årsnederbörden i Sverige för de senaste 100 åren, men variationen inom landet är stor. Exempelvis är de västra fjälltrakterna ur fas med övriga Sverige, det vill säga man har oftast vått när det är torrt i övriga landet och vice versa.

I Sverige har vi under de senaste trettio åren haft en uppseendeväckande mängd översvämningsproblem och tillrinningarna till sjöar och vattendrag har, med vissa undantag, legat högt sedan mitten av 1980-talet. Dessa företeelser beror på mildare vintrar och en tendens till mer nederbörd.

I likhet med de flesta av jordens bergstrakter tycks också de svenska glaciärerna vara på tillbakagång. Dessutom har man observerat förändringar i islossningsdatum för sjöar och stora floder i Sverige, vilket är direkt kopplat till en förändring av lufttemperaturen.

Under de senaste 40 åren har islossningen i genomsnitt inträffat omkring 20 dagar tidigare i södra Sverige och omkring nio dagar tidigare i norra Sverige.

Klimatindikatorer på SMHI:s webbplats