Jättebalsamin
Jättebalsamin (Impatiens glandulifera) är en storvuxen växt, som finns i stora bestånd på många håll i landet och kan sprida sig över långa avstånd.
Jättebalsamin är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen.
Status i Sverige
Den finns etablerad i förvildade bestånd sedan 1918 och är vanligt förekommande i hela landet, förutom Norrlands inland.
Frågor i specifika fall?
Naturvårdsverket kan ge generell vägledning och information, men svarar inte på frågor om specifika fall. Vänd dig till din länsstyrelse om du behöver råd för en specifik situation där du bor.
Rapportera fynd av jättebalsamin
Om du hittar jättebalsamin i naturen är det bra om du rapporterar in det till Artportalen via
När du rapporterar behöver du skicka med bilder av fyndet för att underlätta artbestämning.
Hindra spridning av jättebalsamin i svensk natur
Spridning av jättebalsamin kan förhindras genom att slå den innan den blommar och sätter frö. Se till att ta bort fröställningarna från området eftersom fröna kan eftermogna. Samma område bör besökas senare under växtsäsongen och även följande år för att ta bort växter som har grott från frön i marken. Var försiktig vid hantering av växten, frön och jordmassor som kan innehålla frön.
De ska inte komposteras utan förbrännas eller lämnas till återvinningscentral. Hör med din kommun om du får bränna trädgårdsavfall i egen regi eller om de tar emot växtavfall från invasiva främmande arter för förbränning vid återvinningscentralerna.
Observera att markägarens tillstånd krävs om du vill göra åtgärder på annans mark!
Så tar du bort jättebalsamin
En instruktionsfilm om hur du tar bort jättebalsamin.
Metodkatalog för bekämpning av stora bestånd
Metodkatalogen är en hjälp när du ska välja metod för bekämpning av invasiva främmande växter. Metoderna är utvärderade utifrån ett antal aspekter och katalogen ger en överblick över olika metoder och deras för- och nackdelar.
Möjliga effekter
Jättebalsamin pekas ut som en av de mest problematiska invasiva främmande arterna i Sverige, bland annat för att den är etablerad i stora delar av landet, bildar stora bestånd och har möjlighet till långväga spridning.
Genom att jättebalsamin bildar täta bestånd konkurrerar den med andra växter om plats och solljus. Den konkurrerar även med de naturligt förekommande växtarterna om pollinatörer, till exempel bin. De naturligt förekommande växtarterna får färre besök av pollinerare och därmed minskad frösättning.
Jättebalsamin förändrar också näringsomsättningen och bildar lager av döda men inte nedbrutna växtdelar på marken (förna) som missgynnar etableringen av andra arter.
Hur kom den hit och hur sprider den sig?
Jättebalsamin är avsiktlig införd som trädgårdsväxt och som foderväxt till bin på grund av dess höga nektarproduktion.
Spridning sker endast med frö. Frukterna spricker upp explosionsartat vid beröring och frön slungas iväg i genomsnitt fem meter från moderplantan.
Mer långväga spridning sker genom att torra frön följer med strömmande vatten, men framför allt sprids den oavsiktligt långa sträckor på grund av mänsklig aktivitet. Det sker genom förflyttning av jord som innehåller frön och via människor eller fordon som har arbetat i jord som innehåller frön.
Hur känns den igen?
Jättebalsamin kan bli upp till 2,5 meter hög och växer oftast i stora bestånd. Blommorna är rosa och ibland vita, stjälkarna är grova och ofta rödaktiga. Bladen har sågade kanter, vid basen med skaftade körtlar. Blommorna hänger i "fåblommiga" knippen och de enskilda blommorna är tre till fyra centimeter långa, med ganska kort spetsig sporre.
Hur och var lever den?
Jättebalsamin är en snabbväxande ettårig växt vars blomning kan pågå i cirka tre månader. Arten är både insekts- och självpollinerande och har en hög fröproduktion med 5-800 frön per planta. Fröna kräver en köldperiod för att kunna gro.
Jättebalsamin förekommer i fuktiga till blöta, mycket näringsrika miljöer som näringsrika stränder, rika sumpskogar, skogsbäckar, högörtsängar, fuktiga ruderatmarker, hyggen och parker. Arten växer främst i öppna till halvöppna miljöer då den har en viss känslighet för skuggning. Ofta växer den tillsammans med brännässla, kirskål, vass, pestskråp, mjölkört och strandlysing.