Referensvärde för varg i Sverige

Naturvårdsverket har fått ett regeringsuppdrag som bland annat handlar om att utreda referensvärdet för varg. För att göra det har Naturvårdsverket anlitat två externa experter; Nicolas Dussex från Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet i Trondheim och Phil Miller vid Conservation Planning Specialist Group (CPSG). De kommer att genomföra de vetenskapliga analyserna inom uppdraget.

I uppdraget ingår det att analysera hur referensvärdet för varg skulle kunna vara inom intervallet 170–270 individer. Det intervallet angavs i proposition En hållbar rovdjursförvaltning som riksdagen beslutade om 2013.

Forskarnas analyser ska presenteras i en preliminär rapport i slutet av 2023. Forskarnas slutsatser och de preliminära rapporterna ska därefter genomgå en vetenskaplig granskning och sedan färdigställas till en slutlig rapport under våren 2024. Naturvårdsverkets rapportering av uppdraget ska skickas in till regeringen den 30 juni 2024.

Regeringsuppdrag om förvaltningen av varg

Det är en komplex uppgift att utvärdera vad som krävs för gynnsam bevarandestatus. Enligt EU:s art- och habitatdirektiv är det summan av de faktorer som påverkar arten och som på lång sikt kan påverka den naturliga utbredningen och storleken av artens populationer.

Det är med andra ord många faktorer som ska vägas in och man ska förlita sig på bästa tillgängliga vetenskapliga underlag enligt direktivet. Den befintliga kunskapen kompletteras kontinuerligt av nya forskningsrön och ny metodik för att inventera vargstammen.

I våra bedömningar av vad som krävs för gynnsam bevarandestatus utgår vi från den senaste kunskapen. När ny kunskap tillkommer ser vi tillsammans med forskarsamfundet över och omvärderar vid behov, tidigare bedömningar.

Att bedöma referensvärde för gynnsam bevarandestatus och aktuell bevarandestatus för djur som omfattas av direktivet är en uppgift som Naturvårdsverket har enligt sin instruktion.

Vargen är en fredad art i Sverige, men skydds- och licensjakt kan medges under vissa förutsättningar. Detta regleras i jaktförordningen (1987:905) där det står att jakt efter varg inte får ske om det försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus.

Någon definition av vad som utgör gynnsam bevarandestatus har inte tagits in i förordningen. En sådan definition finns däremot i EU:s art- och habitatdirektiv. Där anses bevarandestatusen gynnsam när uppgifter om den berörda artens populationsutveckling visar att:

• arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö, och
• artens naturliga utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid, och
• det finns, och sannolikt kommer att fortsätta finnas en tillräckligt stor livsmiljö för att artens populationer ska bibehållas på lång sikt.

I riksdagsbeslutet En hållbar rovdjurspolitik (prop. 2012/13:191, 2013/14:MJU7) står det att ett av ”målen för vargstammen i Sverige är att vargens referensvärde för gynnsam bevarandestatus [...] ska vara 170–270 individer”. I samma beslut anges också att de stora rovdjuren ska uppnå och bibehålla en gynnsam bevarandestatus enligt kriterierna i art- och habitatdirektivet.

I samband med beslutet pekade Riksdagen på Naturvårdsverkets ansvar att som rapporteringsmyndighet specificera var referensvärdet ligger inom det föreslagna intervallet. I beslutet sägs att det referensvärde för gynnsam bevarandestatus som Naturvårdsverket fastställer sedan inte får underskridas.

Referensvärdet för populationens storlek ska alltså ses som ett golv. Naturvårdsverket rapporterade 2013 referensvärdet 270 individer till EU i enlighet med propositionen.

Det vetenskapliga underlaget som låg till grund för propositionen En hållbar rovdjurspolitik var inte komplett när det gällde vargstammens inavelsgrad. År 2015 fick Naturvårdsverket därför i uppdrag av regeringen att uppdatera befintliga analyser och göra en ny bedömning av referensvärdet för vargens populationsstorlek.

I uppdraget ingick bland annat att utifrån ett brett vetenskapligt underlag utreda vad som krävs för att vargpopulationen i Sverige ska anses ha gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet med beaktande av inavelsgraden i vargpopulationen.

Två oberoende forskargrupper undersökte frågan och skrev en rapport. Den visar att det behövs minst 300 vargar i Sverige samt att minst en ny varg som vandrar in från Finland eller Ryssland vart femte år reproducerar sig med en skandinavisk individ för att arten ska kunna anses ha gynnsam bevarandestatus.

Naturvårdsverket rapporterade därför 2019 referensvärdet 300 vargar till EU, vilket gäller under förutsättning att det till populationen invandrar minst en reproducerande individ per femårsperiod.

Redovisat regeringsuppdrag, slut och delredovisning med bilagor (pdf 7,2 MB)

Kravet att inte riskera gynnsam bevarandestatus vid beslut om jakt finns i jaktförordningen. EU:s art- och habitatdirektiv anger att medlemsländerna är skyldiga att verka för att arter som finns upptagna i direktivet – däribland vargen – ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus.

Riksdagen beslutade också 2013 som övergripande mål att vargstammen skulle uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas.

Naturvårdsverkets bedömning om vad som krävs för gynnsam bevarandestatus har också fått stöd av Högsta förvaltningsdomstolen, som i en dom 2016 (HFD 2016 ref 89) angav att man ”inte har anledning att ifrågasätta det vetenskapliga underlag som Naturvårdsverket har byggt sin bedömning på”.