Mårdhund

Mårdhund förekommer i norra Sverige. Den svenska populationen är på stark nedgång. År 2011 fanns det omkring 300 mårdhundar i Sverige och idag finns det ett tjugotal djur, samtliga försedda med sändare. År 2022 oskadliggjordes 27 individer varav 12 valpar genom det pågående bekämpningsprogrammet inom Svenska Jägareförbundet. Mårdhunden kommer in i Sverige från norra Finland, men det finns även risk att den sprider sig från Danmark till södra Sverige.

Mårdhunden är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen.

Svenska jägareförbundet-Invasiva Arter har på uppdrag av Naturvårdsverket ansvar för bekämpningen av mårdhund och andra EU-listade invasiva främmande landlevande ryggradsdjur som förekommer eller upptäcks i Sverige.

Om du ser mårdhund i naturen, så rapportera det till Invasiva främmande arter på Svenska jägarförbundet.

Ring tipstelefon, 070-339 93 26, eller mejla till 

tipsaframmandearter@jagareforbundet.se

Skicka gärna med bilder av fyndet för att underlätta artbestämning.

Om du hittar en död mårdhund bör du efter att ha rapporterat in den enligt ovan även skicka djurkroppen till SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) för undersökning.

Kontakta SVA på telefon: 018-67 40 00 eller mejla:

vilt@sva.se

Sedan 2010 pågår ett nordiskt samarbetsprojekt med syfte att förhindra att mårdhunden etablerar sig i Sverige, Danmark och Norge. Det svenska arbetet bygger på att mårdhundar fångas efter tips från allmänheten. Fångade djur steriliseras, förses med sändare och släpps ut. Dessa djur spåras och leder genom sitt sökande efter partner till nya djur, vilka förses med sändare eller avlivas.

Svenska jägareförbundets arbete med mårdhund (Svenska Jägareförbundets webbplats)

Mårdhundens förmåga att tillfälligt enbart livnära sig på en eller ett fåtal arter av bytesdjur kan ha stark påverkan på utrotningshotade små populationer av amfibier, fåglar och däggdjur. I andra länder i Europa har mårdhund visat sig ha negativ inverkan för markhäckande fåglar samt amfibier.

En etablering av mårdhund i södra Sverige skulle kunna innebära ett hot mot sällsynta amfibier som lövgroda, stinkpadda och större vattensalamander.  Mårdhund kan också konkurrera om föda, habitat och tillgång på lyor eller gryt med rödräv och grävling. Framförallt gäller det tillgången på kadaver under perioder med liten födotillgång.

Det finns en ökad risk för mänsklig exponering för dvärgbandmask från mårdhund. Det kan i de fall smitta finns leda till att bär- och svampplockningen i landet minskar på sikt. Mårdhundens negativa effekter på markhäckande fåglar kan komma att påverka fågelskådning och ekoturism i framförallt skärgårdsområdet. 

Mårdhund introducerades ursprungligen för uppfödning på pälsfarmer i västra Ryssland och Ukraina. Då man upptäckte att den eftertraktade vinterpälsen inte utvecklades i fångenskap, släpptes ett antal individer ut och den har spridit sig själv över stora delar av Europa.

Till Sverige har den kommit via Finland och den har sedan spridit sig vidare in i Norge. Eftersom den nu även förekommer i Danmark finns anledning att tro att den kan komma att invadera landet även söderifrån.

Mårdhund kännetecknas av ett litet huvud med svart ansiktsmask, små runda öron, spetsig nos, långsmal kropp (30–67 cm och 30–50 cm hög) och kort svans (5–23 cm). Pälsen är gul-, röd- eller gråaktig med strimmor av svart från skuldrorna ner till svansen och med grått underhår.

Bröst, ben och fötter är svarta. Små valpar är ofta helt svarta. Under vintern har mårdhund tjock päls och stora fettreserver och ger då intrycket av ett knubbigt djur med korta, tunna ben medan djur med sommarpäls och mindre fettreserver ger ett slankare intryck.

Mårdhund är utpräglade allätare och väljer föda efter vad som finns lättillgängligt och årstid. Vanliga byten under vår och sommar är smågnagare, fågel och fågelägg, fisk, groddjur, snäckor och insekter, medan de under sensommar och höst äter mer nötter, bär, frukt och i viss mån kadaver av andra djur. Den är en mycket duktig simmare och försvinner ofta ner i vattnet om den jagas. Den är nattaktiv och rör sig i tät undervegetation, vilket bidrar till att den är svår att upptäcka. 

Mårdhundens habitat karakteriseras av närhet till vatten, tät undervegetation och riklig förekomst av bär och frukt under hösten. I norra Sverige förekommer den i våtmarker, längs kusten och i skärgården.

Den första observationen av mårdhund i Sverige gjordes i Norrbotten 1945. I början av 2000-talet började arten etablera sig och den första bekräftade föryngringen dokumenterades på Haparanda-Sandskär i den norrbottniska skärgården 2006. Idag har mårdhunden sitt kärnområde i Tornedalen, men har observerats i stora delar av Norrbotten och i norra delarna av Västerbotten.