Jakt på rödlistade arter
Rödlistan sammanställer olika arters populationsminskning och används som ett av flera underlag vid översyn av jakt och jakttider.
Rödlistan är en bedömning och sammanställning av olika arters populationsminskning. Rödlistningen innebär inte att arten är hotad utan det kan handla om en vanligt förekommande art vars population har minskat kraftigt. Rödlistan kan användas som ett stöd i prioriteringen av vilka arter som ska tas särskild hänsyn till inom naturvården. Rödlistning och fridlysning är inte samma sak.
Rödlistan ger ingen automatisk skyddsstatus
Det finns flera arter i Sverige där jakt är tillåten trots att arterna finns med i rödlistan. En art kan hamna på rödlistan på grund av att den minskar i antal under ett antal år. Rödlistan lägger ingen vikt vid själva orsaken till att arten minskar i antal. Om minskningen beror på åtgärder för att nå uppsatta förvaltningsmål och är känd av myndigheterna kan det innebära att fortsatt jakt tillåts trots att arten rödlistats.
Naturvårdsverket använder rödlistan som en indikator på arters tillstånd och populationsutveckling samt vid bedömning om särskilda åtgärder. Om en art har hamnat på rödlistan behöver man analysera orsakssamband och överväga eventuella åtgärder.
Kopplingar mellan rödlista och jakt
Rödlistan används som ett av flera underlag vid översyn av jakt och jakttider. Det finns inte alltid direkta samband mellan jakt och antalet individer av en art. I vissa fall kan tillåten jakt innebära att jägare behåller sitt engagemang för viltvård och skötsel av naturen.
Ett sådant exempel är rapphönan. Jakten på rapphöns bidrar till vården av artens speciella biotoper, vilket är nyckelfaktorer för att stärka en svag population. Sådan biotopvård kan även gynna många andra arter.
I andra fall kan tillåten jakt på en art som finns på rödlistan samtidigt medföra en betydande jakt på en konkurrent. Så är fallet i exemplet med skogshare, som inte är hotad i norra delen av landet, och den främmande arten fälthare. Att fortsatt tillåta jakt på skogshare kan bidra till jägarnas motivation att hålla nere antalet fältharar vilket i sin tur gynnar skogsharen.