Frågor och svar om nationell förteckning

Sedan år 2016 har det funnits en EU-förteckning över invasiva främmande arter som är av betydelse för hela EU (”unionsarter”) och som därmed omfattas av en rad förbud enligt EU-förordningen om invasiva främmande arter. Nu pågår ett arbete med att ta fram en nationell förteckning över invasiva främmande arter som är av särskild betydelse för Sverige.

Detta görs främst för att det ska gå att vidta åtgärder för arter som är ett problem i Sverige men som inte omfattas av EU-förteckningen. Att en art är upptagen på en nationell förteckning möjliggör till exempel att införa tydliga förbud, utforma system för tillsyn, det ger markägare ett ansvar och ger möjlighet till markåtkomst för tillsynsmyndigheterna.

EU-förordningen om invasiva främmande arter 

Arbetet har utgått från SLU Artdatabankens riskklassificering av främmande arter, där ca 1000 främmande arter har bedömts ha mer eller mindre stor invasionspotential och negativ påverkan på naturen i Sverige.

Av dessa bedöms 257 arter att ha hög eller mycket hög risk att bli invasiva i Sverige inom 50 år. I samråd med experter har Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten valt ut ett antal av dessa arter för en samhällsekonomisk analys.

Bland annat har artens bidrag till eller hot mot ekosystemtjänsterna, skadekostnader för samhället, effekter på människors hälsa och möjligheten att utöva rekreation i naturen utvärderats. Det har även gjorts en kostnads-nyttoanalys av vad det skulle innebära att reglera respektive art. Analyserna har utförts av konsulter. 

Efter samråd med berörda myndigheter, intresseorganisationer och branscher har Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten gjort en samlad bedömning av vilka arter som kan vara lämpliga att gå vidare med för den nationella förteckningen, samt hur regleringen ska se ut för de enskilda arterna. Efter att förslaget till förteckning arbetats fram, har det åter stämts av med branscher och andra intressenter för att sedan läggas fram för regeringen. Regeringen skickar sitt förslag till förteckning på remiss innan de tar ett beslut.

Ytterligare arter kan föras upp på den nationella förteckningen efter hand.

Artdatabankens riskklassificering av främmande arter

Naturvårdsverket och Havs och vattenmyndigheten lämnade ett förslag till nationell förteckning till regeringen i juni 2023.  Regeringen förväntas skicka förslaget på remiss nu i vinter, vilket skulle kunna betyda ett beslut under våren 2024. (Remisstiden är tre månader och därefter ska svaren beredas.)

De landlevande (terrestra) arterna i förslaget till regeringen är följande:

• blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) 
  - sandlupin (Lupinus nootkatensis) 
• parkslide (Reynoutria japonica)
  - hybridslide (Reynoutria x bohemica)
  - jätteslide (Reynoutria sachalinensis)
• vresros (Rosa rugosa)
• kaukasiskt fetblad (Phedimus spurius) 
• sibiriskt fetblad (Phedimus hybridus)
• kotula (Cotula coronopifolia)
• spärroxbär (Cotoneaster divaricatus)
• kanadensiskt gullris (Solidago canadensis)
  - höstgullris (Solidago gigantea)
• mink (Neovison vison tidigare Mustela vison)

Här kan du se vilka vattenlevande arter som är med i förslaget:

Vattenlevande invasiva främmande arter i förslaget till nationell förteckning (havochvatten.se) 

Förslaget innebär att de arter som hamnar på den nationella förteckningen som huvudregel ska regleras på samma sätt som arter på EU-förteckningen. Det innebär att arter inte får:

1. föras in i landet,
2. hållas, inte heller i sluten förvaring,
3. födas upp, inte heller i sluten förvaring,
4. transporteras,
5. förmedlas, säljas, eller på annat sätt överlåtas,
6. utbytas, 
7. användas,
8. tillåtas reproducera sig, växa eller odlas, inte heller i sluten förvaring, eller
9. släppas ut i miljön.

Flera av arterna är så spridda att de kommer hanteras genom länsvisa hanteringsprogram där bekämpningsmålen beror på hur spridda de är. Förutom arter till en nationell förteckning föreslår Naturvårdsverket och HaV även nödvändiga författningsförändringar.

I förslaget så ansvarar Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten för föreskrifter, hanteringsprogram och tillsynsvägledning för sina respektive ansvarsarter. Länsstyrelsen ansvarar för tillsyn, beslut och åtgärder på statens mark. Fastighetsägaren är generellt ansvarig för åtgärder på den egna fastigheten.

Berörda myndigheter, intresseorganisationer och branscher har getts möjlighet att ge inspel under samrådsprocessen.

Det utarbetade förslaget till förteckning remitteras av regeringen innan beslut.