Gul skunkkalla
Gul skunkkalla (Lysichiton americanus) är en storvuxen kallaväxt från Nordamerika som är mycket invasiv, men i Sverige har vi en chans att stoppa spridningen av den om vi tar tag i problemet nu.
Skunkkalla bildar stora bestånd där den etablerat sig och tränger undan andra arter.
Status i Sverige
Gul skunkkalla är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen.
Gul skunkkalla bedöms som invasiv i Sverige och förekommer för närvarande främst i södra och mellersta delarna av landet. Den har bildat stora bestånd längs med ett antal vattendrag på västkusten där den är mycket invasiv. Eftersom arten än så länge endast förekommer i lokala bestånd bedöms det möjligt att på sikt utrota den i Sverige.
Frågor i specifika fall?
Naturvårdsverket kan ge generell vägledning och information, men svarar inte på frågor om specifika fall. Vänd dig till din länsstyrelse om du behöver råd för en specifik situation där du bor.
Rapportera fynd av gul skunkkalla
Om du hittar gul skunkkalla i naturen är det bra om du rapporterar det till Artportalen via
När du rapporterar behöver du skicka med bilder av fyndet för att underlätta artbestämning.
Hindra spridning i svensk natur
Förebyggande åtgärder är av stor vikt. Bestånd av gul skunkkalla inklusive dess rotstammar bör grävas bort direkt, för att förhindra spridning. Inga bitar av rotstammen får lämnas kvar. Mindre rottrådar kan lämnas om de förblir i mörker.
Nås de av ljus kan de ge upphov till nya plantor. Bekämpning kan göras under hela växtsäsongen, men bästa tiden är vår och tidig sommar när plantorna fortfarande är små och innan de börjar fröa. Ta hand om rötter och eventuella frön på lämpligt sätt då de kan ge upphov till en ny planta.
Lägg inga växtdelar på trädgårdskomposten! Effektivast är att bränna dem. Hör med din kommun om du får bränna trädgårdsavfall i egen regi eller om de tar emot växtmaterial från invasiva främmande arter för förbränning vid återvinningscentralerna.
Observera att markägarens tillstånd krävs om du vill göra åtgärder på annans mark!
Metodkatalog för bekämpning av stora bestånd
Metodkatalogen är en hjälp när du ska välja metod för bekämpning av invasiva främmande växter. Metoderna är utvärderade utifrån ett antal aspekter och katalogen ger en överblick över olika metoder och deras för- och nackdelar.
Möjliga effekter
Där gul skunkkalla etablerat sig växer den tätt, bildar stora bestånd och tränger undan andra arter. Effekten av artens spridning blir stor eftersom den kan etablera sig i relativt ostörda, naturliga miljöer, som stränder, kärr och sumpskogar.
Hur kom den hit och hur sprider den sig?
Arten har avsiktligt införts via plantskolor som prydnadsväxt för fuktiga och blöta miljöer som trädgårdsdammar, bäckkanter och parker. Introduktion av skunkkalla har skett via småplantor och via frö. Den sekundära spridningen till naturen har framför allt skett genom dumpning av trädgårdsavfall och genom fröspridning.
Hur känns den igen?
Gul skunkkalla hör till kallaväxterna och har 30 till 150 cm avlånga, blanka blad med korta skaft i rosetter från jordstammen. Den kan växa i stora bestånd och blommar vanligtvis i maj med gula blommor. Blommorna har ett skålformat hölsterblad runt blomkolven.
Hölsterbladet som lossnar en tid efter blomningen, kan bli upp till 45 centimeter och har grön spets. Kolven har små gulgröna blommor som luktar kvalmigt, men inte så illa som namnet kan antyda. Efter blomningen bildas grönaktiga bär på blomkolven.
Hur och var lever den?
Gul skunkkalla är en flerårig och långlivad växt som växer i stora bestånd. I sin naturliga miljö sprider den sig både vegetativt, genom långsam tillväxt av jordstammen eller med avbrutna stamdelar, och med sina talrika frön (omkring 1 000 per blomställning). Blomning och frösättning initieras hos etablerade plantor efter cirka fem år.
Det finns uppgifter om att gul skunkkalla har en långlivad fröbank (minst sex till åtta år), och att plantan kan bli över 80 år gammal. Gul skunkkalla kan hittas i våtmarker, exempelvis alkärr, diken och sumpmark och längs med vattendrag.