Så sprids främmande arter

Avsiktlig import och förflyttning av arter mellan länder har förekommit sedan lång tid tillbaka med syfte att skapa nya möjligheter till jakt, fiske, odling eller husdjursuppfödning.  

Främmande arter kan också introduceras av misstag genom att de följer med i transporter av varor och gods. Frön från växter kan följa med i transporter av till exempel jord eller spannmål. Djur som kan vara mycket skadliga för träd som till exempel tallvedsnematoden och smaragdgrön askmalpraktbagge kan följa med i träförpackningar och lastpallar. 

Vissa djurarter som hålls för pälsuppfödning som till exempel mink och mårdhund har spridit sig till naturen genom rymning. Främmande arter kan av olika skäl också medvetet släppas ut från privat hållande, som till exempel signalkräfta och gulbukig vattensköldpadda.  

Mördarsnigeln har följt med importerade grönsaker, jord och trädgårdsväxter. Sedan den första introduktionen 1976 har den lyckats sprida sig över stora delar av landet och orsakar stora skador i trädgårdar och jordbruk. En annan främmande snigelart, svarthuvad snigel, upptäcktes i landet 2018 och har troligen kommit hit på samma sätt som mördarsnigeln.  

Det svenska jordbruket utnyttjar, med få undantag, växter och djur som ursprungligen härstammar från vildlevande arter från andra länder. Flertalet jordbruksgrödor är beroende av skötseln och har hållit sig inom åkrarna, men vissa växter har i en del fall spritt sig till omgivningarna och efterhand förvildats. Ofta har de införda grödorna också haft följeslagare i form av ogräs, skadeinsekter eller svampsjukdomar. 

Många utländska prydnadsväxter har vandrat ut från trädgårdarna och spritt sig i landskapet och längs vägkanterna. Flera av dem, till exempel kirskål och ryssgubbe, har nu en månghundraårig historia som vilda arter i Sverige och räknas som inhemska. Andra, såsom vresros, blomsterlupin, jättebalsamin och kanadensiskt gullris, har fått stor utbredning först under 1900-talet och betraktas därför som invasiva. 

Intresset och efterfrågan av exotiska sällskapsdjur har lett till spridning av främmande ekorrearter, fåglar och reptiler som kan bli ett problem för naturen. Rödörad respektive gulbukig sköldpadda är vanliga terrariedjur som ibland släpps ut i det vilda när ägarna tröttnat på dem. Även om sköldpaddorna än så länge inte reproducerar sig i Sverige, kan de leva länge och orsaka stora problem för andra vattenlevande djur.