Gulbukig vattensköldpadda

Gulbukig vattensköldpadda bedöms som potentiellt invasiv i Sverige. Frilevande exemplar har hittats i södra och mellersta delarna av landet, framför allt kring Göteborg och Stockholm samt i Skåne. Oftast är fynden gjorda i anslutning till tätorter, i parker, kanaler och dammar. Rapporteringen kan vara bristfällig vilket gör det att svårt fastställa förekomsternas omfattning. Sammanlagt har ett hundratal fynd gjorts i Sverige, men inrapporteringen har ökat under 2019-2020.

Den kan övervintra i södra Sverige, men historiskt sett har det varit för kallt för att den ska kunna föröka sig. Med ett varmare klimat kan arten sannolikt etablera sig i södra Sverige.

Om du ser vad du misstänker är en gulbukig, rödörad eller gulörad vattensköldpadda - rapportera in det till Invasiva främmande arter, Svenska Jägareförbundet, genom att ringa deras tipstelefon, 070-33 99 326, eller mejla till 

tipsaframmandearter@jagareforbundet.se

Skicka gärna med bilder av fyndet för att underlätta artbestämning.

Om vattensköldpaddor på Svenska Jägareförbundets webbplats

I Syd- och Centraleuropa utgör gulbukig vattensköldpadda ett stort hot mot inhemska växter och djur som den livnär sig på eller konkurrerar ut. I Sverige är den negativa påverkan än så länge begränsad eftersom antalet djur än så länge är lågt, men arten kan potentiellt sprida allvarliga djursjukdomar om den sätts ut i vatten och kan även äta upp skyddsvärda växter och djur. Vattensköldpaddor kan även sprida zoonoser (sjukdomar som sprids från djur till människa).

Det ursprungliga utbredningsområdet omfattar södra och sydöstra USA samt nordöstligaste Mexiko, men till följd av export som husdjur och utsättningar finns arten nu spridd i stora delar av världen. I södra Europa finns gott om reproducerande bestånd bland annat på Iberiska halvön, i Frankrike och Italien.

Gulbukig vattensköldpadda – särskilt underarten rödörad vattensköldpadda – är ett vanligt husdjur, men den förekommer även i djurparker. Samtliga fynd av vilda exemplar i Sverige utgörs av förrymda eller olagligt frisläppta djur.

Det är framför allt förebyggande åtgärder som används för att hindra spridning av vattensköldpaddan, till exempel tullkontroll, förbud mot uppfödning och försäljning samt att ta bort de djur som upptäcks i naturen.

Privatpersoner som redan äger en gulbukig vattensköldpadda får behålla djuret tills det dör av naturliga orsaker förutsatt att:

• Man ägde sköldpaddan den 3 augusti 2016 då arten förbjöds.
• Exemplaret inte tillåts reproducera sig. Om djur av olika kön hålls tillsammans ska de steriliseras.
• Exemplaret hålls under säkra förhållanden så att det inte kan rymma.

Sköldpaddor får inte släppas ut i naturen.

Det är en relativt liten vattensköldpadda. Alla tre underarter har en skallängd på 20–60 cm. Skalet som är ovalt och lågt välvt skiftar liksom huden i olivgrönt och brunt med gula ränder eller fläckar.

Den rödörade vattensköldpaddan kännetecknas av framträdande röda fläckar på var sida om huvudet, den gulörade har gula fläckar på motsvarande ställe och den gulbukade har en gul buk med två mörka fläckar.

Det kan vara svårt att särskilja den gulörade och gulbukade vattensköldpaddan. Båda arterna har gula ränder och gul buk, men istället för två fläckar på buken har den gulörade flera fläckar och den gulbukades fläckar på sidan av huvudet är som u-formade fält.

Trachemys scripta är anpassningsbar både när det gäller livsmiljö och föda. I Europa uppträder arten i olika typer av sötvattensmiljöer, såväl i rinnande vatten som i dammar och våtmarker, oftast i närhet av bebyggelse.

Särskilt den rödörade vattensköldpaddan kan förflytta sig relativt långa sträckor och etablera sig i nya miljöer. Gulbukig vattensköldpadda är allätare. De lämnar sällan vattnet annat än för att sola.

I födan ingår vattenväxter och mindre djur, till exempel daggmask, kräftor, fisk, snäckor, grodor och olika insekter. En trachemys scripta kan i fångenskap leva i uppåt 50 år och mer.